Detta är Christopher Nolans Dunkirk

Efter Batman-trilogin, obegripligheter som Inception och rymdrövaren Interstellar riktar Christopher Nolan blicken mot andra världskriget.

Han ska skildra den brittiska evakueringen från Dunkerque 1940, Operation Dynamo. Har vi inte fått nog av hjältefilmer från andra världskriget? Jo, kanske. Men Nolan är en begåvad filmskapare, och är det någon jag skulle välja att skildra en episod ur mänsklighetens värsta krig är det nog han.

Jag håller tummarna för att det inte blir den sedvanliga hjältehistorien med vajande flaggor och hooraaah utan en mer mänsklig berättelse. Förutsättningarna finns.

Dunkirk ska ha biopremiär sommaren 2017.

Interstellar: storslagen, filosofisk och trist

Vad gör man när man är småkrasslig och inte har någon lust att göra så mycket annat än att ligga i soffan? Jo, man ser en film. Interstellar blev det denna gång.

Interstellar har 8,8 i betyg på IMDB. Den har haussats. Kallat poetisk å ena sidan, en film om en fars kärlek till sin dotter å den andra. Klart man blir nyfiken.

Men precis som i fallet Inception, en annan hypad Nolan-rulle, är jag inte så imponerad. Denna är bättre än Inception men fortfarande inte särskilt underhållande.

Interstellar är mycket. Den är storslagen, filosofisk, vetenskapligt kittlande. Men sällan underhållande eller särskilt spännande. Och det är trots allt de två sistnämnda egenskaperna jag mest av allt söker i en film.

Förutom ett fåtal passager då det tänder till lite grand, är detta nästan att betrakta som en tre timmar lång TED-föreläsning om universum, gravitation och dimensioner. Intressant, jovars, men inte underhållande.

Jag förstår ungefär vart Christopher Nolan ville ta oss med den här filmen. Jag förstår vilka punkter han ville trycka på och när. Men jag kan inte säga att det fungerade särskilt bra.

3/5

Man behöver åka långt, långt bort för att hitta

en plats där det är så här långgrunt.