Sega registrerar Shenmue HD

Efter att Yu Suzuki drog igång sin Kickstarterkampanj för Shenmue III, som har gett närmare 6,7 miljoner dollar, har fansen krav på att Sega ska släppa en HD-remaster av Shenmue och Shenmue II ökat.

En HD-remaster vore ju smart på så många sätt. Att låta både gamla fans och nya spelare ta del av dessa två ikoniska spel skulle öka hypen inför Shenmue III (vilket i och för sig inte Sega skulle tjäna ett nickel på, men det är trots allt deras varumärke) och samtidigt skulle Sega kunna dra nytta av denna hype genom att öka intresset för HD-remastern. Win-win, således.

I september registrerade Sega shenmuehd.com och shenmueremastered.com, vilket uppmärksammats först nu. Innan vi hoppar jämfota av glädje ska det sägas att ett registrerat varumärke inte behöver betyda annat än att ett bolag vill skydda varumärket i fråga.

Men en remaster skulle onekligen ligga helt rätt i tiden. Shenmue III ska släppas i slutet av 2017, men de flesta tror att 2018 är troligare. Att då släppa Shenmue och Shenmue II HD förefaller mycket logiskt.

Vi vet att det finns många utmaningar att göra remasters av dessa spel, och för att de ska bli bra för en modern publik behöver Sega inte bara putsa på grafiken och upplösningen utan jobba med både kostsamma ljuddubbningar och den styltiga kontrollen, som är spelens svagheter och känns väldigt förlegade i dag.

Jag är lite tveksam till att Sega kommer lägga ned så mycket resurser på detta för en högst oklar inkomst i retur. Mer troligt är en rak HD-remasters, det vill säga med bättre upplösning och grafik men inte så mycket mer. Men om de verkligen ska göra en remaster vore det allra bästa att ge allt och släppa spel som inte bara gläder gamla fans utan också kan locka nya.

Nytt till samlingen

Att samla spel och tillbehör tar tid. I synnerhet om du bor i Sverige och har i stort sett noll tillgång till en vettig andrahandsmarknad inom rikets gränser. Vi svenskar är hänvisade till nätet, i synnerhet Ebay.

Ebay är fantastiskt, men priserna blir på en helt annan nivå än om du som amerikan skulle gå in i en välsorterad andrahandsbutik och plocka upp gamla spel för några dollar styck.

Dreamcast-samlingen växer, även om det går väldigt långsamt just nu då pengar måste läggas på hög för andra ändamål. Det senaste tillskottet är det japanska karaoke-tillbehöret (fotograferat i ett förråd där hela samlingen står för närvarande).

Det släpptes en hel del tillbehör till Dreamcast, de mest spännande hittade aldrig till Europa. Karaoketillbehöret släpptes endast på den japanska marknaden. Detta var alltså flera år innan SingStar kom till PlayStation 2.

Tillsammans med rörelsekontroller, webbkamera, tangentbord, mus och mikrofon visar KTV-tillbehöret hur mångfacetterad Dreamcast var tänkt att vara som underhållningsplattform. Här fanns en potential som aldrig realiserades.

Konsolen ställdes ovanpå. Sega var knappast främmande

för att koppla ihop sina tillbehör och konsoler på höjden...

80-talstrailer för Sonic Mania

Den ansvarige för Sonics Twitterkonto, Aaron Webber, har gjort stordåd för att öka intresset för Sega och dess maskot Sonic.

Nu tas hans lättsamma och härliga ton vidare i en 80-talsinspirerad reklamfilm för det kommande Sonic Mania. Det är underbart att se hur Sega tycks gå tillbaka till och hylla sina stolta rötter, både i reklam och spel.

Detta är ovanligt avslappnat och lättsamt i en annars rätt gravallvarlig tid.

Läs Polygons berättelse om Webber och hur han blev ansvarig för Sonics Twitterkonto.

Sega släpper samlarutgåva av Sonic Mania

Sega hade en enkät på Twitter häromdagen för att få veta om det fanns intresse att köpa en samlarutgåva av Sonic Mania.

Nu har utannonseringen kommit, berättar Seganerds. När Sonic Mania släpps den 31 mars nästa år kommer spelet även i en samlarutgåva.

För 70 dollar får man allt på bilden nedan. Samt spelet, förstås. Tyvärr släpps utgåvan endast i Nordamerika, men den går att förboka via VG+ även för oss européer. Spelet kommer vad det verkar endast att släppas digitalt.

Sega har börjat förstå. Så här ska man behandla sina fans. Så här ska man vårda sitt varumärke. Men nog skulle de väl kunna släppa spelet fysiskt också?

En samlarutgåva av ett Sonic-spel. Det var inte i går.

Sega tar Space Channel 5 till VR

Sega har bekräftat att de kommer visa upp en demo av Space Channel 5 till VR under Tokyo Game Show nu i september. Spelet ska visas upp till HTC Vive.

Ni som inte begriper hur galet och roligt detta är var förmodligen inte med när det begav sig under Dreamcast-eran. Då kan jag upplysa om att Space Channel 5 var ett dansspel, men ingenting var i övrigt som det brukar.

Det gällde att dansbattla för att ge den TV-kanal som hallåan Ulala arbetade på så höga tittarsiffror som möjligt. Dansade gjorde man mot utomjordingar. Förstås.

Space Channel 5 var aldrig så galet beroendeframkallande och välgjort som det genialiska Samba de Amigo, men det är ändå välkommet och kul att Sega återupplivar ett spel från Dreamcast-åren, att de visar sina gamla varumärken lite kärlek. Förhoppningsvis gör de det bra också.

Mer info är i dagsläget inte känd, men vi får anta att Sega tänker berätta mer på TGS. Spelets hemsida hittar ni här.

Retrokonsoler är det nya svarta

När Nintendo utannonserade NES Classic Mini, en miniversion av den gamla 8-bitskonsolen, med 30 förinstallerade NES-spel tog internet nästan eld. Den lilla tingesten ligger högt upp på förbokningslistor både här och var.

Efterfrågan på fler retrokonsoler tycks högt, åtminstone om vi ska tro spelforumen. Så bra då att Funstock har en Mega Drive Mini till salu. Här ingår hela 80 klassiska Mega Drive-spel.

Ingen kan väl direkt beskylla den för att vara vacker, men det spelar mindre roll. Paketet med den stationära modellen innehåller två handkontroller, stöd för plug & play, stöd för alla gamla Mega Drive-spel på kassett.

Den släpps även i en bärbar modell, som dock saknar stöd för kassetter men erbjuder möjlighet att mata in SD-kort.

Funstock tar 65 dollar för miniversionen av Mega Drive. Eftersom 60 dollar blev 799 kr i fallet med NES Classic Mini kan vi nog räkna med att Mega Drive går lös på minst 800 kr i Sverige - lyckligtvis behöver man inte köpa den här utan kan handla via nätet.

Båda konsolerna ska släppas i oktober. Jag är mer än sugen att förboka en Mega Drive.

Nostalgi!

Sega utannonserar två nya Sonic-spel

I år fyller igelkotten Sonic 25 år. Det firar Sega med att utannonsera två helt nya Sonic-spel. Det ena släpps till våren, det andra nästa höst.

Det ena, Sonic Mania, är ett 2D-spel i de gamla spelens anda. Det ser faktiskt... fantastiskt ut. Om de bara lyckas sätta kontrollen kan detta bli det bästa Sonic-spelet sedan Sonic 3 & Knuckles för en hemskans massa år sedan.

Det ännu namnlösa Project Sonic (trailer) som ska släppas sent 2017 (notera att det även kommer till Nintendos NX) är det lite svårare att säga något om eftersom vi bara fick se en förrenderad trailer, inget gameplay. Men att även gamle Sonic är med, som i Sonic Generations, bådar ändå lite gott.

Jag får känslan av att Sega har insett hur mycket de har dragit sin egen maskot i smutsen de senaste tio åren. Referenser till två spel som faktiskt varit bra tyder på detta. Nu ska de ge fansen vad vi vill ha, vilket betyder ett riktigt 2D-äventyr.

Jag hoppas att Sonic Mania blir Sonics riktiga återkomst. Det är vi värda.

Sega "lovar" att nästa Sonic blir bra

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om hur Sega har misshandlat sin forne maskot Sonic. Det börjar bli tradigt, och det förtjänar egentligen inte att upprepas.

Botten (hittills, ska tilläggas) nåddes med Sonic Boom: Rise of Lyric, som inte ens utvecklades av Sonic Team.

Nu lovas bättring. Igen. Via Sonics officiella Twitterkonto skrivs nämligen: "We solemnly swear we're up to something good."

Ett löfte, alltså. Av kommentarerna att döma är det många som tvivlar. Jag är definitivt en av dem, hur mycket jag än vill hoppas.

Man ska inte lova saker man inte kan hålla. Sonic Team har inte gjort många rätt det senaste decenniet, med Sonic Generations som undantag (vissa skulle även säga att Wii U-spelet Sonic Lost World var helt OK) vilket gör att vi har all rätt (ja, närmast en skyldighet) att vara ytterst skeptiska.

Den 22 juli ska Sega berätta mer, vilket således betyder att vi inte se något på E3. Sonic the Hedgehog fyller 25 år i år så det vore onekligen passande med en utannonsering av ett nytt spel som ser bra ut.

Sega "undersöker möjligheterna" för Shenmue HD

Ända konsolerna tog steget in i HD-eran har fans av Yu Suzukis Shenmue bönat och bett om remakes eller remasters av de två första Dreamcast-spelen. Sega har inte lyssnat.

När Shenmue III utannonserades via Kickstarter på E3 i fjol fick vi bevis för att mirakel är möjliga (tänk Leicesters seger i Premier League som ett slags motsvarighet i sportens värld). Ett perfekt tillfälle för Sega att utannosera Shenmue HD, kunde man tro. Men icke.

I en "fråga Sega"-film hävdar dock Dan Sheridan hos Sega Europe att de "undersöker möjligheterna" att förverkliga HD-remasters av Shenmue och Shenmue II. Men han tillägger det vi alla misstänkt:

"Tyvärr är det inte så enkelt som att bara porta spelen till nuvarande plattformar då vi måste se till att nya HD-versioner av spelen lever upp till originalens kvalitet. Med så uppslukande spel som Shenmue I och II finns också andra problem, som de licensierade produkter som fanns i originalspelen.

Med det sagt, vi skulle gärna göra det och vi undersöker hur vi ska göra det här till verklighet."

Nu ska detta inte ses som en bekräftelse på någonting. En företrädare för Sega i Europa har kort och gott sagt att de "undersöker möjligheterna". Vilket kan betyda allt från att de vill få bekräftat att det är för krångligt och kostsamt till att de faktiskt är inställda på att göra ett seriöst försök att överbrygga alla hinder.

Tills något händer får vi nöja oss med denna fanproducerade film av familjen Hazukis residens.

Sega firar Sonics 25-årsdag

Sonic fyller 25 år i år. För att fira detta kommer Sega hålla ett event den 22 juli. Då ska de berätta mer om framtiden för den blå kotten.

Tänk vad tiden går. För 25 år sedan satt jag i mitt rum i ett hus i den norrländska glesbygden och spelade Sonic the Hedgehog till Mega Drive. Jag arbetade mig koncentrerat igenom lavafyllda Marble Zone, fick panik i det stigande vattnet i Labyrinth Zone, njöt av musiken i den förhållandevis lätta Star Light Zone och lyckades till slut besegra Dr Robotnik i en slutstrid. Året var 1991 och det var en helt annan värld.

Dagens spelbransch är på flera sätt helt annorlunda än dåtidens. Den har mognat och vuxit. Precis som vi som spelade Sonic där i våra barnrum. I vissa ögonblick kan jag sakna den där tiden när allt var lite enklare.

Samtidigt är det mesta så mycket bättre nu. Inte minst är spelen tillgängligare. När jag köpte Sonic 2 via postorder fanns det få sätt att få tillgång till spel på. Det var en spelbutik inne i närmsta stad (jag bodde inte i Stockholm då). Och så fanns det postorder.

Möjligheten att läsa recensioner i förväg var små, så oftast köpte man grisen i säcken. Lägstanivån var oerhört mycket lägre än i dag, vilket resulterade i att man ibland lade ut 600 kr på ett riktigt värdelöst spel. Det händer inte så ofta nu.

Sonic blev känd i en helt annan tid. I dag är han om inte bortglömd så i alla fall kraftigt marginaliserad. Med all rätta, ska tilläggas, efter Sonic Teams alla fadäser de senaste 10 åren.

Är då Sonic ens värd att fira? Ja, det är klart att han är.

Sega vill satsa på kvalitet igen

Sega brukade stå för både attityd och kvalitet. De senaste femton men framför allt tio åren har företagets rykte solkats av en rad minst sagt problematiska releaser. Sega har pumpat ut mer eller mindre usla Sonic-spel. Senast i raden var det katastrofala Sonic Boom till Wii U och 3DS, outsourcat till Big Red Button (som aldrig fick chansen att göra ett särskilt bra spel).

Nu har Sega-chefen Hajime Satomi talat ut om företagets ställning i japanska Famitsu.

In the 90s, Segas was known for its brand. Since then, it has earned a reputation for releasing sub-par titles resulting in the loss of trust with consumers. I've been talking to the employees about how we should start putting serious consideration into quality from this point on.

Satomi fortsätter med att säga att Sega delvis svikit fansens förtroende senaste tio åren. Man kan verkligen fråga sig varför Sega under dessa år inte har ansett att kvalitet varit en prioritet. Men det Satomi menar är antagligen att Sega framgent ska satsa på färre titlar och lägga mer tid på dem. Det är i alla fall vad jag hoppas.

Sega sitter på en guldgruva av varumärken. Inte riktigt i Nintendo-klass men det finns bra tillgångar som de misslyckats med att vårda väl. Vissa (som Alex Kidd, Skies of Arcadia och Jet Set Radio) har glömts bort, andra (som Sonic) har misshandlats.

Färre men bättre spel från Sega vore mycket önskvärt. Men jag tror det när jag ser det.

Därför blev Sonic Boom så dåligt

Sonic Boom till Wii U och Nitnendo 3DS blev ett av de sämsta Sonic-spelen någonsin. Och det vill inte säga lite, konkurrensen är nämligen hård.

I detta YouTube-klipp ges en förklaring till varför det blev som det blev. Utvecklarna Big Red Button var på god väg i utvecklingen till de nya kraftfulla konsolerna när utgivaren Sega slöt ett avtal med Nintendo som gjorde Sonic Boom exklusivt för Nintendos konsoler. Plötsligt tvingades Big Red Button nedgradera spelet till en svagare hårdvara med allt vad det innebar.

Den första trailern visade ett rätt snyggt Sonic-spel. Men det drevs alltså inte av Wii U-hårdvara, vilket förklarar varför det färdiga spelet ser så mycket sämre ut.

För att göra situationen ännu värre tvingade Sega utvecklarna att släppa spelet som planerat utan att ge det den extra tid som hade behövts för att anpassa det till Wii U. Ett misstag som Sega tycks begå om och om igen.

Detta kan inte helt förklara den usla karaktärsdesignen, varför spelet är fullt av buggar eller varför karaktärerna pratar oavbrutet.

Sonic Boom hade förmodligen aldrig blivit ett bra spel. Men kanske hade det åtminstone inte blivit en komplett katastrof om Big Red Button fått mer tid på sig att anpassa det till Wii U. Eller om det släppts som planerat till PC, Xbox One och PS4.

Sega är dött

Som gammal Sega-räv har det känts tråkigt men tyvärr alltför välbekant att om och om igen tvingas konstatera att företaget inte har lyckats vända en mångårig negativ trend.

När Sega nyligen offentliggjorde sin årsrapport för 2014 bjöds på ett litet trendbrott. De gjorde visserligen förlust på 146 miljoner dollar, men inkomsterna ökade i alla fall med 102 procent och försäljningen med 18,6 procent. Dock handlar det i huvudsak om ökad digital försäljning. Sega släpper numera en hel del mobilspel, och det är tydligen här (med free-to-play) som företaget vill lägga sitt fokus framöver.

Deras traditionella fysiska konsolspel säljer fortsatt dåligt. Ett litet ljus i mörkret är att Alien: Isolation har sålts i 2,1 miljoner exemplar och möjligen Total War: Rome 2 som passerar miljonen sålda.

Men Football Manager 2015 till PC har sålt i blott 800 000 ex, och ännu sämre har det gått för Sonic. Sonic Boom till Wii U och 3DS (som inte utvecklats av Sonic Team).

Den sammantagna försäljningen ligger hittills på 620 000 exemplar. Om det hade varit siffrorna för endast Wii U hade jag inte reagerat. Men 3DS har över 50 miljoner användare. Det gör försäljningen av Sonic Boom rent ynklig.

Sega står inte att känna igen. Vid millennieskiftet, när företaget utkämpade sin sista stora strid som konsolutvecklare, pumpade Sega ut kvalitetstitlar som inte bara var riktigt bra spel utan som också bröt ny mark. Jet Set Radio, Samba de Amigo, Phantasy Star Online och Shenmue släpptes alla 2000-2001. Lägg därtill en rad arkadperfekta racingspel och konstigheter som Space Channel 5 och Seaman, och skillnaden mot dagens Sega kunde knappast bli större.

De påbörjade livet som tredjepartsutvecklare hyggligt med spel som Jet Set Radio Future, Super Monkey Ball, Panzer Dragoon Orta, Bill Hatcher and the Giant Egg, Yakuza-serien och OutRun 2 till PlayStation 2, Gamecube respektive Xbox. Under förra generationen mattades Segas produktion av, och just nu känns Sega iskalla som spelutvecklare. Tyvärr.

Sega har massor av fina varumärken att vårda. Varumärken som delvis tack vare dimmig nostalgi betyder mycket för många människor. Minnena av dem har blivit finare med åren. Tyvärr har Sega inte behandlat sina varumärken som fina årgångsviner utan snarare som billig rosé.

För någon som växte upp med Master System och Mega Drive, avgudade Sonic som 10-åring och lärde sig att älska allt med en Sega-logotyp på, är det oerhört ledsamt att se vad som har hänt med företaget.

Det är lika bra att säga det som det är. Sega, som vi en gång kände det, är dött.

Sonic Boom blev Sonic Doom

På 90-talet slog Sonic hastighetsrekord. I dag, drygt 20 år senare, slår han bottenrekord.

När Sega släpper siffror för spelförsäljningen visar det sig nämligen att Sonic Boom till 3DS och Wii U tillsammans har sålts i 490 000 ex. Det är bottenrekord för ett Sonic-spel. Sega uppger att det var under företagets förväntningar.

Men vilka förväntningar var det egentligen rimligt att ha på denna soppa, utvecklad inte av Sonic Team utan av Big Red Button Entertainment? Sonic Boom såg aldrig bra ut. Varken på bild eller i rörelse. Varken i tidiga konceptskisser eller i sena trailrar. Alla insåg att Sonic Boom skulle bli dåligt. Frågan var bara hur dåligt.

Som gammal Sega-räv gör det förstås lite ont att se hur nonchalant och korkat Sega hanterar sin gamle maskot. Jag hoppas att Sega har lärt sig något av detta. Ty tidigare har ju även dåliga Sonic-spel lyckats sälja hyggligt. Detta har bekräftat att det på något vis "fungerar" att slänga ihop ett halvkasst Sonic-äventyr och casha in. Det gick inte den här gången. Lär av det.

Bättre har då Sega-publicerade Alien: Isolation sålt med 1,76 miljoner ex. Även detta var dock under Segas förväntningar, och jämför man med storspel från exempelvis Ubisoft ser man att det inte är särskilt bra. Watch Dogs har passerat 10 miljoner sålda ex nu.

Beat från Jet Set Radio till samlingen

First 4 Figures har en uppsättning av TV-spelskaraktärer som plastfigurer. Vi snackar inte små Happy Meal-leksaker utan stora, välgjorda och dyra samlarobjekt.

Nyaste tillskottet i samlingen är Beat från det underbara Dreamcast-spelet Jet Set Radio. Jag har ingen aning om vad jag skulle den till, men nog vattnas det lite i munnen av hantverket allena.

Figuren, som är 36 cm hög, tillverkas endast i 1250 exemplar och kostar 230 dollar. Du kan förboka på sajten nu.

Läcker.

Drömkonsolen fyller 15

Den 14 oktober 1999 var det dags för oss européer att få smaka på Segas drömmar paketerade i en gråvit liten maskin. Dreamcast var äntligen här.

Visst färgas min bild av konsolen av en hel del nostalgiska känslor. Men jag imponeras fortfarande av Segas vision med Dreamcast, och kan känna en viss bitterhet över att den gick så fullständigt i kras.

Sega såg potentialen i onlinespel på konsol. De tog de där första stapplande stegen mot ett onlinecommunity som sedan skulle explodera på allvar hos Microsoft och sedan Sony. De tog arkadupplevelserna in i vardagsrummet. Sega Rally 2, Virtua Fighter 3tb och House of the Dead 2 fick liv i våra egna hem. Och de vågade experimentera på ett sätt som väldigt få om ens några utvecklare gör i dag.

Spel som Jet Set Radio, Seaman, Spance Channel 5 och det galet roliga Samba de Amigo kunde nog aldrig ha blivit storslagna kommersiella succéer. Därom var de alldeles för smala. Men de utvecklades ändå tack vare att fantasin och uppfinningsrikedomen tilläts flöda. Shenmue var oerhört ambitiöst. Det skulle bli spelet som sålde Dreamcast till världen, men var alldeles för kompromisslöst för att fylla den rollen.

När jag ser tillbaka på Dreamcast ser jag en maskin som ville mycket, som sprudlade av liv men som togs av daga på grund av att företaget bakom det misskötte sin ekonomi, tog fel affärsbeslut och i slutändan tvingades prioritera sin egen överlevnad framför Dreamcasts.

Arvet efter Dreamcast ser vi i dagens spelbransch. Då skapades förstadiet till de party- och musikspel som erövrade världen på PlayStation 2 och Wii. Vi såg embryot till den onlinevärld som i dag blommat ut på Xbox Live och PSN. Vi såg den tämligen öppna värld i Shenmue som vi i dag tar för given i alltfler spel och genrer.

Och Dreamcast hade, faktiskt, en handkontroll med inbyggd skärm tack vare det snillrika lilla VMU-minnet, som även fungerade som en egen liten spelenhet.

Allt detta fanns. Redan för 15 år sedan. Det säger en del om Dreamcasts storhet.

En skönhet.

9.9.99

Dreamcast fyller i dag 15 år i Nordamerika. Den 9 september 1999 lanserade Sega sin sista spelkonsol på amerikansk mark. Detta magiska datum lever vidare som en viktig del av spelhistorien. Dreamcast banade nämligen väg för onlinespel på konsol.

Till Europa kom Dreamcast den 14 oktober samma år, vilket Sega på dåtidens kaxiga manér firade genom att tapetsera delar av London med bannern "PlayStation - bäst före 14/10 99.

Jag skulle kunna säga mycket om Dreamcast. Vad den betydde då. Vad den betyder i dag, när jag blivit samlare. Dreamcast tillhör spelhistoriens både ljusaste och mörkaste minnen. Ljusaste för all den glädje den gav på så kort tid. Mörkaste därför att Sega fick slut på pengar och tvingades lägga ned produktionen efter bara två år.

Själv minns jag framför allt känslan av att vara en pionjär när jag kopplade upp mig mot Dreamarena i Phantasy Star Online. Jag minns också känslan av att vara med om något historiskt när jag spelade Shenmue. Andra fastnade i rollspel som Grandia II och Skies of Arcadia.

Segas attityd och våghalsighet gav oss spelupplevelser som Jet Set Radio, Seaman, Crazy Taxi, Space Channel 5, Rez och det fantastiska Samba de Amigo med maracaskontroller.

Men Dreamcast blev tyvärr beviset för att sådana galna och udda satsningar inte lönar sig. Sega är därför i dag ett försiktigt, för att inte säga fegt, företag. En skugga av sitt forna jag. En utvecklare som inte tar några som helst risker utan främst ägnar sig åt att pumpa ut nya Sonic-spel.

15 år har gått. Men min Dreamcast står fortfarande ikopplad. I takt med att samlingen växer får jag möjlighet att prova spel jag aldrig kom i närheten av när det begav sig. Samtidigt ser jag emellanåt till att återupptäcka godbitar som Metropolis Street Racer, Soul Calibur och Resident Evil Code: Veronica.

Även om många spel inte har åldrats med värdighet finns det tillräckligt med kvalitet här för att jag ska stärkas i min uppfattning: Hur tokigt det än slutade åstadkom Sega något riktigt stort med Dreamcast. Det kan ingen ta ifrån dem.

Tips: EA:s Peter Moore, då chef för Sega of America, minns Dreamcast.

Sega var inte kända för sin ödmjukhet då.

Sonic har fått en kompis - igen

Sonic har fått en ny vän, meddelar Sega på sin blogg. Den nya krabaten heter Sticks och ser ut som ovan. Men så är hon en grävling också.

Sticks kommer vara med i nya Sonic Boom, som inte bara är ett spel utan en franchise som även omfattar en tecknad TV-serie. Dessutom kommer Sega släppa en hel rad olika produkter med anknytning till Sonic Boom, som figurer, mjukisdjur och annat. Föräldrar - öppna plånboken!

Personligen tycker jag att det vore roligare om Sega fokuserade på att göra ett riktigt bra Sonic-spel i stället för att utöka karaktärsgalleriet. Men det kanske bara är jag.

Konsolkriget blir film

Under 90-talets början var det allvar. Antingen spelade man Nintendo, eller så spelare man Sega. Bråk på skolgårdarna var inte ovanligt.

Nintendo-fansen hade Nintendomagasinet. Sega-fansen Sega Force. Två oerhört tedentiösa supportertidningar som bara skrev om det egna formatet och hånade det andra. Nintendo var veteranerna, Sega de kaxiga uppstickarna.

Nu ska kampen bli film av Seth Rogen och Evan Goldberg. Den baseras på boken Console Wars av Blake Harris, som släppts senare i år.

Det ska bli spännande att se vad de lyckas göra av detta. Kanske blir det något i stil med The Social Network. Min förhoppning är att de, med humor, skildrar på vilket allvar detta krig var. Inte bara för Nintendo och Sega, utan för alla vi som deltog i det som fanboys. It was no joke.

Och Sonic är snabbast. Det vet ni ,va?

Sega överger Shenmue

Genom att inte förnya varumärket Shenmue hos det amerikanska varumärkes- och patentverket (United States by the Patent and Trademark Office) har Sega nu automatiskt förlorat rätten till det. Tydligare än så kan knappast deras ointresse för Yu Suzukis saga beskrivas.

Det har varit uppenbart i många år att Sega inte har ens det ringaste intresse av att ge ut HD-versioner av Shenmue och Shenmue II eller finansiera utvecklingen av en tredje och avslutande del. Shenmue är historia, och för Segas del en tråkig sådan.

Nedladdningsbara HD-versioner till Xbox 360 och PlayStation 3 hade utan tvivel sålt bra. Men Sega är inte vad det en gång var. De prioriterar Sonic the Hedgehog, Football Manager och inte mycket annat. De släpper framgångsrikt Dreamcast-spelet Jet Set Radio på Xbox Live och PlayStation Network - och gör en HD-version av Saturn-klassikern Nights: Into Dreams. Alla säljer. Men de försöker sig inte på några uppföljare efter det.

Visst är det teoretiskt möjligt att det kan hända något med Shenmue i Japan. Eller att Sony, vars Mark Cerny ska prata Shenmue med dess skapare Yu Suzuki på GDC, kan hitta på något. Men för alla som hoppats på antingen nyutgåvor eller ett Shenmue III har det nog aldrig varit så här uppenbart att inget av detta kommer att hända.

Det känns orättvist att låta en så älskad saga bara dö.