Sista säsongen av Solsidan

Solsidan är en av de mest framgångsrika svenska humorserierna någonsin. De två första säsongerna var bra, men sedan har det gått stadigt utför. Den fjärde säsongen var en gäspning.

Nu väntar den femte säsongen, och den blir den sista. Jag tror att det är klokt att sätta punkt. Det finns inte så mycket kvar att utforska hos karaktärerna längre, vilket märktes tydligt i de två senaste säsongerna.

Den 18 oktober drar säsong 5 av Solsidan i gång. Som vanligt sänds serien i TV4.

"Inte nu igen..."

Förvåningen när en gigantisk knölval plötsligt gör oväntad entré. Detta måste vara en av de roligaste moddarna till GTA V hittills.

Vissa kanske kommer att tänka på Liftarens guide till galaxen.

Ready at Dawn om The Order: 1886

Jo, jag har köpt The Order: 1886 nu. Jag sket i recensionerna. Kanske får jag ångra det.

Denna är väldigt rolig i vilket fall.

Amerikanska storfilmer - på svenska

På Valborg, när livet leker lite grand och man inser att man faktiskt är ledig dagen efter, är det här ganska roligt.

Fler omslag finns att beskåda här.

Solsidan fortsätter - nedåt...

Tredje säsongen av Solsidan var en besvikelse. Tempot var borta och skratten blev betydligt färre.

Säsong fyra börjar tyvärr lika illa. Nu har Herngren & c/o bestämt sig för att Solsidan ska bli mer drama än komedi. Ursäkta, men är det något vi inte behöver är det en svensk komediserie som vill ta sig själv på lite för stort allvar.

Temat för första avsnittet var det inget fel på: en begravning. Hur många roliga filmer har vi inte sett på detta tema? Det går att spinna en hel del bara genom att beta av livets alla hållplatser - bröllop, barnafödande, skilsmässor, 40-årskalas, husköp och renoveringar samt dödsfall.

Jag väntade mig att manusförfattarna skulle göra just detta. Tyvärr har Solsidan lyckats beta av flera av dem utan att göra något roligt av det. I stället för en pinsamt rolig begravning serverades vi i går ett "drama" av allting. Solsidan handlade i början om igenkänning. Men vem tusan känner igen sig i spöken? Hallå, vem knäckte den idén?

När Solsidan kom var det något så annorlunda som en kritikerhyllad komediserie som även gick hem i Svennebanansegmentet. Det verkar tyvärr vara en förlorad serie vid det här laget. Risken för att det bara går utför härifrån är uppenbar. Vilket är tråkigt. Nog hade karaktärerna hållit för skratt i någon säsong till om de bara fått ett roligt manus.

Nu blir det drama!

Nya Solsidan en besvikelse

Solsidan var något så udda som en humorserie som älskades av både kritiker och Svennebanantyper. Den första säsongen kändes ny och fräsch. Andra säsongen var inte fullt lika bra, men höll fortfarande hög klass.

Nu har den tredje säsongen börjat sändas i TV4. Tittarsiffrorna skjuter förmodligen genom taket, men själv är jag lite besviken efter de tre första avsnitten. De två första avsnitten var avmätta och ointressanta. Gårdagens tredje del var något bättre.

Men även om säsongens resterande avsnitt skulle lyfta Solsidan några snäpp är det några saker som inte går att ignorera. En är den pinsamt uppenbara produktplaceringen. I de första två säsongerna körde Fredde en Lexus-suv. Ove, den snålaste karaktären, körde förstås Skoda. Det kändes som ett väldigt medvetet val baserat på de respektive karaktärerna.

Lexusen är en bil som kostar runt 600 000, exklusive alla tillval. Nu kör dock Fredde, till min stora chock, Volvo V60. Mickan har bytt ut Toyotan mot en Volvo V40. Hur tänkte de här?

Volvo är visserligen driftsäkra bilar, men någon statusprodukt är det inte. Allra minst bland överklassen. Att seriens mest statusjagande par byter upp sig till en fläskigare villa (ägaren till det förra huset ville tydligen inte hyra ut det till serien längre) och sedan byter ned sig till Volvo är helt osannolikt.

För att göra saken ännu värre görs produktplaceringen så överdrivet tydlig. Frågan är vad Volvo tror sig få ut av detta (visa upp sina nya modeller, tydligen). De kommer knappast sälja fler bilar i Saltsjöbaden och frågan är om särskilt många fler Svenssons kör Volvo efter denna tredje säsong av Solsidan. Det känns bara så fel.

Volvo syns ofta och länge i nya Solsidan.

QI blir Intresseklubben

BBC:s frågeprogram QI (Quite interesting) är så lärorikt och tokroligt som bara brittiska program kan vara.

Den tar vi, sade SVT. Det blir alltså en svensk version vid namn Intresseklubben.

Det ska ledas av Johan Wester (HippHipp!) och många svenska komiker är inbokade.

Det fungerade när SVT gjorde Snacka om nyheter, också det från brittisk förlaga. Då skrev Wester och kollegan Anders Jansson manus (den första tiden).  

QI är också ett program som hänger på manuset. Det kan alltså bli bra. Men det är lite svårt att tänka sig programmet utan den begåvade Stephen Fry.

Försöka går ju...

Går det illa för ditt lag? Sitter du och surar på läktaren och fantiserar om att det i själva verket var FIFA 11 du såg framför dig? Inte? Nej, men vissa gör det.

Oprah skänker bort Kinect

Nämns man i Oprahs show, ja då finns man på riktigt. Wii gick den vägen, nu vill Microsoft göra lika med Kinect som en del i företagets 3,5 miljardersbudget. En jublande publik (noggrant instruerad, får man anta) jublar häcken av sig när Oprah berättar att de får både en Xbox 360 och en Kinect.

Klarar man av att sitta och följa The Oprah Show live i studion förtjänar man bannemej en dyr present.

Akta dig för konventionen!

Det är ofta med viss underhållning vi kan läsa reklam för TV- och datorspel i olika elektronikkedjors annonser, så uppenbart författad av personer som dels har problem att sätta ihop ord, dels inte vet så mycket om produkten de skriver om.

ElGiganten gör i sitt senaste utskick reklam för Halo: Reach med följande härliga text: "I Halo Reach upplever du ödesdigra stunder som förfalskat "Halo" legend. Det är historien om Noble Team, en trupp av heroisk spartanska soldater och deras slutliga mål att stå på planeten Reach, mänsklighetens sista försvarslinje mellan skrämmande konventionen och jorden."

Det luktar Google translate lång väg om denna text, fast en snabb koll på hur Google översätter "covenant" ("förbund") ger vid handen att personen som skrivit texten förmodligen bara har snickrat ihop en egen översättning som han/hon tyckte lät bra. Och snabbt har det gått.

Att översätta "Spartan" med "spartansk" är i sig inte fel, en direktöversättning skulle ge dig rätt. Men eftersom "spartansk" på svenska är synonymt med "enkel" eller "torftig" (jfr. spartansk livsstil) blir det i sammanhanget helt fel. Men synnerligen underhållande. Om nu jordens öde hänger på en grupp torftiga soldater, ligger vi alla illa till.

I morgon släpps Halo: Reach. Då lovar jag att akta mig för den skrämmande konventionen. Gör du?

Mänsklighetens öde ligger i händerna på
en liten grupp torftiga soldater. Illa.

Bästa tänkbara poker face

Det här klippet bara måste postas. En person utklädd till en Big Daddy dansar loss till Kinect-spelet Dance Central på Penny Arcade Exp. Några småsystrar syntes däremot inte till.

Det är faktiskt svårt att argumentera mot att Kinect är som gjord för dansspel...

Begravning med värdighet

Har din Xbox 360 dött den välbekanta Read Ring of Doom-döden? Frukta icke. Du kan ändå visa den lite värdighet genom att ge den en värdig begravning.

Den australiske designern Alexis Vanamois har designat en alldeles särskild kista för stupade Xbox 360-konsoler. Den är förmodligen en av de mest udda skapelserna i spelvärlden, men det är svårt att inte gilla den.

Jag har en trasig Xbox 360 liggande i förrådet, men eftersom den faktiskt inte dog RROD-döden utan helt enkelt slutade att leverera bild och ljud, förtjänar den ingen kista.

Jump in.

Spelnörden: Parodin

Mega64 är kända för att göra korta filmparodier av spel. De har gjort det av Metal Gear Solid, Shenmue, ja till och med Tetris. Nu gör de en parodi av spelnörden. Eller är det kanske ingen parodi?

Dinonazister

Tänk dig ett traditionellt FPS. Placerat i andra världskriget. Achtung-skrikande tyska soldater som faller av kulspruteelden, nazistflaggor som vajar. Och så lägg till... dinosaurier! Där har du den märkliga Half-Life 2-modden (till The Orange Box) Dino D-Day.

Det är som någon har kommenterat på YouTube: "Fist fighting a tyrannosaurus rex is possibly the pinnacle of human achievement and expression. It's a wonder it took this long for someone to come up with it."

Det var roligare förr...

Det var en tid när spelpressen såg helt annorlunda ut. När de långa, djuplodande och betraktande artiklarna inte fanns. När fanboyism var norm och inte ett pinsamt undantag. När spelredaktörer förväntades kasta skit på motsåndarlägret (som alltså var Sega eller Nintendo), inklusive dess fans. Vi läste Nintendomagasinet och Sega Force. Minns ni?

Jag ska inte vara nostalgisk och säga att det var bättre förr, för det var det inte. Men ibland kan jag ändå sakna glimten i ögat i dagens spelpress - kanske i synnerhet hos den svenska. Den tar sig själv på väldigt stort allvar, vilket är positivt. Men det kan också bli lite tråkigt. Super PLAY (innan tidningen bytte format och blev till bajs) var ett slags balansgång mellan seriositet och en viss glimt i ögat. Roliga bildtexter. Oskar Skog skrev en recension på rim. Insändarsida med kontakt med läsarna. Små saker som gjorde att avståndet mellan läsare och spelpress var mindre.

Jag tog en nyligen titt i mina gamla Sega Force-tidningar från 90-talets början och fram till dess mitt. Kvalitetsmässigt är det förstås småskola jämfört med dagens professionella speltidningar. Men det är ren och skär glädje att läsa recensionerna (särskilt sågningarna). Smaka bara på:

"De som skänkt oss denna spelhimlens glänsande pärla har varit lika engagerade i sitt jobb som en wienerbrödspackare med 20 år i yrket." Det rör sig om sågningen av spelet T2 The Movie till Mega Drive. De enda som kan uppskatta spelet är enligt Sega Force-recensenten den "som såg filmen T2 under en migränattack, dagarna innan sin starroperation och vill återuppväcka minnet".

Detta var alltså tiden före internets genomslag. Det fanns inte så många sätt att tillgodogöra sig information från den stora världen. Tidningar var the shit. Sega Force utkom dessutom bara varannan månad till en början innan den slutligen fick en utgivningstakt på var sjätte vecka. "Nyheterna" som presenterades i varje nummer var alltså inte så mycket nyheter när de väl kom i tryck. Å andra sidan snurrade världen inte lika snabbt då som i dag.

Betygssystemet var ett kapitel för sig. Varje spel bedömdes utifrån olika kategorier, ett system som fortfarande står sig i många speltidningar. Men i stället för att bara bedöma grafik, spelkänsla och ljud för sig tog sig Sega Force även friheten att göra en bedömning av spelets "irritationsnivå", det vill säga hur förbannad och irriterad spelaren blev av att spela spelet. Hur denna mätning gick tills förklarades i ett tidigt nummer: "Irritationsnivån mäts i gkB (gram knäckeBröd), enhet i SI-systemet som irritation i gram knäckebrödssmulor per kvadratcentimeter i en säng där man just lagt sig för att sova."

I sisådär vartannat nummer ackompanjerades betygsskalan av en jämförelselista från topp till botten. Temat varierade från gång till gång. I nedanstående lista är jämförelsetemat "semester":

110 (och uppåt) NY City med Rockefellers kreditkort så länge man orkar.
100 Sabbatsår på Söderhavsö med alla tillbehör.
90 En månad på Seychellerna med bra väder, Lisa Nilsson och helikopterlinje till en bra krog.
80 Som ovan fast bara i 14 dagar.
70 Som ovan i en vecka.
60 Som ovan med Anne Wibble.
50 Som ovan med Alf Svensson och hans riksdagsgrupp.
40 Som ovan med Ian och Bert.
30 En vecka i Florida just när orkanen Oskar väntas.
20 En vecka i Florida just när orkanen Oskar kommit.
10 En vecka i Florida just när orkanen Oskar har varit där. Med Alf Svensson som reseledare.
0 En vecka i Florida just när orkanen Oskar har varit där. Med Ian och Bert som reseledare.
-10 En vecka i Sarajevo.

Seriöst? Inte direkt. Men visst var det roligare förr...

Sega Force utkom mellan 1992 och 1995
och har blivit kultförklarad med åren.

Alpine Legend - framtidens musikspel

Aprilskämten är oftast inte så grova nuförtiden eftersom folk alltför ofta går på dem. Det gör att de heller inte blir särskilt roliga. Men den här var faktiskt rätt kul...




via Xboxflickan

Psykedelisk TV

"- Vad är det för TV du har? Är det plasma eller LSD?"

Ibland kan okunnighet vara rätt charmigt...

Roligare TV.

Fick inte spela Halo 3- sköt sina föräldrar

Metro berättar om en 17-åring i USA som dömts för mord på sin mor och mordförsök på sin far efter att föräldrarna fråntagit sonens Halo 3. Advokaten försökte yrka på sinnesförvirring, att 17-åringen blivit beroende och "galen" av spelet, men domstolen godkände inte detta som förklaring. Det lär inte bli någon vapenlagsdebatt av det hela eftersom ynglingen stal vapnet ur ett låst vapenskåp i hemmet.

Det är naturligtvis en djupt tragiskt händelse som egentligen inte alls platsar på en spel- och filmblogg. Men min vana trogen att se saker ur ett humoristiskt perspektiv gör att jag inte kan undanhålla mig från att posta nedanstående film. Apropå Halo 3-beroende, alltså.

Mer humor i spel!

Det görs bättre spel i dag än för bara tio år sedan. Och går man 20 år tillbaka är skillnaden enorm. Efter en kvalitetsmässig nedgång under åren med PlayStation (vars spel knappt går att spela i dag utan att bli skelögd) släpps i dag inte lika mycket skit och de riktiga kvalitetsspelen är fler.

Men var är de roliga spelen? Spelen med humor. Förr om åren kom det faktiskt spel som hade både uppenbar och mer underfundig humor, men på sistone är sådana titlar ytterst lätträknade. Kanske har de helt enkelt inte lockat tillräckligt med köpare. Att bli vettskrämd i Silent Hill 2 eller hänförd i Halo 3 är häftigt, men det är faktiskt lika underbart att veta att man kommer att få skratta riktigt gott när man plockar fram ett spel.

En uppföljare som släpptes lite i skymundan var ToeJam & Earl III: Mission to Earth till Xbox. Spelet går i korta drag ut på att som den fetlagde Earl eller trebente ToeJam "funkifiera" jordborna. Det skulle ha kommit till en rad Sega-format, inklusive deras Dreamcast, men när formatet lades ned flyttades spelet över till Xbox och släpptes slutligen 2002 (även om utgivarna inte vågade behålla den fyndiga undertiteln All Funked Up...). Ett annat spel med humor är Stubbs the Zombie, där man för en gångs skull spelar zombien och ger sig på människorna...

Förutom att funkifiera jordborna springer man runt och samlar nycklar, öppnar presenter, aktar sig för den fete gräsklipparmannen, hälsar på en karikatyrkopia av Arnold Schwarzenegger och drar sexistiska vitsar. Och inför varje bana sjungs uppdragsbeskrivningen av en svart kvinnlig gospelkör. Det behövs inte så mycket mer än så för att man ska trivas.

Hur spel påverkar barn

Releasen av GTA IV gick inte ens obemärkt förbi i SVT:s humorprogram Morgonsoffan...