Bron den bästa svenska serien?

Jag är lite sen när det gäller att ta till mig nya serier. De är vanligtvis inte nya längre när jag bestämmer mig för att se dem.

Nyss avslutade jag tredje säsongen av Bron, den hyllade dansksvenskproducerade kriminalserien. Jag blev positivt överraskad. Inte bara av den höga kvaliteten utan också av att serien blev bättre för varje säsong.

Visserligen är Sofia Helins karaktär Saga Norén (länskrim Malmö!) en onödigt övertydlig aspergerkaraktär, och serien lider av samma hittepå som alla polisserier när det kommer till hur polisen egentligen arbetar. Men det må vara hänt. Det ska trots allt vara underhållning i första hand.

Bron är faktiskt en av mina favoriter bland svenska serier. Någonsin. Den är bättre än det mesta i krimgenren som importeras från USA och Storbritannien.

Bron når inte riktigt Graven eftersom denna serie, som nu har över 10 år på nacken, har ett mästerligt karaktärsgalleri där snart sagt alla har ett djup. Men manuset och dialogen är i toppklass.

Hatten av, således.

Nu planeras för säsong 4, som enligt manusförfattaren Hans Rosenfeldt blir den sista. Premiär blir först våren 2018. Det är lång tid kvar. Kanske borde jag ha väntat lite till innan jag kollade in Bron.

Alla tre säsonger finns på SVT Play.

Jordskott faller platt

Efter första avsnittet var jag positiv. Nu inser jag att det nog berodde mer på mina egna förväntningar än på vad jag faktiskt fick.

För efter åtta avsnitt av tio inser jag att SVT-serien Jordskott har fallit platt, nästan blivit en parodi. Avsnitt för avsnitt har det blivit alltmer uppenbart att detta är en dåligt berättad och fånig historia som inte håller ihop.

Det är synd. Det finns gott om bra skådespelare i ensemblen, men inte ens Peter Andersson eller Göran Ragnerstam kan rädda detta från platt fall.

Tyvärr har Jordskott blivit allt mindre drama och alltmer adventskalender för varje avsnitt. I går klev Yohio in i handlingen. Då stängde jag av.

"Köper du inte ICA:s egna märken får du med skogen att göra."

Jordskott rasande bra

I går kväll sändes första avsnittet av den nya serien Jordskott i SVT. Redan ensemblen med favoriter som Göran Ragnerstam och Peter Andersson gav visst hopp. Och premiäravsnittet var precis så lovande som jag hade kunnat hoppas.

Det är framför allt väldigt vackert. Ljussättningen, miljöerna... allt känns trolskt och mystiskt. Twin Peaks lär vara en inspiration av flera. Ragnerstam och Andersson ger pondus till sina roller som få andra.

Jag hoppas att det inte blir för mycket hokus pokus över alltsammans, men oavsett vilket lär jag följa Jordskott slaviskt under de kommande nio veckorna.

En riktigt bra svensk serie dyker upp ungefär en gång vart femte eller tionde år (nej, Blå ögon räknas inte till dem). Det är alltså lite av en högtidsstund.

Jordskott - en ny thrillerserie i SVT

En ny thrillerserie i tio delar kommer att sändas i SVT under 2015. Jordskott handlar om "hur långt vi är beredda att gå för att skydda dem vi älskar mest, men också vad följderna kan bli om vi låter egoism och girighet ta över våra liv."

Det låter som en väldigt klassisk utgångspunkt för ett drama. Vi har hört den förut, om man säger så. Men med skådespelare som Göran Ragnerstam, Ann Pertrén och Peter Andersson, som alla hade en roll i fantastiska Graven, bådar detta ändå ganska gott.

Vi är som bekant inte bortskämda med riktigt bra svenska dramaserier.

Historieätarna säsong 2!

Höstens infotainmentsatsning i SVT, Historieätarna, får troligen en fortsättning. Förhandlingar pågår mellan produktionsbolaget och SVT.

Historieätarna var tillsammans med andra säsongen av Kinas mat (också i SVT) höstens största behållning i TV. Erik Haag och Lotta Lundgren, som tidigare setts i tokroliga Landet brunsås, gick verkligen all in när de levde som både fattiga och rika på bland annat 1600- och 1700-tal och åt tidstypisk (ofta fruktansvärd) mat.

Det var både lärorikt och underhållande - kort och gott som infotainment ska vara. Jag ser verkligen fram emot säsong två. Då ska vi tydligen få se Haag och Lundgren leva i tidigt 1800-tal, 1950-, 60- och 80-tal samt i nutid.

Pinsamt morddrama

SVT har satsat på att filmatisera några av deckarförfattarinnan Camilla Läckbergs romaner. Fjällbackamorden började sändas i går kväll i SVT1. Och vilken smörja!

Jag har alltid väldigt låga förväntningar på kriminalserier, och då i synnerhet svenska sådana. I serier som CSI vet vi precis vad vi får. De håller en alltigenom låg standard men utan att sjunka fullständigt genom golvet. De är dåliga men uthärdliga.

För svenska filmer och serier tycks dock inte finnas någon botten. Fjällbackamorden verkar vara en sådan där serie som får filmatiseringarna av Wallander och Beck att framstå som banbrytande.

Med lågt tempo, dåliga skådespelarinsatser, stolpig dialog, tråkigt foto och fullständig avsaknad av såväl realism som spänning liknande det hela mest ett avsnitt av Rederiet. Lita på att jag gör något annat när avsnitt två sänds.

QI blir Intresseklubben

BBC:s frågeprogram QI (Quite interesting) är så lärorikt och tokroligt som bara brittiska program kan vara.

Den tar vi, sade SVT. Det blir alltså en svensk version vid namn Intresseklubben.

Det ska ledas av Johan Wester (HippHipp!) och många svenska komiker är inbokade.

Det fungerade när SVT gjorde Snacka om nyheter, också det från brittisk förlaga. Då skrev Wester och kollegan Anders Jansson manus (den första tiden).  

QI är också ett program som hänger på manuset. Det kan alltså bli bra. Men det är lite svårt att tänka sig programmet utan den begåvade Stephen Fry.

Fiaskoserie

Lagom till 100-årsminnet av Titanics undergång började SVT att sända en ny miniserie om fartygets första och sista resa.

Serien i fyra delar är gjord av Julian Fellowes, mannen bakom den uppmärksammade serien Downton Abbey (också den sänd i SVT). Vi skulle få följa en mängd olika karaktärer i olika delar av fartyget - från besättning till andraklasspassagerare. Kanske skulle vi få träffa på karaktärer av kött och blod och få det i en tekniskt kompetent och historiskt korrekt inramning. Tyvärr blev det inte så.

Minns ni Fabrizio från James Camerons storfilm Titanic? Ni vet han som hoppade ombord tillsammans med Leonardo DiCaprios karaktär Jack och sade att han skulle åka till Amerika och bli miljonär men som i själva verket fick en av fartygets stora skorstenar över sig? En Telegraph-recensent beskriver Fellowes Titanic som "fylld av Fabrizios". Det fångar ett problem med serien. Den blir helt enkelt aldrig intressant eller engagerande eftersom karaktärerna är så platta och ointressanta.

Vilket får sägas vara ett grundläggande misstag i en serie som, likt Downton Abbey, bygger på dialog. Det är ju tänkt att karaktärerna ska hålla oss fast vid TV:n (ty inte är det de magra specialeffekterna). Detta är bitvis rent av sämre än miniserien från 1996, som åtminstone hade vissa charmiga inslag även om helheten var dassig.

Och när man börjar sakna karaktärerna från Camerons ganska fåniga kärlekshistoria måste serien kallas ett misslyckande.

Ingen fortsättning på THE EVƎNT?

NBC-serien The Event, som går i SVT på onsdagskvällar (med nio dagars fördröjning från USA), är bara två avsnitt från slutet. Den har sagts vara inspirerad av bland annat Lost, och under den första halvan kändes det verkligen så. Fler frågor än svar kastades ut hela tiden, flashbacks varvades med nutida händelser. The Event normaliserades dock och blev snart en mer traditionell serie med ett kronologiskt händelseförlopp. Den fick plötsligt tid att berätta en historia.

Serien kretsar kring Matt Walker (Jason Ritter) och hans flickvän Leila Buchanan (Sarah Roemer) som snubblar över en gigantisk statshemlighet som inte ens presidenten känner till. Under 66 år har 97 utomjordingar som ser precis ut som människor hållits fångna på en hemlig bas. Skillnaden är att de inte åldrats en dag under denna tid. Ingen vet vad de vill. Snart framkommer dock att många ur detta folk, så kallade sleepers, beblandat sig med vanliga människor i det fria och till och med infiltrerat den amerikanska regeringen. De har krafter som ingen militär rår på. Plötsligt börjar de ställa krav.

Spänningen stiger i takt med att det framkommer att utomjordingarnas ledare, Sophia, ändrat sin ursprungliga plan på att hitta ett sätt att återvända hem och i stället planerar att utrota stora delar av den mänskliga populationen för att göra plats för sitt eget folk. Det får flera av Sophias egna lojala partners att börja tvivla.

The Event är skickligt producerad som en "bladvändare". Det är helt enkelt svårt att sluta titta. Korta avsnitt (43 minuter) alltid avslutade med cliffhangers, flera parallella historier, massor av förvecklingar och väldigt få lugna stunder håller intresset uppe. Rollerna är överlag hyggligt castade, den enda karaktär som inte känns ett dugg trovärdig är Sarah Roemers tramsiga Leila. Tyvärr ges hon stort utrymme, vilket sänker helhetsintrycket.

The Event började starkt i USA, men tappade tittare efter halva säsongen vilket gjorde att NBC frös serien. Den återlanserades i slutet av januari igen, men då hade många redan glömt av den eller trott att den lagts ned. Jason Ritter har twittrat glatt om att det kan bli en fortsättning, men de sjunkande tittarsiffrorna tyder snarare på att det inte lär bli fler avsnitt av serien. NBC har sagt nej. Det lär dock pågå diskussioner om att låta ett annat bolag ta över.

Jag är egentligen inte så jättepigg på att se långa serier. Jag orkade aldrig följa Lost efter den första säsongen och tycker att bra historier inte ska behöva 22 x 5 avsnitt för att berättas. Ett tiotal avsnitt är alldeles tillräckligt. The Event har således varit ett undantag för min del. Lite beroende på hur den första säsongen slutar kan beslutet att inte göra en fortsättning vara bra eller dåligt.

Ny miniserie om Titanic

I april nästa år är det 100 år sedan Titanic gick på ett isberg och sjönk. Det kommer förstås att uppmärksammas på många sätt världen runt. Sedan i fjol har det pratats om en ny miniserie om Titanics sista timmar.

Det var nog många som suckade när det runt 1995 stod klart att det skulle komma ännu en film om Titanic. När det framgick att det var James Cameron som skulle skriva manus och regissera ökade dock intresset direkt. Resten är historia. Sedan Camerons Titanic hade premiär 1997 har vi dock inte sett några dramatiseringar av den omtalade fartygskatastrofen. Filmen satte en ny standard - dels blev det den mest framgångsrika filmen dittills, dels sattes en helt ny standard i att återskapa fartyget både interiört och exteriört. Det var pampigt och vackert som aldrig förr när fartyget sjönk på vita duken. Men det var förstås ingen dokumentär utan en vanlig Hollywoodtolkning av en historisk händelse.

Denna gång blir det en miniserie i fyra delar. Den ska sändas lagom till 100-årsminnet 2012 och Julian Fellowes (senast känd som skapare av Downton Abbey som går i SVT) ska skriva manus och inspelningsplats är en stor vattentank i Ungern (låter sexigt). Det ryktas bland annat att Helen Mirren ska vara med. Mycket mer är inte känt ännu. Men med rätt manus, rätt budget och bra skådespelare kan det förstås bli bra. SVT väntas sända serien kort efter USA nästa vår.

Tusenbröder - svenskt drama när det är som bäst

"Jag kände mig som en av de där små fiskarna i sjön på landet, som det kryllade av, som aldrig verkade växa, som gnagde masken av kroken. Farsan kallade dem för tusenbröder. Ett rätt fint namn, egentligen, för nåt som är helt värdelöst."

Dialogen. Skådespelarna. Den gnagande och närmast ångestliknande känslan av att se en olycka i ultrarapid. Tusenbröder är och förblir något av det bästa som visats i svensk TV. Endast Graven kan konkurrera. Serien förtjänar att ses om.

Nedanstående citat ur finalen i den första säsongens sista avsnitt beskriver serien rätt bra:

"Man brukar ju säga att hoppet är det sista som lämnar en människa. Men det är inte riktigt sant. Det sista som lämnar en människa är trots allt livet. Med det där hoppet är det som i sagan om den lille guben och skräddaren. Det blir bara mindre och mindre. Tills det inte bidde nånting alls nästan. Man börjar med att hoppas på rikedomar och ett skönt liv. Och slutar med att hoppas på ett någorlunda lindrigt straff. Alltid finns det nåt."

Tusenbröder fick två uppföljare.
Säsong två är nästan lika bra som originalet.
Säsong tre en besvikelse.