fredag 20 januari 2017

NPD: Final Fantasy XV slog rekord


När NPD summerar decemberförsäljningen för spel i Nordamerika står en vinnare helt klar. Ännu en gång lyckades Call of Duty knipa tronen, denna gång var det Call of Duty: Infinite Warfare som slog resten av konkurrensen.

Spelet toppade försäljningen till Xbox One och hamnade på en andraplats bakom Final Fantasy XV till PlayStation 4. Just Final Fantasy XV gjorde en rekorddebut, vilket kanske inte var så väntat givet att Final Fantasy var galet stort till både PlayStation och PlayStation 2. Totalt sålde det i 1,5 miljoner exemplar, 75 procent av dem till PS4, och slog därmed tidigare rekord för det över 20 år gamla varumärket.

Battlefield 1 lyckades visserligen inte sälja allra bäst i december, men det drog in mer pengar än vad Star Wars Battlefront gjorde. Värt att notera på topplistan är också att det över tre år gamla GTA V finns med igen.

Tydligt är att exklusiva spel inte gick särskilt bra i december. Dead Rising 4 (Xbox One) mäktade med 315 000 sålda ex medan The Last Guardian (PS4) landade på ynka 250 000, en siffra som Sony inte kan vara särskilt nöjda med givet hur efterlängtat, hypat och hårt marknadsfört spelet var. Detta räckte till en niondeplats på PS4:ans egen topp tio.

Xbox One slog som tidigare rapporterat månadsrekord i december, men det räckte inte till seger den enskilda månaden. Nu meddelar NPD att ökningen jämfört med 2015 var 10 procent, vilket betyder att Microsoft måste ha sålt 1 507 000 konsoler. Eftersom PS4 inte ökade jämfört med året innan och siffran den gången var 1 580 000 betyder det att Xbox One och PS4 hamnade väldigt nära varandra denna gång.

Gapet i Nordamerika mellan PS4 och Xbox One uppges nu vara 1,65 miljoner enheter. Det ser väldigt svårt ut för Microsoft att hämta in under den här generationen.

Speltoppen i Nordamerika december 2016
01. Call of Duty: Infinite Warfare (XBO, PS4, PC)
02. Final Fantasy XV (PS4, XBO)
03. Battlefield 1 (XBO, PS4, PC)
04. Madden NFL 17 (PS4, XBO)
05.NBA 2K17 (PS4, XBO)
06. Watch Dogs 2 (PS4, XBO)
07. GTA V (multi)
08. Pokémon Sun (3DS)
09. FIFA 17 (multi)
10. Pokémon Moon (3DS)

Speltoppen i Nordamerika hela 2016
01. Call of Duty: Infinite Warfare
02. Battlefield 1
03. The Division
04. NBA 2K17
05. Madden NFL 17
06. GTA V
07. Overwatch
08. Call of Duty: Black Ops III
09. FIFA 17
10. Final Fantasy XV

Källa: NPD

En bra sammanfattning om Switch

Man ska inte sparka på den som ligger (om nu en konsol kan anses göra det redan innan den lanserats), men Colin Moriartys sammanfattning av allt som är på tok med Switch förtjänar en titt.

Detta eftersom han inte bara skriker av frustration, som många youtubare tenderar att göra utan faktiskt analyserar, vrider och vänder på saker och landar i en slutsats.

Slutsatsen är att Nintendo, tvärtemot mångas förväntningar (inklusive min) inte tycks ha förändrats efter fiaskot Wii U. Det, mina damer och herrar, bådar inte särskilt gott.

torsdag 19 januari 2017

Reggie Fils-Aime om Switch

Försäljningssiffror för Xbox One


Medan Nintendo är helt öppna med hur bra (eller dåligt) deras konsoler och spel säljer, och Sony åtminstone är generösa nog att dela med sig av siffror när PlayStation 4 når nya milstolpar har Microsoft inte sagt ett knyst om försäljningen för Xbox One två och ett halvt år.

Förklaringen är enkel: oavsett hur Microsoft skulle vända och vrida på statistiken skulle Xbox One framstå som hopplöst efter PS4. Xbox har alltid varit starkast på den nordamerikanska marknaden, varit en ganska marginell företeelse i Europa och ett skämt i Japan. Detta har inte ändrats under denna generation, skillnaden nu jämfört med när Xbox 360 fanns på marknaden är att Sony säljer bättre även i USA den här gången.

Enligt uppgifter från Superdata har Xbox One sålts i 26 miljoner exemplar världen över. Detta överensstämmer tämligen väl med Electronic Arts uppgifter om att det vid årsskiftet hade sålts totalt 80 miljoner konsoler (PS4+Xbox One). Sony har meddelat att PS4 efter julhandeln står på 53,4 sålda miljoner enheter.

Förhållandet mellan PS4 och Xbox One är således 2:1, och det ser inte ut att minska. Om Superdatas uppgifter är korrekta betyder det att Xbox One gick från 19 till 26 miljoner under 2016. En svag siffra, i synnerhet när vi betänker att Microsoft såg ett starkt andra halvår i Nordamerika genom lanseringen av Xbox One S. Detta betyder att PS4 dominerar Europa fullständigt.

Det blir allt tydligare att Xbox One aldrig kommer att bli en ny Xbox 360. Det tåget har gått, och Sony har genom bra prissättning och en enkel "spelen först"-approach vunnit spelarnas hjärtan denna generation. Det är inte så mycket Microsoft kan göra åt den saken nu.

Under senhösten väntas en ny Xbox One: Scorpio. Microsoft hoppas förmodligen att den ska kunna återuppliva varumärket ännu en gång, men det är oklart om de kan lyckas med det eftersom Scorpio är en premiumkonsol som väntas vara avsevärt dyrare än Xbox One S.

Det Xbox One framför allt behöver just nu är nya exklusiva spel.

måndag 16 januari 2017

Nintendos sista konsol


Är Switch Nintendos Dreamcast? Inte i betydelsen den där maskinen som var före sin tid på så många sätt utan som företagets sista konsol?

Jag utvecklar mina tankar kring detta i ett längre inlägg på Loadingbloggen.

söndag 15 januari 2017

NPD: Xbox One slog rekord i december


Eftersom alla pratar om Switch just nu (och de flesta tycks både besvikna och lite chockade över att Nintendo hade så lite att visa upp 40 dagar innan lanseringen) har konsolförsäljningen i Nordamerika hamnat i medieskugga.

Microsoft skickade ut ett pressmeddelande och berättade att Xbox One slog försäljningsrekord i december. Exakt hur mycket det betyder sade de, förstås, inget om, men nytt rekord innebär mer än 1 376 000 enheter en enskild månad (i december 2015 såldes 1 370 000 enheter medan PS4 den gången klättrade närmare 1,6 miljoner).

Rekordet räckte ändå inte för att slå PlayStation 4, som åter igen var den bäst säljande konsolen i Nordamerika. Däremot var Xbox One den enda konsolen som ökade jämfört med i december året före, så trots PS4 Pro och PSVR lyckades alltså PS4 inte nå samma nivå som ett år tidigare.

Eftersom Microsoft gillar att hitta positiva nyheter även när de får stryk har de konstaterat att Xbox One sålde bäst under årets andra halva. Ja, så kanske man också kan räkna.

fredag 13 januari 2017

Tankar om Switch

I en odramatisk men mycket japansk show har Nintendo nu officiellt avtäckt Switch inför kamerorna. Vi fick se mer av konsolen, dess kontroll och några spel.

Switch släpps den 3 mars i Japan, Nordamerika och utvalda europeiska länder, däribland Sverige. Priset är 300 dollar, vilket nog tyvärr inte betyder 3000 kr i Sverige utan snarare 3500 kr givet momsen och den nya kemikalieskatten. Det kan rent av bli lite mer än så.

Priset är högre än jag hade förväntat mig och gör mig tveksam till formatets chanser att slå igenom. Nintendo beskriver Switch som en "hemkonsol" som man också kan spela på hemifrån. Detta fokus är begripligt eftersom över 3000 kr för en bärbar spelkonsol är alldeles för mycket.

Som vanligt är Nintendo tämligen sparsamma med sina utläggningar om hårdvaran. De spel som visats upp hittills ger dock inte sken av att vara på PS4-nivå utan liknar faktiskt Wii U-standard, så prestandamässigt förväntar jag mig att Switch befinner sig någonstans mellan Wii U och Xbox One. Switch kommer precis som Wii U ha 32gb minne, vilket är begripligt med tanke på att det är plattan som är konsolen men samtidigt oerhört lite år 2017. Räkna med att köpa SD-kort.

Ett stort frågetecken har varit den nya onlinesatsningen. Ända sedan Gamecubes dagar i början på det nya millenniet har Nintendos akilleshäl varit online. Wii U blev aldrig det där stora steget framåt för Nintendo, även om Miiverse gillades av somliga. För Switch har vi inte fått se några detaljer exakt hur onlinetjänsten ska fungera än, bara att den kommer vara gratis från lansering och fram till i höst och att den som sedan prenumererar ska få ett NES- eller SNES-spel i en månad. Det lilla vi har sett av konsolens operativsystem är positivt, men åter igen är det alldeles för tidigt att fria eller fälla.


Spelen, då? För första gången sedan Gamecube medföljer inget spel när du köper en Nintendo-konsol. The Legend of Zelda: Breath of the Wild har Nintendo visat timtals av och det är som väntat ett lanseringsspel. Nytt var att de nu också lyfte på skynket för Super Mario Odyssey, ett nytt 3D-Mario som ska släppas lagom till julhandeln. Spelet ger mig lite Sonic Adventure-vibbar.

Det har ryktats om att en hel del populära Wii U-spel skulle konverteras till Switch. Mario Kart 8 Deluxe är ett sådant spel som konverteras men släpps med allt DLC och extra banor. Däremot valde Nintendo att i stället göra en uppföljare av Splatoon. Det skulle förvåna mig mycket om inte en upphottad version av senaste Super Smash Bros. är på gång också för lansering någon gång under året.


På spelfronten ser det annars rätt magert ut. Det vi sett hittills är Nintendos egna förväntade titlar, lite halvljumma tredjepartsspel och en konvertering av The Elder Scrolls: Skyrim. Än så länge har det inte visats någon exklusiv västerländsk titel som verkligen kan göra skillnad.

Det är förstås möjligt att det kommer visas på årets E3, men Switch släpps nu i mars och en bra lansering brukar vara om inte avgörande så i alla fall tongivande för en konsols framgång. En stabil release ger vind i seglen och stärker både utvecklares och konsumenters förtroende för plattformen.

Att EA utannonserade att FIFA kommer till Switch i höst är förstås viktigt. Men exakt hur pass passionerade EA är i att stötta Switch framöver vet vi inget om. Att de står på Nintendos scen och presenterar att FIFA kommer är ingen stor grej i sig. EA hade som bekant mycket positivt att säga om Wii U och skulle då skapa ett "unprecedented partnership" med Nintendo. Men i realiteten upphörde stödet redan efter några månader. Nu precis som då hänger allt förstås på försäljningen.

Lanseringslineupen ser mycket gles ut, vilket förvånar lite givet att lanseringen högst sannolikt sköts upp och Nintendo utåt sagt att de vill hinna få spelen klara i tid den här gången. Det är tydligt att Nintendo satsar allt på att Zelda ska göra jobbet, och det är mycket möjligt att det räcker. Breath of the Wild är trots allt ett oerhört efterlängtat spel.

Ty gimmick-spel som 1,2 Switch och Arms, äldre spel som Rayman Legends samt Puyo Puyo Tetris och Just Dance 2017 kommer inte sälja några konsoler. Och egentligen är det Mario och inte Zelda som brukar vara en så kallad system seller.

Efter att Switch visades upp i en kort trailer i höstas kände jag att den förmodligen skulle komma att ha störst chans till framgång i Japan. Nattens avtäckning stärker mig i den uppfattningen. Ubisoft har dock sagt att de har mer att visa upp, och det har ju ryktats om att Beyond Good & Evil 2 ska bli tidsexklusivt till Switch, så det kommer säkerligen mer från dem. I övrigt är det väldigt tyst från västerländska utvecklare än så länge.

Här och nu är Switch en föga imponerande och inte särskilt intressant konsol som till råga på allt är alldeles för dyr. Frågan är vilka som Nintendo tänker ska lockas att öppna plånboken. Man kan spela Mario och Zelda på den, men det har man alltid kunnat på Nintendos konsoler och det hjälpte inte Wii U. Även om Joy-Con-kontrollerna är rörelsekänsliga saknar Switch en ny gimmick som känns "wow". Och det vi sett av tredjepartsstöd hittills är som sagt inte alls imponerande.

Mario i stadsmiljö. Super Mario Odyssey blir
Nintendos stora dragplåster i julhandeln.

måndag 9 januari 2017

Microsoft lägger ned Scalebound


Platinum Games Xbox One-spel Scalebound har lagts ned. Detta har nu bekräftats av Microsoft, och därmed är spelet som många sett fram emot sedan det först visades 2014 bara att stryka från listan på potentiella storspel 2017.

Orsakerna till nedläggningen sägs det inget om, men Scalebound har sett allt sämre ut för varje gång det har visats upp. Det var som om Platinum inte fick någon fason på vad det var för spel de ville göra.

Phil Spencer måste ha våndats över beslutet att lägga ned utvecklingen, just Scalebound stack verkligen ut från de actionspel som Xbox har i överflöd och hade varit ett välkommet tillskott till en rätt smal lineup av konsolexklusiva spel.

Sannolikt höll det helt enkelt inte måttet, och efter så pass lång utvecklingstid ansåg nog Xbox-teamet att det inte var värt att fortsätta. Den kompletta tystnad som dominerat sedan E3 förra sommaren borde kanske ha varit en indikation på att allt inte stod rätt till, men en nedläggning av ett så pass stort spel är rätt ovanlig.

Tråkigt för alla som sett fram emot spelet, tråkigt för utbudet till Xbox One och tråkigt även för Platinum. Förhoppningsvis får de chansen att påbörja något nytt till Xbox vad det lider, men efter att denna historia fick det slut den fick förefaller det inte så troligt just nu.

Battlefield 1 är bra, men...


Jag sitter just nu och spelar en av fjolårets julklappar, höstens actionbrakare Battlefield 1. Dice har gjort mycket bra här. De har tagit en militär konflikt som aldrig skildrats i ett FPS tidigare, kastat in tidstypiska vapen och platser, kryddat med lera och grus, adderat en handfull mänskliga öden och gjort en modern first person shooter av det.

Detta är en bedrift i sig. Battlefield 1 är imponerande på fler sätt än bara det rent grafiska. För första gången på vad som känns evigheter, ja kanske någonsin, bjuds det på en bra och välberättad kampanj.

Men någonstans längs stränderna i Gallipoli känner jag att mitt engagemang sviktar. Det är inte spelets fel, för Dice gör egentligen inget direkt fel här förutom att de inte riktigt vågar släppa taget och bjuda oss på en illusion av första världskrigets helvete rakt av (det är förståeligt, Battlefield 1 måste tilltala den breda massan för att bli framgångsrikt).

Nog för att jag gillar linjära spel, men här blir det linjärt på ett nästan tragikomiskt sätt. Detta eftersom området ser ut att erbjuda möjligheter men egentligen inte gör det. När jag försöker ta en omväg runt de ilsket skjutande fienderna får jag en brysk tillsägelse att omedelbart återvända till slagfältet.

Petitesser i det stora hela. För egentligen är det nog främst mig det handlar om ändå. Är det kanske så att jag börjar växa ifrån alla dessa shooters? Att de likt en gammal sliten discolåt börjar kännas lite tradig och utnött vid det här laget?

Battlefield 1 försöker så mycket och gör så mycket bra. Och ändå kan jag inte riktigt känna det där suget att återvända. Kanske har det inte främst med en växande avsmak för shooters att göra ändå, jag spelar trots allt om BioShock Infinite till Xbox One just nu och har nästan lika roligt denna gång som 2013.

Möjligen är det som jag spekulerar om i min Loadingblogg; när det bara är några minuters avkoppling jag söker är det lättare att återvända till spel jag känner igen och nästan kan utantill än att ge mig in i ett helt nytt som kräver mer engagemang och uppmärksamhet.

söndag 8 januari 2017

Jason Bourne är tillbaka


Den hade legat i några veckor här hemma. Blu-ray-filmen Jason Bourne. Först nu fick jag lust att se den.

Jag var ett fan av de tre första Bourne-filmerna. Jag köpte dem på HD DVD när det begav sig, de var tillsammans med filmer som King Kong och Pianisten bra filmer att visa upp det nya filmformatet med.

Jason Bourne är den första filmen i serien som inte har den ludlumska titeln "The Bourne...". I övrigt är det mesta sig likt. Matt Damon, Julia Stiles, Paul Greengrass, producenterna Frank Marshall och Doug Liman, allihop är tillbaka. Och Tommy Lee Jones har ersatt tidigare CIA-chefer som den som vill jaga och kallblodigt döda Bourne. Ny i gänget är stjärnan Alicia Vikander som spelar den återhållsamma kraften som vill "prata" med Bourne.

Slutresultatet? En rätt bra historia som hålls tillbaka av vissa svårsmälta överdrifter (Vincent Cassel spelar en skicklig lönnmördare som löper helt amok i slutet). Särskilt mycket skådespeleri blir det inte, särskilt inte för Matt Damon som mest tillbringar hela filmen med att fly. Men det är också tydligt att de försöker utveckla jakten på Bourne hela tiden - det måste vara den första biljakten i ett parkeringshus jag har sett.

Tyvärr saknas den där riktigt starka karaktären på fiendesidan. Här finns ingen Pamela Landy (Joan Allens karaktär i The Bourne Supremacy). Alicia Vikanders karaktär är tråkig och humorlös. Tyvärr. Vi vet ju att Vikander är en bra skådis, men här får hon en väldigt platt och färglös karaktär att spela.

Summa summarum är Jason Bourne är gedigen Bourne-rulle. Spännande och underhållande för stunden men lite förutsägbar mot slutet och av det skälet kanske inget jag kommer se om.

En svag 4/5