Nintendo tog språnget fullt ut med Wii, en chansning som verkligen lönade sig. Sony gjorde ett halvhjärtat försök med Move-kontrollerna till PlayStation 3 men satsade framför allt på att utveckla sina onlinetjänster för att matcha Xbox Live. Där ingick även nu pensionerade Home.
Microsoft gick all in med Kinect, kameran som lanserades fem år in i Xbox 360:s livscykel, blev en formidabel succé och gav konsolen en energiinjektion som förlängde dess liv med flera år.
När jag tittar tillbaka på den konsolgeneration vi lagt bakom oss och jämför med den nya, ser jag att den nuvarande generationen är betydligt försiktigare och mer återhållsam.
Visst, Nintendo försökte. Men Wii U som koncept föll platt av en rad orsaker. Microsoft försökte, men gjorde ett minst sagt taffligt försök med Kinect 2.0. De lyckades aldrig förklara hur den nya Kinect skulle förbättra spelupplevelsen.
Sony försökte inte alls och kammade hem vinsten denna gång. PlayStation 4 är i grunden en ytterst traditionell spelkonsol. Den kunde nästan lika gärna vara toppmatad.
På ett sätt är jag glad över att detta inte ser ut att bli gimmickarnas generation. Både Wii och Kinect var roliga prylar, men de fick alldeles för stort utrymme. Samtidigt får detta de nya konsolerna att kännas ganska...tråkiga. Det är mer av samma, fast med bättre grafik. Det är möjligt att VR tar allt till nästa nivå, även om jag är lite tveksam.
Men framför allt saknar jag spelen.
Vi är 18 månader in i denna nya generation om vi räknar från när PlayStation 4 och Xbox One släpptes, och även om vi har fått de årliga uppföljarna av Call of Duty och Assassin's Creed kan de nya konsolerna faktiskt inte mäta sig med sina föregångare. En snabb tillbakablick påminner mig om varför den sjunde generationen var den bästa någonsin.
Förra generationen bjöd på riktigt bra spel redan under det första året. Wii släpptes i slutet av 2006 och redan 2007 kom Super Mario Galaxy, ett av de mest hyllade spelen under hela generationen. Samma år kom Uncharted till PlayStation 3 och Halo 3 och Crackdown till Xbox 360 medan det första Assassin's Creed, nystarten Call of Duty 4: Modern Warfare och The Elder Scrolls IV: Oblivion släpptes till båda HD-konsolerna under samma år.
Sedan rullade det på med Rock Band, Battlefield Bad Company, BioShock, Dead Space, Devil May Cry 4, Little Big Planet och Eternal Sonata under 2008. Det släpptes kort sagt en imponerande mängd riktigt bra spel, varav inte få var nya varumärken, under de första två åren.
Spola fram till 2014-15 och det ser betydligt dystrare ut. 2014 var en besvikelse för mig personligen. Jag dröjde in i det längsta med att köpa PS4 och när jag väl gjorde det hällde besvikelsen Destiny smolk i glädjebägaren. Storspel släpptes trasiga - Assassin's Creed: Unity, Driveclub och The Master Chief Collection är tre exempel.
Andra sköts fram. I kalendern såg därför våren 2015 ganska lovande ut. Men The Order: 1886 visade sig vara ett självspelande piano - tekniskt väldigt kompetent men föga underhållande. Bloodborne har jag ganska låga förväntningar på.
Uncharted 4, årets största titel för min del, har försenats till 2016. Det betyder att PS4 kommer att vara runt 2,5 år gammal när det släpps. Under så lång tid hade Naughty Dog hunnit släppa två Uncharted till PS3. Även Remedys Quantum Break ryktas bli uppskjutet till 2016. Det Microsoft har att bjuda på när Xbox One fyller två år i höst är Halo 5 och Rise of the Tomb Raider.
Utvecklarna verkar själva ha insett hur pass bra förra generationen var. Det vi har fått är därför en hel del remasters av äldre spel. Jag har egentligen inget emot uppfräschade nyutgivningar av gamla spel, men jag ser dem inte som en ersättning för utan snarare ett komplement till helt nya spel.
Både PS4 och Xbox One säljer bra. Jag vill hävda att det sker trots och inte tack vare spelutbudet. Visst, det släpps en hel del intressant på PSN och Xbox Live. Men var är de där nya stora upplevelserna som tar vara på den nya tekniken? Var är denna generations Uncharted? Det nya Gears of War? Det nya Little Big Planet?
Jag kommer på mig själv med att sätta mig i retrohörnan igen och spela om gamla spel. Det går bra det också. Men det var inte riktigt det jag förväntade mig när jag köpte PS4.
Resident Evil HD - en remaster av en remaster.
Det säger en del om starten på den nya generationen.
Det säger en del om starten på den nya generationen.
