Vilken är den snyggaste stationära spelkonsolen någonsin? Den frågan dyker ständigt upp på spelforum på nätet och ger alltid massiv respons - trots att den är trivial och egentligen fånig. Det finns förstås inget rätt eller fel svar, det handlar uteslutande om tyckande. Men det handlar lika mycket om vilket varumärke man vuxit upp med eller vant sig vid att gilla. Därför har gamla PlayStation-spelare sannolikt svårt att säga att PlayStation 3 skulle vara ful. Och Xbox-spelare får försöka övertyga sig själva om att Xbox 360 är fräsch, har mjuka former (till skillnad från den första Xbox-konsolen) och nästan känns lite "Apple".
Nå. Jag växte upp med Sega, spelade Master System när andra lirade NES, varvade Sonic-spel i rasande takt på Mega Drive, sladdade fullständigt overkliga rallybilar i Sega Rally till Saturn och förälskade mig i Shenmue till Dreamcast. Sedan tog som bekant Segas äventyr i hårdvarubranschen slut och jag har sedan dess köpt både Nintendo- och Microsoft-konsoler. Det är dock oundvikligt att nostalgiska känslor påverkar min inställning till konsolerna. Det är sällan impopulära konsoler anses särskilt snygga. Till saken hör liksom att de antingen ska ha varit framgångsrika och/eller betytt något särskilt för att vi ens ska bry oss om att se på dem ur ett estetiskt perspektiv.
Tillbehör som 64DD till Nintendo 64, Mega-CD eller 32X till Mega Drive eller HD DVD-driven till Xbox 360 gills alltså inte (även om samtliga i någon mån var rätt snygga tillsammans med konsolen i fråga). Ej heller gills nya versioner av samma hårdvara som Mega Drive II, PSOne eller Xbox Crystal. Vi håller oss till originalen.
Min lista är som följer, om vi nöjer oss med topp 5:
5. Nintendo 64
En helt klart utmanande design från Nintendo, vars tidigare konsoler NES och SNES inte hade varit några designmonster. Dessutom var Nintendo 64 den första svarta Nintendo-konsolen (även om den snart gick att köpa i alla möjliga färger och utföranden). Designen var fräck och annorlunda och känns än i dag lite ball.
4. Sega Saturn
Gillar man konsoler med modest design som samtidigt utstrålar styrka är Sega Saturn fortfarande gångbar i alla väder. Denna västerländska version skiljer sig en aning från den japanska och även från den andra version av konsolen som släpptes i väst där Segas logotyp hade placerats i mitten, den glansiga delen av fronten tagits bort och knapparna ersatts av fulare grå diton. Även handkontrollerna i de två versionerna skilde sig åt en del (version 1 och version 2). Vilken av de två tämligen snarlika versionerna man föredrar är, som alltid, en smaksak. I min ägo finns i alla fall version 2.
3. Xbox
Microsofts första spelkonsol skulle fungera lite som Hulken. Den som skulle klampa in, slå sig på bröstet och demonstrera ren och rå styrka. Ingen skulle kunna undgå den. Det fungerade väl sådär. Visst märkte man av lanseringen av Xbox alltid, men maskinen blev snart ett branschskämt för både sin storlek och sitt utseende. Personligen blev jag lite smått chockad när jag packade upp konsolen på releasedagen den 14 mars 2002 och såg hur stor den var jämfört med min Dreamcast. Personligen kom jag ändå att gilla designen på Xbox. Den utstrålande verkligen ren och skär råstyrka, precis som den var tänkt att göra. Det som fattades var väl att den gröna ringen på konsolens ovansida skulle lysa när maskinen var igång. Men det kanske hade blivit lite over the top ändå. Kort sagt: designen är så uppseendeväckande och unik att jag inte kan annat än älska den.
2. Gamecube
Nintendos lilla spelkub blev ingen stor försäljningssuccé. Faktum är att den nog kan kallas ett litet fiasko eftersom den fick se sig slagen av Xbox, trots att Microsofts maskin sålde sämre än väntat och blev totalt förnedrad i Japan. På bild såg den vid releasen mest ut som en liten fånig leksak (den lanserades i flera färger men figurerade oftast i lila). När jag, alltför sent ska erkännas, köpte den blev jag imponerad av två saker: dels hur liten och tyst den var, dels hur snygg Gamecube faktiskt är. Precis som i fallet med Saturn är designen ren och genomtänkt. Handtaget på baksidan är tämligen meningslöst men stärker bilden av hur liten och portabel konsolen är. Något liknande hade varit otänkbart på PlayStation 2 eller Xbox.
1. Dreamcast
Det är oundvikligt att man får känslor till en konsol på vilken man har spelat sina absoluta favoritspel genom åren. Så är det med Dreamcast eftersom såväl Shenmue och Shenmue II som Phantasy Star Online och Jet Set Radio släpptes till formatet. Men Dreamcast är en snygg konsol. Designen är inte uppseendeväckande som Xbox och heller inte intetsägande som Wii - konsolen ustrålar lekfullhet och samtidigt kraft. Dreamcasts slogan i väst blev "It's thinking", logotypen skulle återspegla universums oändlighet. Allt detta syns också i designen. Mjuka linjer men samtidigt en kaxig front som säger att det finns krut under skalet. Sega satsade hårt även på att göra spelfordral och förpackningar enhetliga, enkla och snygga, till skillnad från tidigare var de i endast blått/rött och vitt (beroende på region eftersom loggan blev blå i Europa för att inte blandas samman med ett annat företags logotyp). Allt var till synes genomtänkt. Och till detta lilla underverk släpptes några av världens absolut bästa spel under ett fåtal år.
Inte ens nära: Wii