Interstellar har 8,8 i betyg på IMDB. Den har haussats. Kallat poetisk å ena sidan, en film om en fars kärlek till sin dotter å den andra. Klart man blir nyfiken.
Men precis som i fallet Inception, en annan hypad Nolan-rulle, är jag inte så imponerad. Denna är bättre än Inception men fortfarande inte särskilt underhållande.
Interstellar är mycket. Den är storslagen, filosofisk, vetenskapligt kittlande. Men sällan underhållande eller särskilt spännande. Och det är trots allt de två sistnämnda egenskaperna jag mest av allt söker i en film.
Förutom ett fåtal passager då det tänder till lite grand, är detta nästan att betrakta som en tre timmar lång TED-föreläsning om universum, gravitation och dimensioner. Intressant, jovars, men inte underhållande.
Jag förstår ungefär vart Christopher Nolan ville ta oss med den här filmen. Jag förstår vilka punkter han ville trycka på och när. Men jag kan inte säga att det fungerade särskilt bra.
3/5
Man behöver åka långt, långt bort för att hitta
en plats där det är så här långgrunt.
