Battlefield 1 är bra, men...

Jag sitter just nu och spelar en av fjolårets julklappar, höstens actionbrakare Battlefield 1. Dice har gjort mycket bra här. De har tagit en militär konflikt som aldrig skildrats i ett FPS tidigare, kastat in tidstypiska vapen och platser, kryddat med lera och grus, adderat en handfull mänskliga öden och gjort en modern first person shooter av det.

Detta är en bedrift i sig. Battlefield 1 är imponerande på fler sätt än bara det rent grafiska. För första gången på vad som känns evigheter, ja kanske någonsin, bjuds det på en bra och välberättad kampanj.

Men någonstans längs stränderna i Gallipoli känner jag att mitt engagemang sviktar. Det är inte spelets fel, för Dice gör egentligen inget direkt fel här förutom att de inte riktigt vågar släppa taget och bjuda oss på en illusion av första världskrigets helvete rakt av (det är förståeligt, Battlefield 1 måste tilltala den breda massan för att bli framgångsrikt).

Nog för att jag gillar linjära spel, men här blir det linjärt på ett nästan tragikomiskt sätt. Detta eftersom området ser ut att erbjuda möjligheter men egentligen inte gör det. När jag försöker ta en omväg runt de ilsket skjutande fienderna får jag en brysk tillsägelse att omedelbart återvända till slagfältet.

Petitesser i det stora hela. För egentligen är det nog främst mig det handlar om ändå. Är det kanske så att jag börjar växa ifrån alla dessa shooters? Att de likt en gammal sliten discolåt börjar kännas lite tradig och utnött vid det här laget?

Battlefield 1 försöker så mycket och gör så mycket bra. Och ändå kan jag inte riktigt känna det där suget att återvända. Kanske har det inte främst med en växande avsmak för shooters att göra ändå, jag spelar trots allt om BioShock Infinite till Xbox One just nu och har nästan lika roligt denna gång som 2013.

Möjligen är det som jag spekulerar om i min Loadingblogg; när det bara är några minuters avkoppling jag söker är det lättare att återvända till spel jag känner igen och nästan kan utantill än att ge mig in i ett helt nytt som kräver mer engagemang och uppmärksamhet.

Året som gick: toppar och floppar

Vi är på väg att lägga ett år bakom oss och välkomna ett nytt. Ett utmärkt tillfälle att sammanfatta 2016. Året som gick bjöd på en hel del toppar men också några dalar och sedvanliga fiaskon. I vanlig ordning listar jag dem utifrån en rad mer eller mindre obskyra kategorier.

Årets spel: Forza Horizon 3
2016 erbjöd visserligen inte någon riktig fullträff, men vi fick ett antal spel som kom rätt nära ändå. Inside var en upplevelse som ingen annan, ett spel som nästan är svårt att beskriva i ord och som därför bara måste upplevas. Playdeads korta men minst sagt intensiva spel tillhör ett av årets absolut bästa. Men det jag lagt ned mest tid på vid sidan om äldre spel är faktiskt Forza Horizon 3.

Om det är något vi svenskar behöver i det ack så bistra vintermörkret är det soldränkta australiska stränder. Forza Horizon 3 bjöd på just detta och blev mitt ytterst välkomna lyckopiller för att klara vintern i år.

Mina topp 5 2016

1. Forza Horizon 3 (Xbox One, PC)

2. Inside (Xbox One, PS4)

3. BioShock: The Collection (Xbox One, PS4, PC)
4. Uncharted 4: A Thief's End (PS4)

5. Firewatch (PS4, Xbox One, PC, Mac, Linux)

Årets lansering: Overwatch
Om du spelat mycket online i år är chansen stor att det är Overwatch du har spelat. Blizzards lagbaserade FPS har stormat fram på försäljningslistorna. På bara ett halvår lockade Overwatch 20 miljoner spelare. I dag är siffran sannolikt ännu högre. Blizzard har en ny kassako, och räkna med att vi får se mer av detta spel under 2017.

Årets comeback: Battlefield 1
Dices omtag på Battlefield-serien är ett grovkornigare, naknare och grisigare FPS än vad vi är vana vid. Helt klart ett bra försök att skildra krigets helvete i interaktiv form. I enstaka ögonblick lyckas det faktiskt sudda ut gränsen mellan verklighet och spel, men vi rycks alltid tillbaka och påminns om att jo, detta är bara ett spel som handlar om att leka krig. Inget mer.

Succén har dock varit omedelbar och det är förmodligen så att Battlefield 1 kommer vara mångas förstahandsval som onlinespel under de kommande åren.

Årets telefon: Huawei Honor 8
Titeln brukar normalt tas av Apple eller Samsung, men i år har de två giganterna fått hård konkurrens av kinesiska Huawei. Honor 8 är en premiumtelefon som inte kostar som en premiumtelefon. Den är flera tusenlappar billigare än Iphone och Galaxy S7, är snabb och responsiv, har en riktigt bra skärm och inte minst en läcker design som får mig att i hemlighet slicka mig om munnen.

Kort sagt: en premiumtelefon som inte kostar som en... ja, ni fattar. Det fanns egentligen få anledningar för en Androidvän att välja en annan telefon 2016.

Årets fenomen: Pokémon Go
Det har egentligen inte varit någon konkurrens. Pokémon Go är både årets mobilspel och årets fenomen. Vissa bedömare spådde att hypen skulle dö på några månader, men ännu håller Niantics monstersamlande promenadlockande mobilsatsning flåset uppe.

Pokémon Go lockade både unga och gamla. Ett tag fick jag faktiskt lite Wii-vibbar när arbetskollegor som i övrigt inte har något intresse i spel satt i fikarummet och pratade om just detta spel. Det är häftigt när det händer, även om Pokémon Go aldrig var något för mig.

Årets snyggaste: Uncharted 4: A Thief's End
Det är få som slår Naughty Dog på fingrarna när det kommer till förmåga och kunskaper att pressa ut det maximala ur valfri PlayStation-konsol. Uncharted 4: A Thief's End var rent estetiskt och grafiskt ett mästerverk. Fantastiska miljöer, makalösa animationer och riktigt "skådespeleri" från karaktärerna gjorde Uncharted 4 till en fröjd för båda ögon och öron och årets snyggaste spel.

Årets besvikelse: Unravel
Det är inte så ofta jag blir riktigt besviken på spel numera. Videorecensioner som släpps i god tid innan spelet brukar förskona mig från riktiga bottennapp (som dessutom är rätt få numera). Men i fallet Unravel pekade recensionerna både högt och lågt och jag var dessutom för nyfiken på det svenska indiespelet som utspelades i de norrländska markerna.

Trots den vackra inramningen och charmiga huvudpersonen, bidde det av nystanet endast en stump. Spelmässigt var Unravel på tok för svagt för att hålla som ett helt spel. Bättre lycka nästa gång, Coldwood.

Årets utannonsering: The Last of Us: Part II
Spelet som en hel värld har väntat på blev äntligen officiellt. Naughty Dog valde att visa upp The Last of Us: Part II inte på E3 utan på PlayStation Experience i december. En trailer som spelades in för ett och ett halvt år sedan trollband oss. Jag har sett den mer än tio gånger sedan dess. Uppföljaren till ett av spelhistoriens bästa spel är officiell. Men det lär dröja minst ett och ett halvt år till innan vi får spela det.

Årets jobbigaste: The Walking Dead
Det är få serier jag blir fullständigt torsk på, men AMC:s The Walking Dead är en sådan. Jag har under året inte bara köpt säsong 1-6 på Blu-ray och sett om dem (förutom den tråkiga säsong 2) utan också följt säsong 7 med växande fasa, avsnitt för avsnitt.

Nu är det uppehåll fram till februari, vilket redan har fått min puls att gå ned och suget att börja plana ut något. Men lita på att det är tillbaka igen lagom till andra halvlek - nu ska kampen mot Negan börja.

Årets fiasko: Samsung Galaxy Note 7
Efter den framgångsrika lanseringen av Galaxy S7 och S7 Edge skulle Samsung slutligen få Apple mot repen med den nya Note-mobilen, Note 7. Det hela slutade dock i ett miljardfiasko som kostat så mycket mer än bara sydkoreanska won för elektronikgiganten.

Note 7 visade sig nämligen lida av överhettningsproblem. Ja, mer än så; mobileländet tog faktiskt eld. Efter att ett antal av Samsungs ersättningsmobiler drabbades av samma problem och flygbolag började förbjuda Note 7 ombord fanns det ingen annan väg än att dra tillbaka telefonen och avsluta produktionen helt och hållet.

Detta har utan tvekan kostat förtroende och kunder för Samsung och är riktigt pinsamt för ett företag som varit så framgångsrikt så länge med att tillverka just smarttelefoner. (Missa inte Gizmodos lista över årets sämsta prylar, varav mer än en har fattat eld).

Ett lite svagare spelår

När jag tittar tillbaka på det spelår vi snart lägger bakom oss får jag nästan en lite avmätt känsla. Inte för att det har saknats spel utan för att den där riktiga fullträffen uteblev. Visst, jag har som vanligt inte spelat allt. Det går ju inte. Men spelåret 2016 blev i min bok något vekare än spelåret 2015, om än inte med någon bred marginal.

För ett år sedan kunde jag konstatera att übercharmiga Tearaway Unfolded till PlayStation 4 var årets spelupplevelse samtidigt som jag delade ut rosor till både Ori & the Blind Forest och Rise of the Tomb Raider samt satte ett så här i efterhand lite för högt betyg på Uncharted 4 (8/10 hade varit rättvist). I fjol släpptes även fantastiska The Witcher III: Wild Hunt, även om det skulle dröja till i år innan jag köpte det. Ja, jag hade till och med kul med halvdana Londonapokalypsen Zombi.

Om PS4 var den konsol som jag spelade mest på i fjol var det Xbox One som gick mest varm i år. Forza Horizon 3, BioShock: The Collection, ReCore, Inside, Quantum Break och Unravel har alla snurrat livligt i min Xbox. Endast Inside och Forza Horizon 3 har emellertid varit ens i närheten av att kallas fullträffar.

Framför mig under årets sista dagar och det nya årets första har jag två julklappsspel - Battlefield 1 och Dead Rising 4, händelsevis båda till Xbox One. Därmed inte sagt att det saknats spel till PS4 - Uncharted 4 är förstås ett spel värt att uppleva och Firewatch (som numera även släppts till Xbox One) var en gedigen och fin spelupplevelse. Men som sagt: inget riktigt kanonspel.

Jag har visserligen hunnit med att spela och recensera en del bra spel även i år. Men intrycket är överlag att 2016 var lite svagare än det ruggigt starka 2015. Som tidigare konstaterat kan 2017 bli något alldeles extra. Vid sidan om två konsollanseringar - Nintendo Switch och Microsofts Project Scorpio - har vi en hel drös med storspel att se fram emot.

Det har sällan varit så roligt att kalla sig gamer.

Julklappar att hugga in i.

Film i jul

I år firar vi jul hemma för första gången. Det känns väldigt ovant. Fördelen är att jag då har tillgång till alla mina spel och filmer vid sidan om Netflix.

Men när man står som värd för julfirandet med sin mor krävs kompromisser. Det går inte att sätta sig ned och spela Forza Horizon 3 i timme efter timme med en rastlös pensionär vid sin sida. Ej heller att plöja Stalingrad-dokumentärer eller The Walking Dead på löpande band.

Nej, då blir det snarare Netflixserien The Crown som får rulla. Jag bävade lite eftersom jag inte alls har några höga tankar om min mors favoritserie Downton Abbey. Men The Crown är bättre. Oerhört snygg och välspelad och, eftersom den skildrar en historisk person som drottning Elizabeth II, faktiskt också intressant. Helt OK helgunderhållning.

Julen är ju kompromissernas högtid. Men visst hoppas jag få lite tid över att sladda loss på is i Forza Horizon 3 och åka skyrails i BioShock Infinite också.

Ett lite annorlunda spel

Den digitala framtiden

Den digitala spelförsäljningen har ökat på den fysiskas bekostnad under runt ett decennium nu. Spelskivans död har förutspåtts gång efter annan, men än i dag existerar den.

Electronic Arts räknar med att nästan vart tredje spel som säljs till PlayStation 4 och Xbox One är digitalt. Till PC är den siffran 75-80 procent. Det är inte troligt att EA:s siffror skulle avvika särskilt mycket från andra utgivares, så vi kan räkna med att vart tredje sålt spel är köpt i någon av alla onlinebutiker.

Personligen gillar jag fysiska spel i min spelhylla. Jag gillar fånigt nog hur den gröna respektive blå färgen breder ut sig i takt med att jag köper fler spel. Så mycket mer än så är det inte.

Ty egentligen är ett spel på skiva i dag inte riktigt vad det en gång var. Spel måste installeras, vilket får hårddisken att fyllas oacceptabelt fort. De måste dessutom ofta patchas och uppdateras för att fungera, så när servrar väl stängs i framtiden kommer många spel vara ospelbara. Detta är den stora skillnaden mellan en fysisk utgåva 1996 och 2016.

Det är även svårare att få support om ditt nedladdade spel skulle krångla. I dag kan man som konsument alltid gå tillbaka till butiken.

Jag tror att utvecklingen mot en helt och hållet digital spelmarknad är oundviklig, men det kommer dröja längre än vad många trott. Egentligen har det väl redan gjort det då den fysiska skivan, som tidigare påpekat, redan dömts ut och ändå fortfarande fyller återförsäljarnas hyllor, köps, byts in och köps igen.

Andrahandsmarknaden är något annat som kommer försvinna om de fysiska utgåvorna ersätts helt och hållet av digitala motsvarigheter. Visst skulle detta kunna kompenseras med möjligheten att köpa äldre spel väldigt billigt online. Men det är ändå inte riktigt samma sak.

Och visst skulle man teoretiskt kunna traska in på GameStop och handla en nedladdningskod som man gör med PC-mjukvara som Office i dag - men varför gå över ån efter vatten?

Däremot måste inte specialutgåvorna försvinna som en följd av denna förändring. Utgivarna tjänar storkovan på plastfigurer som säljs för mellan ettusen och tvåtusen kronor stycket och har således inga skäl att överge denna affärsmodell. Det är ju bara att skicka med en nedladdningskod i stället för en skiva.

Att våra spel i framtiden inte kommer stå på en prydlig rad i en hylla är en sak. Det är tråkigt för oss samlare, men inte för någon annan. Ett större problem är lagringsmedium som inte räcker till. Jag har ett drygt tiotal spel till Xbox One plus ett antal mindre spel som köpts digitalt. Det är inte mycket. Men hårddisken är redan full, vilket har tvingat mig att avinstallera stora spel som Halo 5 och Quantum Break för att ge plats åt nya spel.

Jag har emellertid spelen i hyllan och kan installera dem igen när jag vill. I fall där ett spel som köpts digitalt måste avinstalleras för att ge plats åt nya måste det kunna garanteras att jag när som helst kan återinstallera dem igen. Vår investering på närmare 600 kr hänger på att denna funktion fungerar felfritt.

Den digitala framtiden kommer. Förr eller senare. Vi är delvis redan där. Det har givetvis sina fördelar, inte minst vad gäller bekvämlighet. Men som synes är jag heller inte utan farhågor.

Retrohumor

Det kom ett spel i posten...

Jag har aldrig vunnit något. Om man bortser från den där dockan i ett litet rosa plastbadkar som jag vann i sjuårsåldern och en och annan minimal trissvinst.

När Gamereactor hörde av sig och berättade att jag vunnit ett spel i en av deras tävlingar blev jag därför glatt överraskad. Jag? Vunnit?

Jag tackar förstås och tar emot. ReCore kom med posten i går. Det stod på min "köpa senare"-lista då det verkar rätt mediokert. Men det är kul att ha ännu ett exklusivt Xbox One-spel i samlingen.

En timme in i spelet har jag faktiskt rätt roligt.

Höstens spelinköp

Hösten är alltid dyr för spelintresserade. Det är årliga releaser av stora serier som Call of Duty, minst något racingspel och alltid något nytt varumärke. I år har vi dessutom fått Xbox One S och väntar både PS4 Neo och PS4 Slim för den som är sugen att uppgradera eller ännu inte har köpt någon av denna generations konsoler.

Jag har börjat se över vilka spel som ligger på min personliga inköpslista under de kommande två månaderna och inser snabbt att det kommer att bli hektiskt. Och att jag förmodligen måste välja bort några av dem.

SEPTEMBER

13/9: ReCore (Xbox One)
Det Xbox One-exklusiva spelet från skaparna till Metroid Prime och Mega Man borde få oss att längta hjärtat ur oss. Riktigt så hett känns inte ReCore, men det är tillräckligt annorlunda för att jag ska vara nyfiken. Ett lägre pris (345 kr) och frånvaro av hype bådar inte så gott, så jag kommer invänta recensioner. Skulle det visa sig att spelet faktiskt är bra finns det skäl att sörja att collector's edition inte är tillgänglig i Sverige.

16/9: BioShock: The Collection (Xbox One, PS4)
Det har nio år sedan det första BioShock lanserades och tre år sedan triologin fullbordades med det mästerliga BioShock Infinite (recenserat här). Nu släpps en samling med remasters av de tre spelen, och jag kan inte vara annat än upprymd över att få chansen att uppleva dessa spel igen. Nu i 1080p och 60 bilder i sekunden.

27/9: Forza Horizon 3 (Xbox One)
Egentligen föredrar jag arkadracing på strikt lagda banor. Varken simulatorer som Forza Motorsport eller öppenvärldsracing som Forza Horizon. Just Forza Horizon 3 ser emellertid så pass läckert ut att jag är beredd att göra ett undantag. Efter besvikelsen Dirt Rally har jag rätt stora förhoppningar på att Forza Horizon 3 ska kunna dämpa min racingabstinens med marknadens bästa handkontroll.

29/9: FIFA 17 (PS4, Xbox One)
Jag köper sällan EA:s sportspel. Just i år tänker jag ska bli ett undantag, och i stället för NHL lutar det åt att jag lägger pengarna på deras FIFA. Det var väldigt, väldigt länge sedan sist.

OKTOBER

21/10: Battlefield 1 (PS4, Xbox One)
Detta blir av allt att döma ett av årets bästa spel. För min del hänger dock allt på att det vid sidan om multiplayer även har ett riktigt bra singleplayerläge. Om det visar sig ha det, kommer jag nappa.

26/10: The Last Guardian (PS4)
Jag tillhör inte dem som har väntat sedan 2007 på att få spela detta. Men kanske har just den långa väntan gjort även mig nyfiken, lite som folk som aldrig spelat Shenmue blev upphetsade av att Yu Suzuki utannonserade Shenmue III.

Det finns något tillfredsställande i att ett spel som varit under utveckling så länge, till flear olika format dessutom, äntligen släpps. Jag tvekar fortfarande på om jag ska köpa The Last Guardian direkt vid releasen eller vänta till årets slut.

VÄNTA LITE MED...

11/10: Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration (PS4, DLC även till Xbox One)
Köpte han inte spelet till Xbox One för ett år sedan? Jodå, jag spelar om det igen för närvarande och har season pass som gör att jag får alla nyheter gratis. Det som lockar med att köpa det även till PS4 är att få allt material på en och samma skiva. Dessutom är jag beredd att göra mitt för att vi ska få en uppföljare. Men jag lär vänta tills priset går ned lite.

11/10: Gears of War 4 (Xbox One)
Jag är inget stort Gears-fan. Av det jag sett om Gears of War 4 verkar det både häftigt och väldigt snyggt. Men jag avvaktar ett tag med detta tills jag vet om det är något för mig eller inte.

Quantum Break och vårångest

Fåglarna kvittrar och solen visar sig mellan regnskurarna. Trots detta får jag den där känslan att jag bara vill stänga in mig med en bunt med spel och några böcker. Och några kilo lösgodis.

Att våren är här betyder nämligen allt mindre tid över till att spela. Det är tryck på jobbet, det är föreningsstämmor som ska planeras, det är budgetar som ska gås igenom och det är dessutom fönsterrenovering i bostadsrättsföreningen, med allt vad det innebär. En spontan längtan efter ett hus på landet där man bara behöver sköta sig själv kommer och går.

Lite har jag ändå spelat på sistone. Jag satte tänderna i Driveclub nyligen. Ett racingspel jag avhållit mig ifrån för att det inte verkade falla min racingsmak på läppen. Jag blev därför positivt överraskad av hur kul jag tycker att det är. Roliga banor, skön kontroll och  bra presentation. Jag har helt enkelt roligare med Driveclub än med Forza Motorsport.

I förrgår var det dags för Quantum Break. Jag har inte kommit så långt, så det är alldeles för tidigt att fälla något omdöme om spelet. Men hittills har i alla fall Remedy lyckats stärka mitt sug efter ett nytt Alan Wake. Vilket direkt i början fick mig att tappa intresset för det spel jag faktiskt satt och spelade. Vi får se hur resten av spelet lyckas engagera. Remedy är i alla fall mästare på presentation.

Vid sidan om Quantum Break har jag även börjat spela om The Last of Us till PS4. Det är fjärde rundan nu. Det är inte många spel som får den kärleken av mig, ska sägas. Men The Last of Us är heller inte vilket spel som helst. Det är helt jävla fantastiskt. Fortfarande.

Så helt stilla står det inte. PS4 och Xbox One dammar inte ihop här hemma. Och snart är det maj. Då väntar som bekant Uncharted 4: A Thief's End. Det ser mer och mer fantastiskt ut för varje ny trailer.

Måste hinna spela klart allt innan Nathan Drakes sista äventyr når butikshyllorna. Det kan bli årets spel.

Hjälp DiCaprio vinna en Oscar

Att Leonardo DiCaprio borde ha vunnit minst en Oscar vid det här laget är nog de flesta överens om. Oavsett hur det går nästa söndag kan du hjälpa honom att nå det där målet. I alla fall i spelens värld.

Om du dessutom vill slå Matt Damon, hoppa på pressfotografer och skutta över isberg är browserspelet Leo's Red Carpet Rampage perfekt.

Spela här!

GameTrailers lägger ned

Det kom oväntat. Internets kanske bredaste och bästa ställe för spelrecensioner och spelunderhållning, GameTrailers, lägger ned verksamheten. Med omedelbar verkan. Skittråkigt om du frågar mig.

Jag har inte följt allt som GameTrailers har sagt och gjort under de 13 år som sajten har funnits och expanderat. Men jag har sett The Final Bosman, njutit av riktigt bra videorecensioner och inte minst följt deras E3-sändningar.

Just GameTrailers E3-sändning blev klassisk i fjol när de helt flippade ur då Sony utannonserade The Last Guardian, Final Fantasy VII Remake och Shenmue III till PS4. Äkta känslor strömmade ut, och det var underbart att se.

Antalet kvalitativa spelsajter sjunker just nu. De konkurreras sannolikt ut av högljudda YouTube-fenomen. Jag hoppas att GameTrailers hädanfärd inte följs av ännu fler. Vi behöver både små och stora forum för diskussion, recensioner, granskning och nyheter. Med en personlig touch.

Jag kommer sakna GameTrailers för dess entusiasm och passion.

Ni kommer att vara saknade.

Spelförsäljningen i Japan nådde bottennivå under 2015

Den traditionella spelkonsolbranschen har krisat i Japan i flera år. Sedan Nintendo DS och Wii blev gamla och ersattes av nya plattformar har vi sett en stadig vandring nedåt i försäljning av både konsoler och spel.

Japanerna har inte slutat spela. De gör det bara inte på konsoler längre. Den mobila marknaden lever och frodas. Det ska dock sägas att nedanstående siffror inte inkluderar digital försäljning, och den går upp. Åtminstone i väst.

Trots detta finns det skäl att se statistiken som alarmerande. Det har nämligen aldrig tidigare sålts så få spel i Japan sedan mätningarna började för 26 år sedan. En indikation på att det är en nedgång även med digital försäljning är att konsolförsäljningen sjönk med 8,5 procent jämfört med 2014, som också var ett svagt år.

Topp 10 över sålda konsolspel i Japan 2015

01. Monster Hunter X - 2 441 977

02. Yo-Kai Watch Busters: Akaneko-dan / Shiroinu-tai - 1 965 202

03. Animal Crossing: Happy Home Designer - 1 282 880

04. Splatoon - 1 064 897

05. Dragon Quest VIII: Journey of the Cursed King - 864 865

06. Super Mario Maker - 674 194

07. Monster Strike - 636 709

08. Yokai Watch 2: Shinuchi - 625 223

09. Rhythm Heaven: The Best - 607 343

10. Fire Emblem Fates: White Kingdom/Black Kingdom - 538 669

Konsolförsäljning i Japan 2015

1. Nintendo 3DS (alla modeller) - 2 189 900

2. PlayStation 4 - 1 205 163

3. PS Vita (inklusive Vita TV) 959 342

4. Wii U - 820 304

5. PlayStation 3 - 188 207

6. Xbox One - 18 093

Årets flopp och topp

Vi skriver snart 2016. Det är hög tid att blicka bakåt och sammanfatta året som gick. 2015 var ett år med både toppar och dalar. Och givetvis förseningar.

Årets spel: Tearaway Unfolded
Årets minst omtalade release blev årets viktigaste för min del. Jag har skrivit om det här och recenserat det här. Tearaway Unfolded, remastern av PS Vita-spelet i lyxförpackning (i betydelsen större och snyggare) är årets spel. Det kan verka märkligt att utnämna en remaster till årets spel, men eftersom detta skiljer sig så pass mycket från originalet tycker jag att det går bra. Den som inte charmas av detta har inget hjärta.

Årets film: Mission: Impossible - Rouge Nation
Det ska erkännas att jag inte har sett allt som har producerats under året. Men Interstellar var långtråkig, och eftersom Star Wars inte är min grej spelade det inte så stor roll att jag skippade den nya filmen. Jurassic World var visserligen inte fullt så usel som jag hade väntat mig. Dock faller valet för bästa film på Tom Cruises senaste M:I-film. Och ja, han gjorde givetvis alla stunts själv.

Årets snyggaste: Ori and the Blind Forest
Rent tekniskt råder det föga tvekan om vilket konsolspel som var det allra snyggaste 2015. The Order: 1886 skåpade ut all konkurrens. Rent estetiskt kom det dock ännu snyggare spel. Moon Studios lilla fantastiska Ori and the Blind Forest, som släpptes digitalt till Xbox One och PC under våren, visade oss en förtrollad skog, full av faror och magi och med färger varmare än kokt knäck. Få spel vill få en att ta skärmdumpar i parti och minut och hänga som tavlor i vardagsrummet.

Årets flopp: SquareEnix deal med Microsoft
Microsofts stora spel inför julhandeln var förutom Halo 5 även Rise of the Tomb Raider. SquareEnix gjorde en deal med Microsoft som gjorde spelet tidsexklusivt på Xbox One och Xbox 360. Detta kom dock inte att vare sig öka försäljningen för Xbox One eller ge Rise of the Tomb Raider goda försäljningssiffror. Trots att det är ett väldigt bra spel. Redan i januari släpps det till PC medan PS4-ägare får vänta till nästa jul. Denna deal måste sägas vara årets flopp.

Årets utannonsering: Shenmue III
E3 i juni var galet. Microsoft bjöd på en riktigt bra show med massor av nya spel till Xbox One. Sedan kom Sony och levererade tre enorma bomber: The Last Guardian ska släppas 2016, en remake av Final Fantasy VII är på gång och... Yu Suzuki startar en Kickstarter för att göra Shenmue III till PS4 och PC.

Som Gametrailers sa under livesändningen: "All dreams have come true." Efter 14 års väntan utannonserades äntligen Shenmue III. Nu när året är till ända har Suzuki fått in över 6,5 miljoner dollar för att färdigställa det.

Årets lansering: Call of Duty: Black Ops III
Hur länge kan Call of Duty behålla tätposition i FPS-djungeln? Frågan kvarstår efter att Call of Duty: Black Ops III visat att varumärket står sig starkare än någonsin. Black Ops III fick den bästa starten i serien någonsin och blev det bäst sålda novemberspelet sedan GTA V 2013. En inte alltför vild gissning är att det kommer befolka topplistorna ända tills det är dags för nästa CoD i november nästa år.

Årets överraskning: Bakåtkompatibilitet
Microsoft chockade oss genom att utannonsera det ingen trodde var tekniskt möjligt: bakåtkompatibilitet med Xbox 360. Sedan några veckor tillbaka fungerar över ett hundratal 360-spel på Xbox One. Oavsett om du köpt dem digitalt eller på skiva. Fler titlar kommer att läggas till allt eftersom.

Årets försening: Zelda
Spel försenas alltid, det sker varje år. I år hade dock Nintendo behövt nya Zelda för att kunna konkurrera i julhandeln. När Wii U-spelet sköts fram till ett okänt datum 2016 stod Nintendo i princip tomhänta. Även Uncharted 4 försenades, och har försenats en gång till sedan dess, men PS4 hade tillräckligt med tredjepartsspel för att ändå vinna julhandeln ändå i år.

Årets besvikelse: The Order: 1886
Varje år har sin beskärda del av besvikelser. Det brukar vara spel som hypats lite för mycket för sitt eget bästa eller titlar som hade en potential som utvecklarna aldrig lyckades utnyttja. Ready at Dawn hade något riktigt lovande på gång i The Order: 1886. De första bilderna visade ett mörkt och oerhört atmosfäriskt spel förlagt till det viktorianska London. Många av oss såg fram emot strider i spännande miljöer och med tidstypiska vapen.

Det vi fick var visserligen det snyggaste PS4-spelet hittills men dessvärre ett självspelande piano som kändes mer som en film med vissa interaktiva inslag än som ett spel. Oerhört tråkigt, för Ready at Dawn hade alla förutsättningar att skapa en ny framgångsrik serie av detta. De visade att de behärska grafik, kontroll och dramaturgi. Men The Order föll på själva spelmomenten. Nu blir det nog inga fler spel med den buttre Galahad i huvudrollen.

Årets trender: Remakes och remasters
Om vi tyckte att vi fick lite väl många remakes av gamla spel under 2014 var det inget som stannade av under 2015. Tvärtom. Det har varit HD remasters, remakes, ultimate editions, special editions. Gamespot har hela listan.

Detta behöver inte vara något negativt i sig. Att låta fler få tillgång till en bättre version av ett redan bra spel är aldrig fel. Men under 2016 hoppas jag att vi får se fler nya varumärken i stället.

Årets telefon: Samsung Galaxy S6
2015 blev året då Samsung tog tillbaka platsen på Androidtronen från Sony. Efter ett mellanår med Galaxy S5 slog koreanerna till med en riktig prakttelefon.

Genom att leverera en bättre skärm och kamera än Iphone 6S visade Samsung åter musklerna som mobiltillverkare. För första gången fick premiumserien Galaxy S dessutom en modell utan avtagbart bakstycke. Samsung tog därmed efter både Sony och Apple och levererade en telefon i glas och aluminium.

Förutom nya S6 lanserade Samsung även S6 Edge, en likadan telefon men med skärmen böjd runt kanterna. Efterfrågan på Edge-modellen översteg Samsungs förväntningar, vilket ledde till brist i flera månader. Samsung Galaxy S6 erbjöd fantastisk prestanda, en otroligt vass kamera, skärm att dö för och var dessutom företagets snyggaste premiumtelefon hittills. Det enda jag saknade var att den inte var vattentät.

Årets dödskyss: Wii U
Det börjar kanske låta som en trasig skiva att dela ut tistlar till Nintendos stackars Wii U. Men 2015 blev året då Nintendo delade ut dödskyssen till sin stationära konsol, bara två och ett halvt år in i dess liv. De hade ynka två nya spel att visa upp på E3, ett tennisspel och ett Amiibofokuserat spel ingen brydde sig om. Detta var Nintendos bidrag i julhandeln.

Fokus ligger helt uppenbart på nästa konsol, som vi ska få höra mer om och förhoppningsvis även se och spela på under 2016. Det återstår nu bara att släppa ett antal strötitlar och nya Zelda innan Wii U skickas i tidig pension.

Rise of the Tomb Raider är...

...fantastiskt.

Jag hade hela tiden tänkt köpa Rise of the Tomb Raider, men det var inget spel jag nödvändigtvis tänkte inhandla direkt vid releasen. Rebooten var bra men inte fantastisk. Det var välgjort på många sätt men jag hade helt enkelt inte särskilt kul med det.

Därför befarade jag att denna uppföljare skulle vara alltför lik Tomb Raider från 2013. Det visade sig vara fel. Jag har de senaste kvällarna utforskat gravar och hoppat mellan klippor som om det var 1996 igen.

Rise of the Tomb Raider är ett riktigt, riktigt bra spel. Och det är något så ovanligt som ett långt och matigt singleplayerspel. Ett spel för oss ensamvargar.

Året verkar få ett riktigt bra slut, trots allt.

GameStop besvikna på försäljningen för flera storspel

GameStop är världens största spelåterförsäljare. De är oerhört viktiga för Sony, Nintendo och Microsoft. Nintendo hade möten med GameStop när försäljningen av Wii U kantrade under 2013, och Microsoft har kontinuerliga möten med GameStops återförsäljare.

Enligt GameStops vd Tony Bartel har ett flertal av årets största spelreleaser underpresterat. Det gäller Assassin's Creed: Syndicate, Halo 5: Guardians och Star Wars Battlefront. Förväntningarna på Star Wars Battlefront sjönk ju närmare lanseringen kom, hävdar Bartel, och ändå lyckades inte spelet slå de lägre ställda förväntningarna.

I fallet med Star Wars ska sägas att EA räknar med att sälja 13 miljoner ex fram till och med mars nästa år, vilket säger en del om proportionerna i förväntningarna. Spelet kan dessutom komma att få god draghjälp av den nya filmen som går upp på biograferna i december.

Då ser det värre ut för Halo 5 och Assassin's Creed: Syndicate som inte har den draghjälpen. Det är inte omöjligt att det har smugit sig in en mättnad för dessa varumärken. Det borde oroa Microsoft mer än Ubisoft eftersom Halo trots allt inte är en serie som ser årliga uppföljare.

Så många spel, så lite tid...

Har ni någon gång haft den där känslan när verkligheten tränger sig på, när jobb och allt annat tar mer tid än vad ni skulle önska? När traven av olästa böcker som ni köpt i ett naivt hopp om att kunna grotta ned er i timmar utan att någon stör bara växer på höjden? När ni helst av allt skulle vilja åka till en solig plats med väskan full av böcker och bara läsa?

Så känner jag just nu när jag ser min spelhylla och listan över spel som kommit ut bara de senaste månaderna. Jisses. Jag behöver en spelsemester.

Det har varit ett ganska intensivt spelår. PlayStation 4 har fått sällskap av Xbox One här hemma. Med två konsoler hemmavid, plus PS Vita och en rad konsoler från förra generationen – båda med backlog – har huvudproblemet för min egen del varit att hitta tid att spela de spel jag vill.

Här uppstår ett bekymmer med spel som GTA V, Fallout 4, The Witcher III: Wild Hunt och en rad andra AAA-produktioner. Spelen är helt enkelt för stora. De tar för mycket tid i anspråk.

Det jag sedan något år tillbaka har märkt passar min situation bäst är vad Nintendo brukar kalla "pick up and play"-upplevelser. Alltså spel som är lika tillgängliga och roliga i 50 minuter som i 5 timmar.

Arkadkonverterade spel, som var Segas signum vid 90-talets andra hälft, hade den här fördelen. Det gick snabbt att hoppa in, jag kunde sladda runt lite i Sega Rally 2 och koppla av i en kvart eller en halvtimme och sedan stänga av.

Det är inte lika lätt längre. Men visst finns det fortfarande en del spel som är lätta att hoppa in i. Jag spelar Uncharted-samlingen just nu och kör både Uncharted och Uncharted 2 parallellt. Nathan Drakes äventyr är ganska perfekta i detta avseende. Spelet sparas ideligen vilket gör att jag aldrig behöver spela om långa passager.

Tearaway till PS Vita och Tearaway Unfolded till PlayStation 4 är andra exempel på spel som kan spelas under en kort stund och ändå ge väldigt mycket tillbaka.

Och så Rayman Legends. Underbara, fantastiska Rayman Legends. Ett av få spel som verkligen är precis lika roligt i 5 minuter som i 50 eller 5 timmar. Ubisofts charmtroll är en pärla som jag misstänker kommer rädda mig i vintermörkret när jag vill koppla av i några minuter och inte har vare sig tid, ork eller lust att ta mig an ett nytt storslaget äventyr.

Apple visar Iphone 6S och spelorienterad Apple TV

Det har sagts förr. Varför släpper inte Apple en spelkonsol? De har ju hur mycket pengar som helst, ett populärt OS och så vidare. Men Apple har redan en spelplattform i dag - Ios på Iphone och Ipad. Därför har det dröjt. Men nu är tiden kommen. På sätt och vis.

Under gårdagens pressvisning av sina nya modeller av Iphone, Ipad, Apple TV med mera visade Apple att de är beredda att ta upp kampen mot Sony och Microsoft - utan att släppa en regelrätt konsol. Nya Apple TV har en rörelsekänslig fjärrkontroll med en pekplatta. Fjärrkontrollen har också en mikrofon för att kunna samtala med hjälpredan Siri. I plattformen finns App Store och ett OS som fått det finurliga namnet OS TV som ska underlätta för utvecklare att skapa spel för den.

Bekräftade spel hittills är bland andra Guitar Hero Live, Disney Infinity 3.0, Crossy Road, Rayman Adventures och Transistor. Kort sagt inga spel som känns som några konsoldödare, direkt. Men detta är förstås bara början, och givet att Ios är världens största spelplattform i dag finns det all anledning att tro att Apple TV framöver kan komma att bli en populär plattform för just spel.

Om det är ett hot mot de stora konsoltillverkarna är däremot en annan femma. Ios är det ju inte i dag utan lockar snarare andra konsumenter. Nya Apple TV ska kosta 149 (32gb) och 199 dollar (64gb) och släppas i 100 länder innan årets slut.

En ny Iphone visades förstås också. Iphone 6S och 6S Plus skiljer sig endast marginellt mot fjolårets stora mobilnyhet Iphone 6 och 6 Plus. En ny färg introduceras - "rose gold". Så kallad 3D touch är en nyhet som ska öppna genvägar direkt när man trycker på en app. Det återstår att se hur smidigt detta blir i realiteten. Animerade bakgrunder är en annan nyhet som troligen kommer finnas i Ios 9 (och som har funnits i Androidtelefoner i åratal).

En ny processor, A9, ska vara betydligt snabbare än den förra, Iphone 6S har en något bättre skärm och får nu en 12-megapixelskamera. Själva telefonen är byggd i en ny aluminium och ett nytt glas, hävdar Apple. Hur mycket som konsumenten märker av detta återstår att se.

Förändringarna från en modell till nästa är nu så små att mobilutvecklarna lika gärna skulle kunna vänta minst ett halvår extra på att släppa en ny telefon. Ungefär vart tredje år tas ett större steg, då brukar design och innehåll förändras så att det verkligen syns. Det skedde hos Samsung i våras och hos Apple för ett år sedan. Det vi fick se i går var en typisk mellanmodell.

Avslutningsvis visade Apple även upp nya Ipad Pro, en jätteplatta med 12,9-tumsdisplay, penna och tangentbord. Detta blir en direkt konkurrent till Microsofts Surface-plattor. Men smakar det så kostar det - från 799 dollar (32gb) till 1079 dollar (12gb). Här är Apple i och för sig inte dyrare än Microsoft.

Mitt sommarprat: Spel som flykt

På spelsajten Loading har några av redaktionsmedlemmarna skrivit och talat in sina egna sommarprat. Inte en timme långa då, förstås, utan betydligt kortare och mer koncentrerade. Men fortfarande personliga och givetvis med fokus på spel.

Jag hoppas att detta blir en liten tradition, och att fler deltar nästa gång.

Läs mitt sommarprat här eller lyssna på det här.

Google lanserar YouTube Gaming

Google har bekräftat att de startar YouTube Gaming. Det är tänkt att konkurrera med Twitch och kommer lanseras både som app och sajt.

Fokus blir filmer och livesändningar från spelens värld. Enligt Alan Joyce på YouTube kommer över 25 000 spel ha sina egna sidor. Huruvida detta krockar med "Nintendo YouTube Creators Program" på något sätt återstår att se. Vi får anta att allt som har med Nintendo att göra går via dem.

YouTube Gaming ska lanseras i sommar.