Manus skrivs även denna gång av Cecilia och Rolf Börjlind, som intressant nog även har skrivit manus till alla Beckfilmer med Peter Haber. Man kan lugnt säga att manuset till Graven höll några klasser bättre kvalitet.
Det var karaktärerna, skådespelarinsatserna och dialogen jag fastnade för i Graven. Göran Ragnerstams karaktär som terapeut och profilerare är helt strålande. Bergqvist gör egentligen den lite fyrkantige figur han alltid brukar göra, men här omger han sig med starka karaktärer som gör att han inte kan ta överhanden. Det som gjorde karaktärerna intressanta var att de utvecklades under seriens gång. Ingen av personerna visade sig vara exakt den man först trodde. Alla bar på någon sorts hemlighet, trauma eller problem som förklarade deras sätt att vara under seriens gång. Den sortens karaktärsutveckling ser vi inte så ofta i svenska serier, särskilt inte gjord med sådan omtanke.
Denna gång är det Anders Engström och inte Mikael Marcimain som regisserar. Engström menar att Morden kommer att få en "lugn och eftertänksam puls, en helt annan ton än i Graven" och denna gång finns "inget våld, inget blod och inga vapen". Det låter lite märkligt med tanke på Graven var väldigt nedtonad, alls ingen actionserie, att blod knappast förekom och att vapen endast användes sparsamt i seriens rafflande final. Dessutom hade seriens dialog inte sällan en bitsk humoristisk underton som gjorde att man som tittare kunde skratta rakt ut - ett inslag som förhoppningsvis behålls i uppföljaren.
Uppföljare är alltid vanskliga. SVT lyckades med Tusenbröder, där Tusenbröder II innehöll samma magknipande ångestkänsla av en olycka i slow motion som den första serien (men där den tredje serien aldrig borde ha kommit). Min förhoppning är att Morden får samma djupa karaktärer som Graven.
Förhoppningarna är hur som helst högt ställda. När Morden kommer att visas i SVT står ännu skrivet i stjärnorna.
Göran Ragnerstam på väg till ett av de märkligare mötena i serien Graven.