Efter ett uppehåll har jag plöjt två säsonger av The Walking Dead på sistone. Det är verkligen en fantastisk serie. Visserligen har den sina toppar och dalar, som alla långkörare, men med en högstanivå som är otroligt hög.
Det jag gillar med The Walking Dead är hur karaktärerna utvecklas trovärdigt genom de utmaningar de ställs inför. Det är i grund och botten en väldigt mänsklig serie. Att det råkar handla om zombier i stället för krig är egentligen en detalj.
Det viktigaste i The Walking Dead är hur människor interagerar med varandra, hur svek i överlevnadsinstinktens spår sår tvivel och split mellan folk. Hur vissa är beredda att göra precis allt för att överleva en dag till. Hur nyckeln till överlevnad är att inte vara ensam. Från säsong 3 blir det uppenbart att det stora hotet inte är zombier utan andra människor som utnyttjar det laglösa tillståndet för sin egen vinning.
När jag ser The Walking Dead tänker jag på allt från östfronten i andra världskriget, och de extrema metoder för att överleva som såväl civila som soldater tog till, till The Last of Us.
Efter att ha sett säsong 5 på Blu-ray ska jag strax börja på säsong 6. En vecka innan säsong 7 har premiär meddelas att det blir en åttonde säsong. Inte oväntat. Samtidigt hoppas jag att AMC inte fortsätter i det oändliga.
The Walking Dead är ohyggligt populär med sina 17 miljoner tittare i USA, men allt måste ha ett slut. Risken för tomgång eller oseriösa twister blir större ju fler säsonger som spelas in.
