Efter att det blev uppenbart för de flesta att visionen för Wii U helt grusats och att konsolen skulle komma att bli Nintendos största kommersiella fiasko sedan Virtual Boy, har många frågat sig hur Nintendo ska agera för att bli relevanta igen.
Förslagen är många. Bättre hårdvara som kan konkurrera med Sonys och Microsofts konsoler är ett vanligt krav. En riktig onlinelösning som liknar Xbox Live och PlayStation Network likaså. Bättre samarbete med tredjepartsutvecklare, fler finansierade spel som läggs på andra utvecklare (enligt den modell som användes vid utvecklingen av Bayonetta 2), ett enhetligt konto till både bärbara och stationära Nintendo-konsoler och ett stopp för alla gimmickkontroller hör vi ofta.
Personligen tror jag inte att Nintendo kan tävla med Sony och Microsoft vare sig när det gäller prestanda eller nätverkstjänster. Därför bör de inte ens försöka. Låt mig förklara varför.
Samma prestanda?
Om Nintendo ska kunna konkurrera med Sony och Microsoft måste de släppa dyrare hårdvara. Wii U var den dyraste Nintendo-konsolen någonsin när den släpptes för 349 dollar, och givet vad konsolen erbjöd var det en kaxig prissättning av Nintendo. I synnerhet som det bara inom ett halvår blev uppenbart att Wii U inte skulle bli mer än ett (i bästa fall) andrahandsalternativ för de allra flesta.
Prestandakriget är ett race Nintendo aldrig kan vinna. Därför bör de inte ens ge sig in i det. Det är egentligen aldrig prestanda som har lockat folk till Nintendos produkter.
"En vanlig handkontroll!"
Nintendo har alltid legat i framkant när det gäller att utveckla hur vi spelar våra spel. Från rumble pak till styrkors och rörelsekänslig kontroll - Nintendo har gått i bräschen. Oftast har det gått bra och konkurrenterna har följt efter. Men efter succén med Wii gjorde Nintendo en stor missbedömning. De behöll både Wiimoten, introducerade en tabletliknande handkontroll och kompletterade allt detta med en traditionell handkontroll, Pro Controller. Att spela på Wii U är ett gytter av olika kontrollmetoder och onödigt förvirrande (för att inte säga dyrt).
Nu kräver många ett slut på experimenterandet. Gör som Sony och Microsoft och släpp en helt vanlig handkontroll till nästa konsol, hör vi. Precis som de gjorde med Gamecube då? undrar jag. Detta är den sortens konsol jag personligen allra helst skulle vilja se, men det är inte den väg Nintendo kommer att ta eller ens bör ta. En Nintendo-konsol behöver något som drar uppmärksamhet. Därför tror jag att Nintendo även denna gång kommer försöka erbjuda en icke-traditionell handkontroll.
Tredjepart...?
En Nintendo-konsol kan inte sälja enbart på Nintendos egna spel. Det vet vi nu. Problemet för tredjepartsutvecklarna är att just Nintendos egna spel konkurrerar ut allt annat. Ubisoft fick betala surt för att ha utvecklat Zombi U exklusivt till Wii U, och även multiformatsspel som Call of Duty och Assassin's Creed har i princip ignorerats av konsumenterna på Nintendos format.
Det kommer bli knepigt att locka tillbaka ett bredare tredjepartsstöd. Att ligga nära konkurrenterna i hårdvara underlättar portningar. Men om spelen ändå inte säljer, kommer få till slut att lägga ned ens det arbetet.
Michael Pachter hävdar att Nintendo lever i någon sorts förnekelse kring vilket fiasko Wii U är. Han tycks mena att de borde dumpa priset för att sälja fler enheter. Men vad skulle detta göra för gott? Nintendo skulle förlora pengar och Wii U i slutändan ändå inte ha sålt bättre än Gamecube. Pachter tycker att Nintendos nästa konsol borde ligga runt 249 dollar. Det tror jag är rimligt. Men då kan de inte tävla med Sony och Microsoft i prestanda.
Jag tror att Nintendos framtid ligger i att inte tävla med de stora elektronikbolagen utan göra sin egen grej. De kan tjäna pengar även på att sälja 10-20 miljoner enheter om de samtidigt lyckas få några av spelen att sälja i flera miljoner exemplar, kränga leksaker och få inkomster på franchising.
Satoru Iwata säger att Nintendo siktar på att komma tillbaka till de vinstmarginaler som företaget hade innan Wii U släpptes. Ett sätt att nå dit är att släppa fler budgetspel och utveckla remakes på gamla titlar, tror Iwata. Tanken tycks vara att intressera fler för Nintendos varumärken och möjligen locka dem att sedan betala för fullpristitlar.
Detta har Nintendo med emfas tagit avstånd från tidigare. Nu har de uppenbarligen kommit över en puckel, vilket är positivt. Jag tror att Nintendo behöver komma över fler pucklar och svälja stoltheten i fler avseenden framöver för att bli framgångsrika. Marknaden har förändrats, och frågan är om det finns någon potentiell framgång i en ny traditionell Nintendo-konsol som säljs sida vid sida med PS4 och Xbox One. Jag är tveksam.
När Iwata tidigare berättade att Nintendo inte hade några planer på att lansera Wii U eller 3DS i Kina, nämnde han att företaget inte tror på idén att lansera exakt samma produkter på den kinesiska marknaden. Denna invändning mot Sonys och Microsofts lanseringar tror jag är klok. Om Nintendo ska lyckas i Kina - och det tror jag att de kan - behöver de en produkt som specifikt tilltalar kineser och är billig. En Wii U för över 3000 RMB kommer inte att sälja.
Det finns som synes mycket för Nintendo att klura på. Vägen till framgång är snårig. Vid sidan om ovannämnda utmaningar finns också en annan nöt att knäcka: dagens unga växer i all väsentlighet upp utan en relation till Nintendo. Hur Mario, Zelda och Donkey Kong ska bli relevanta för en helt ny generation är en stor fråga - och troligen helt avgörande för Nintendos framtid.
Är Satoru Iwata rätt person att leda Nintendo framåt?
