En månad utan spel

På lördag bär det av till Kina och Hongkong. Det betyder ett avbrott från spel. I en månad. Jag minns inte när jag senast gjorde ett så pass långt uppehåll.

Det är inte direkt så att jag sitter varje dag i timme efter timme och spelar tills ögonen blöder. Men jag sätter mig gärna ned en stund om dagen, om det så bara är en halvtimme, för att koppla bort både jobb och annat som tynger.

Det kanske inte blir så svårt ändå då suget efter spel brukar sjunka när jag är utomlands. Men att jag missar E3 svider lite, faktiskt mer än att jag missar en hel del av EM-slutspelet.

Denna resa går, med viss fantasi, åtminstone delvis i Shenmues tecken. Äntligen ska jag besöka Yangshuo och Guilin och se de vackra miljöer som Ryo Hazuki bevittnade innan han träffade Shenhua. Jag avser dock inte att fastna i en grotta.

Läs även:
Min Loadingblogg om E3:s vara eller icke vara

Ett motto som betyder något

No Man's Sky försenas

Det har ryktats om det ett tag och nu har det slutligen bekräftats: det hett efterlängtade No Man's Sky försenas.

Releasen skjuts fram till den 9 augusti i Nordamerika och den 10 augusti här i Sverige. Britterna får av någon anledning vänta till den 12 innan de får utforska universum i galet smäckra färger.

Det är alltså fortfarande fråga om en sommarlansering, bara något senare än det ursprungliga datumet 22 juni. Nu kan ni titta på fotbolls-EM i lugn och ro.

Mer om No Man's Sky på PlayStations officiella sida för spelet.

Tiden för uppgraderbara konsoler är snart här

E3 närmar sig och ryktena om att vi ska få se en ny PlayStation 4 ("Neo") blir alltmer intensiva. Samtidigt pågår ryktesspridning som gör gällande att Microsoft planerar inte bara en utan flera nya Xbox-modeller. Det är uppenbart att konsolbranschen är på väg att förändras i grunden.

Trots alla tekniska landvinningar under de senaste 25 åren har affärsmodellen inom konsolindustrin förblivit relativt intakt. Spelkonsoler släpps i generationer, ny hårdvara ersätter gammal i intervaller om runt fem år. Senaste generationen blev rekordlång med sina åtta långa år, främst tack vare rörelsekänsliga kontroller som förlängde livslängden på både Xbox 360 och i viss mån PlayStation 3. Men även dessa konsoler ersattes så småningom av nya.

Det vi såg under den förra generationen och som i synnerhet Microsoft var drivande i var uppdateringar av gränssnitt och tjänster. Hårdvaran var alltså densamma, även om hårddiskarna utökades och hdmi-kontakten blev standard.

Det som förändrades och utvecklades var sättet på vilket vi använde konsolen. När Xbox 360 släpptes fanns inte ens Facebook. När den togs ur produktion hade den stöd för YouTube, Facebook, Netflix, Twitch och en rad andra sociala tjänster.

Vi står nu inför ännu en förändring. Allt tyder på att både Sony och Microsoft är på väg att införa hårdvaruuppdateringar under en pågående generation. Sony kommer med allra största sannolikhet lansera PS4K, en ny PS4 med mer kraft under huven vars främsta syfte tycks vara att klara av PlayStation VR (vilket alltså betyder att alla vi 40 miljoner som hittills köpt PS4 måste köpa en till om vi även vill att den ska fungera tillfredsställande med PSVR).

Microsofts planer är mer höljda i dunkel. Det hävdas att de planerar att släppa en mindre modell av Xbox One under detta år, men också att de arbetar på planer att lansera två mindre enheter för att strömma material (tänk Apple TV).

Dessutom, vilket kanske är mer intressant, uppges det att Microsoft även arbetar på ny hårdvara under namnet Scorpio. Det är en konsol som sägs vara fyra gånger så kraftfull som Xbox One med en kapacitet på hela 6 teraflop (jämfört med 1,3 teraflop för dagens Xbox One). Om detta stämmer skulle Scorpio sannolikt bli den mest kraftfulla konsolen på marknaden. En tänkbar orsak till denna stora uppgradering är att knyta Xbox One närmare Oculus Rift.

Det ska alltså inte röra sig om en ny konsol med ett nytt namn utan en rejäl uppgradering av den befintliga Xbox One som ska vara kompatibel med alla spel till formatet.

Om dessa uppgifter stämmer betyder det att Microsoft, och kanske även Sony, i praktiken lämnar generationsmodellen och i stället släpper uppdaterad hårdvara med jämna mellanrum. Det är logiskt.

Jag är dock lite kluven till denna utveckling. Dels eftersom det kan bli väldigt dyrt för oss konsumenter, men också för att själva poängen med en spelkonsol går förlorad. Att köpa en "färdig" produkt som en spelkonsol alltid har varit, där hårdvaruspecifikationerna är satta och ramarna därmed är kända för både utvecklare och konsument, är en affärsmodell som har fungerat utomordentligt väl.

"PC master race"-publiken har alltid hånat de tekniskt sett efterblivna konsolerna, men det har inte spelat någon roll. Och när vi får chansen att spela något så vackert som Uncharted 4 (recension) förstår jag inte riktigt vad de hånfulla kommentarerna egentligen handlar om.

E3 kan bli mer spännande i år än vad vi kanske föreställt oss.

Läs även:
Nu kan allt förändras

Neil Druckmann pratar Uncharted 4

Neil Druckmann, creative director hos Naughty Dog, intervjuas av Rolling Stone om utvecklingen av Uncharted 4: A Thief's End.

Han pratar om nervositet, om att fokusera mer på berättande, om problemet med ordet "kul" - och om allt som klipptes bort ur spelet.

Uncharted 4 släpptes den 10 maj och sålde på en vecka i 2,7 miljoner exemplar. Naughty Dog har sagt att det är det sista spelet i serien.

Sega "lovar" att nästa Sonic blir bra

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om hur Sega har misshandlat sin forne maskot Sonic. Det börjar bli tradigt, och det förtjänar egentligen inte att upprepas.

Botten (hittills, ska tilläggas) nåddes med Sonic Boom: Rise of Lyric, som inte ens utvecklades av Sonic Team.

Nu lovas bättring. Igen. Via Sonics officiella Twitterkonto skrivs nämligen: "We solemnly swear we're up to something good."

Ett löfte, alltså. Av kommentarerna att döma är det många som tvivlar. Jag är definitivt en av dem, hur mycket jag än vill hoppas.

Man ska inte lova saker man inte kan hålla. Sonic Team har inte gjort många rätt det senaste decenniet, med Sonic Generations som undantag (vissa skulle även säga att Wii U-spelet Sonic Lost World var helt OK) vilket gör att vi har all rätt (ja, närmast en skyldighet) att vara ytterst skeptiska.

Den 22 juli ska Sega berätta mer, vilket således betyder att vi inte se något på E3. Sonic the Hedgehog fyller 25 år i år så det vore onekligen passande med en utannonsering av ett nytt spel som ser bra ut.

Uncharted 4 säljer toppenbra

Uncharted 4: A Thief's End är en av årets största spelhändelser. Det är därför inte att förvåna att spelet har sålt riktigt bra.

Sony har nu meddelat att det har sålts till kund i 2,7 miljoner exemplar under sina första vecka. Detta gör Uncharted 4 till det snabbast säljande förstapartsspelet till PlayStation 4 i väst hittills.

De fina försäljningssiffrorna reser förstås frågetecken om huruvida Naughty Dog och Sony verkligen vill begrava varumärket Uncharted nu. Det vore närmast något unikt att lägga ned en så pass populär serie.

Jag hoppas dock att Uncharted får vila. Dels för att vissa saker ska avslutas när de är på topp, dels för att Uncharted-formeln nog har gjort sitt.

Om jag tror att det verkligen blir så? Egentligen inte.

Recension: Uncharted 4: A Thief's End

Det har gått nästan tio år sedan arkeologen, äventyraren och charmören Nathan Drake bokstavligen hoppade in i våra hjärtan. När det nu sätts punkt för serien sätts även en ny standard för såväl grafik som berättande i spel. Naughty Dog har skapat sin vackraste och mest ambitiösa produkt hittills. Men som spel betraktat är Uncharted 4: A Thief's End inte det bästa de åstadkommit.

Den som spelar om det första Uncharted i dag ser omedelbart dess uppenbara brister. Men 2007 var det en liten revolution i äventyrsgenren. Naughty Dog följde upp det med ett av tidernas bästa actionspel, Uncharted 2: Among Thieves.

När den fjärde delen nu är här har Nathan Drake lagt äventyrandet på hyllan, gift sig och tagit ett vanligt jobb. Han har inga ambitioner att återvända till gamla jaktmarker. Förrän Sam dyker upp, storebrodern som Nate trodde var död sedan 15 år. Av kärlek till sin bror, och egentligen utan ett riktigt val, tvingar sig Drake ut på ett sista stort äventyr. Det är ett äventyr där han riskerar inte bara sitt liv utan också sitt äktenskap och det nya liv han skapat med Elena.

Uncharted 4 känns lite mer vuxet än de föregående delarna men utan att förlora charmen och glimten i ögat. Dialogen är lika skämtsam som vanligt, vilket skapar en besynnerlig diskrepans till de våldsamheter och det allvar som finns i berättelsen men samtidigt håller mig som spelare på gott humör. Skämten till trots är det mer människa än karikatyr över både Nate, Sam och fienderna nu.

Det som Naughty Dog utvecklat mest är berättandet. The Last of Us har uppenbarligen lagt ribban. Det är därför inte förvånande att även röstskådespeleriet är i absoluta toppklass. Grafiken på PS4 möjliggör ett minspel från karaktärerna som gör dem levande och det osagda ordet blir en del av konversationen.

Den kanske största utvecklingen vid sidan om grafiken är kontrollen. Nate har begåvats med ett antal nya rörelsemönster. Dels kan han nu glida nedför backar och slänter för att ta sig ned snabbt, dels har Naughty Dog gett honom en änterhake för att svinga mellan plattformar samt klättra upp och ned för klippväggar. Det är även möjligt att slå ut fiender genom att angripa dem ovanifrån. Och jo, en spik för att klättra där det saknas avsatser införs också. Plötsligt känns det nästan som att jag har förflyttats till Sibirien i Rise of the Tomb Raider. Det är minsann ingen dålig förlaga, även om Crystal Dynamics lyckades göra klättrandet lite mer effektfullt än det vi bjuds på här.

För första gången i Uncharted-serien är smygande en betydande del av överlevnadsstrategin. Periodvis finns högt gräs att gömma sig i för att kunna plocka fienderna en efter en eller ibland helt undvika dem. Detta är ett välkommet inslag, även om väntandet i gräset ibland kan bli enahanda eftersom Nate till skillnad från Lara och Joel  inte begåvats med kunskapen att kasta föremål för att påkalla uppmärksamhet.

I sina bästa stunder är Uncharted 4 fenomenalt. Vansinnesfärderna som blivit seriens signum är tillbaka, och det finns ögonblick i det här spelet som överträffar det mesta, ja nästan allt, som andra spelstudior någonsin presterat. Men spelet är inte fritt från brister. Här finns ett antal kapitel som är både enahanda och rent av tråkiga. Tempot går ned under för lång tid och plötsligt inser jag att jag har ägnat nästan ett helt kapitel åt att klättra och svinga mig mellan klippblock.

På ett område levererar Naughty spelet igenom - miljöerna. Det är därför synd att dessa vackra omgivningar nästan enbart fungerar som transportsträckor. Det finns, förutom några obligatoriskt utslängda föremål för den som vill samla för samlandets skull, väldigt lite att upptäcka vid sidan om huvudleden. Linjärt har Uncharted alltid varit, men det känns nästan lite slösaktigt att inte fylla de bedårande miljöerna med små sidohistorier.

Spelmässigt är Uncharted 4 väldigt likt föregångarna. Mest tid ägnas åt arr svinga och klättra uppför berg och byggnader. Upptäcka att huvudingången är låst eller blockerad. Hitta en väg runt. Sättet att ta sig förbi hinder blir väldigt snart enahanda. Här känns Naughty Dog lite lata. Spelet innehållet oerhört många trasiga trappor och trappstegar som måste passeras genom att Sam eller Nate skickar ned en påpassligt utplacerad låda på hjul. Petitesser, visst, men när jag knuffar ned en exakt likadan låda för tionde gången kan jag inte låta bli att fnissa.

Vi bjuds på flera hisnande biljakter och storslagna bataljer i gamla vackra städer och slott. Ändå är Uncharted 4 inte ett dugg överraskande spelmässigt. Det lånar från såväl tidigare delar i serien som Rise of the Tomb Raider, och det återanvänder faktiskt till och med vissa scener ur Uncharted 2. Inget här är revolutionerande, men alla enskilda komponenter är så pass bra och helheten så imponerande att det i slutändan inte gör så mycket.

Fullpoängarna och superlativen har haglat över detta spel. Till viss del kan jag tycka att många har bländats av hur spelet ser ut. För många som inte spelat de tre första delarna kommer Uncharted 4 kännas nytt, fräscht och fantastiskt. Vi som spelat, och älskat, de tidigare spelen kan se att Naughty Dog återanvänt exakt samma formel igen. Visst fungerar det fortfarande, men det känns inte lika fantastiskt en fjärde gång.

Det som däremot är fantastiskt är presentationen och inramningen. Animationerna, grafiken, skådespeleriet, dialogen - detta är en förstklassig produktion utan sprickor i fasaden. Väldigt få studior kommer ens i närheten.

Det är framför allt berättelsen och miljöerna som håller mig klistrad. Historien är fängslande, skickligt berättad och med ett antal vändningar som får det att tända till. Detta är med bred marginal den bästa historien i ett Uncharted-spel hittills. Fienderna är dessutom mänskligare och deras motiv mer trovärdiga än i tidigare spel.

Temat i Uncharted 4 är avslut, och det känns helt logiskt att Nathan Drakes resa slutar här. Naughty Dog avslutar sin berättelse med flaggan i topp. Men efter detta fjärde äventyr känner jag en mättnadskänsla som påminner om när du ätit lite för mycket godis. Det hade varit svårt att krama ut mer ur detta koncept.

Naughty Dog vänder blad. Det gör vi också. Med ett nostalgiskt leende.

+ En både fängslande och mänsklig historia
+ Ett grafiskt mästerverk
+ Fantastiska miljöer
+ Mer variation än tidigare

- Inget som direkt överraskar
- Scener återanvänds från tidigare spel
- Återblickarna till barndomen tillhör spelets svagare delar

Betyg: 9/10
Format: PS4

Ännu en låda ska knuffas.

Unravel får en uppföljare

Svenskutvecklade Unravel får en uppföljare. Coldwood har skrivit avtal med Electronic Arts, vilket betyder att vi kommer få se mer av det lilla garnnystanet Yarny.

Unravel var ett lovande indieprojekt som resulterade i en besvikelse för min egen del. Ett väldigt vackert spel som skildrade den norrländska naturen på ett strålande vis men som också var tämligen tomt på spelmässigt stringens och innehåll.

I min recension konstaterade jag att Unravel är ett exempel på att charm inte kan bära ett helt spel och gav det 6/10. Men att EA nu skrivit ett nytt avtal måste innebära att Unravel sålt helt OK.

Förhoppningsvis har Coldwood lärt sig en del under utvecklingen av det första spelet och kan nå hela vägen nästa gång. När uppföljaren släpps, och till vilka format, är ännu inte känt.

Remastern av Resident Evil Zero säljer bra

Suget efter ännu en remake av ännu ett Resident Evil-spel verkar oväntat stort. Capcom har nämligen meddelat att HD-remaster av Resident Evil Zero, som ursprungligen släpptes exklusivt till Gamecube, har sålts i 800 000 ex till PC, PS3, PS4, Xbox 360 och Xbox One.

Detta är verkligen inte illa pinkat, i synnerhet som Resident Evil Zero är tämligen mediokert och inte alls en av de mer hyllade delarna i serien.

Hur siffrorna fördelar sig över de olika formaten får vi inte veta, men oavsett detta lär Capcom vara nöjda.

Frågan är om de drar några slutsatser av populariteten. Kanske att många vill att de ska "gå tillbaka till rötterna" (som det pratats om så många gånger)?