Recension: Forza Horizon 3

Om Forza Motorsport är den pedantiske matematikläraren i kostym är Forza Horizon den hippe musiklärarvikarien iklädd Guns 'n Roses-tröja och med en slapp syn på skoluppfostran. 

Forza har under det senaste decenniet varit Microsofts exklusiva racingvarumärke. Sedan Xbox One släpptes har det släppts två Forza Motorsport och nu släpps det senaste i Horizon-serien. Det är ett spel per år, och en sak kan sägas redan nu: Forza Horizon 3 är det bästa racingspelet hittills till den nya generationens konsoler.

Redan när spelet visades upp gick det att ana att detta skulle bli väldigt underhållande. Spelglädjen sken igenom. En vecka efter release är det bara att konstatera att de första intrycken stämde.

När vissa racingspel vill att du börjar med ett vrak till bil kan du här omgående hoppa in i fina bilar och ha oförtjänt kul. Det finns totalt 350 att välja bland. Allt från gamla 70-talsklassiker till helt nya vrålåk från Lamborghini och andra sportbilstillverkare. Det går att meka, trimma och måla bilarna efter behag, men är du inte jätteintresserad att ligga under huven finns det snabbvägar att få en både snabbare och snyggare bil.

För den som är van vid och trivs med struktur i racingspel kan den öppenvärldsracing som erbjuds i Horizon-spelen te sig något avskräckande. Det är dock mer regel än undantag numera att racingspel inte längre är hårt uppstyrda arkadupplevelser utan i stället erbjuder inte bara enormt många fordon och banor utan också ett stort mått av valfrihet.

Att kunna välja på vilket sätt man vill ta sig an spelet är i grunden positivt, men det kräver att det inte går vilse bland alla valmöjligheter. Forza Horizon 3 behåller lyckligtvis balansen. Spelaren guidas stegvis in i vad alla symboler och utmaningar betyder och hur upplägget fungerar. Det känns aldrig påtvingat, bara nyfiket. Detta är för mig personligen nyckeln till att fortsätta spela, ty det hade lika gärna kunnat bli hela havet stormar.

Att bygga en festival och locka fans är visserligen mest en dålig ursäkt till struktur, men jag har aldrig spelat racing för den djupa trovärdigheten i dess inramning. Det gör att detta fungerar. Mest för att det allra viktigaste - innehållet - är så kul.

Australien är en alldeles utmärkt plats för öppenvärldsracing. Jag gasar genom stadskärnor, upp genom djungeln, hoppar dödsföraktande nedför sluttningarna och på några ögonblick är jag nere på den soldränkta stranden och pressar mig genom vattenbrynet. Hur kan det inte vara kul?

Till skillnad från i exempelvis Dirt Rally straffas jag inte när jag dräller av banan. Tvärtom, jag fortsätter min resa nedför grässluttningen och hittar snart en väg upp på banan igen. Bara att börja jaga ikapp mina motståndare.

Det enda jag kan sakna i själva racingen är den där nagelbitande jakten på sekunder och hundradelar. Den uppstår aldrig här eftersom utmaningarna inte är konstruerade på det sättet. Men det finns spellägen så att det räcker och blir över ändå. Och då ska vi dessutom inte glömma co-op online, som lär hålla liv i detta spel under lång tid framöver.

När Project Gotham Racing släpptes till Xbox för femton år sedan var det en liten revolution på ett område: musiken. Genom att lägga in musik på hårddisken gick det att spela den i spelet. Detta trodde jag skulle bli branschstandard, men i takt med att åren gick försvann denna möjlighet i många racingspel. Playground Games ger oss en kompromiss: förutom ett utmärkt soundtrack via åtta olika radiostationer kan man lyssna på sin favoritmusik via Groove Music. Detta är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Det enda jag stör mig på är vissa av de tjatiga och lite för klämkäcka festivalarbetarna och sega laddtider emellanåt. Det är också lite väl likt Forza Horizon 2, vilket i och för sig inte är ett dåligt betyg eftersom det var ett av de bästa racingspelen till Xbox 360, men om du har spelat tvåan väldigt mycket kanske detta tredje spel känns lite för hemtamt.

Kontrollen. Grafiken. Banorna. Soundtracket. Den utvecklare som lyckas med dessa fyra delar ligger bra till. Här smälter allt samman till den där perfekta blandningen som bara en riktigt god efterrätt kan motsvara.

Forza Horizon 3 är det bästa racingspelet på nära ett decennium. Det är inte illa.

+ Bedårande snyggt
+ Nästan perfekt kontroll
+ Varierat och riktigt bra soundtrack
+ Spelet anpassar sig efter dig

- Få nyheter
- Festivalen i sig är svår att bry sig om

Betyg: 9/10
Format: Xbox One (testat), PC

Forza Horizon 3 är ruggigt läckert.

2 miljoner sålda Driveclub

Det första exklusiva racingspelet till PlayStation 4, Driveclub, skulle släppas redan till releasen av konsolen. Det sköts upp. Och sköts up igen. Lanseringen blev minst sagt problematisk och först alldeles nyligen släpptes PS Plus-versionen av spelet.

Den problematiska lanseringen tycks dock inte ha avskräckt från ett köp. På Twitter, där alla nyheter verkar släppas nuförtiden, får vi veta att Driveclub har sålts i två miljoner exemplar. Det är viktigt bra för ett racingspel och ännu bättre om vi betänker att det är ett nytt varumärke som dessutom drogs med en fiaskoartad lansering och inte alltför lyriska recensioner.

Kort sagt: imponerande. Även om spelet under senare tid har gått att hitta för runt 300 kr på sina håll. Den fina försäljningen gör att vi säkerligen får se mer Driveclub i framtiden.

Sony skäms över Driveclub

Lanseringen av Driveclub till PlayStation 4 har varit allt annat än lyckad.

Spelet försenades med nästan ett år och när det väl släpptes i oktober fungerade det inte online. Vilket är illa för ett spel som skulle bäras av sina sociala funktioner.

Sony och Evolution Studios medger nu att de "skäms" över hur lanseringen har skötts och att de arbetar hårt för att alla problem ska lösas. Evolution jobbar fortfarande med PS Plus-versionen av spelet genom att skapa serverplats.

Driveclub är emellertid inte det enda storspel som lanserats mer eller mindre trasigt under året. Microsofts stora dragplåster denna höst, Halo: The Master Chief Collection, har sedan lanseringen dragits med stora onlineproblem. Här har 343 Industries fått be om ursäkt. Ubisofts Assassin's Creed: Unity är fullt av buggar. Fjolårets stora snackis var Battlefield 4, som drogs med massor av bekymmer.

Man kan spekulera i orsakerna till att dessa problem uppstår. En är säkert att spel aldrig har varit så komplicerade som de är i dag, med ett växande onlinestöd, share-funktioner och alltmer avancerad artificiell intelligens. Det är mer som kan gå fel, helt enkelt.

En annan anledning är dock sannolikt mer krass. Utgivarna vill ha ut spelen i tid för att få in pengar. Tidspressen är stenhård. Ändå ser vi en hel del spel försenas, vilket är lika beklagligt som det är nödvändigt.

Under 2015 väntar vi spel som Bloodborne, The Order: 1886, Uncharted 4, The Division och Halo 5. Detta är viktiga spel för Sony respektive Microsoft. Buggar, krascher och onlinestrul vore en mardröm.

Driveclub bundlas med PS4

Det efterlängtade racingspelet Driveclub skulle ha släppts till releasen av PlayStation 4. Det blev uppskjutet några månader. Och sedan ytterligare några. Nu har det äntligen fått ett slutligt lanseringsdatum: 8 oktober.

För att fira detta, eller kanske snarare för att locka köpare till sin konsol, passar Sony på att bundla spelet med PS4. Rekommenderat pris blir 439,99 euro.

Den nya generationen har hittills gett oss ovanligt många bundles. Sony har redan hunnit med att utannonsera tre stycken - The Last of Us, Destiny och nu Driveclub. Det lär komma fler.

Av de hittills utannonserade paketen är det bara Destiny som bundlas med en specialdesignad PS4.

Ännu en bundle. Tja, varför inte.

Sonic & All-Stars Racing Transformed är fantastiskt

Jag har GTA V liggande hemma, men känner inte riktigt det där suget att dyka ned i det på allvar än. Kanske för att jag vet att det kommer att kräva många timmar av min tid (mer om det problemet i denna bloggpost).

Men också för att jag råkar ha ett annat spel som ständigt pockar på min uppmärksamhet: Sonic & All-Stars Racing Transformed. Det går inte att slita sig från denna fantastiska smällkaramell. Och framför allt: det är lika roligt i fem minuter som i femtio. Det ställer inga krav på att stjäla min tid i onödan utan underhåller från första ögonblicket.

Jag gillade verkligen det första spelet och kallade det ett lyckopiller. Men uppföljaren är flera nivåer bättre. Grafiken är vackrare och mer detaljerad, bandesignen är bättre. Men framför allt är kontrollen mer slipad och varierad. Nu bedrivs racing på land, på vatten och i luften. Jag var lite orolig för att spelet skulle bli väldigt obalanserat, men övergången mellan bil, båt och flyg fungerar föredömligt.

Här finns massor av Sega-nostalgi att gotta sig i. Musik från och världar inspirerade av spel som Sonic & Knuckles, After Burner, Nights: Into Dreams (fantastisk bana), Shinobi (inte så fantastisk), Burning Rangers, House of the Dead, Jet Set Radio och Super Monkey Ball gör att hela jag förvandlas till ett stort fånigt leende.

Övergångar mellan land, luft och vatten sköts jättesmidigt i blå checkpoints.

Alla banor är inte lika roliga. Vissa är tvärtom ganska virriga med märklig bandesign och ologiska hinder. Men de flesta banor är en ren njutning att spela och inbjuder till att höja svårighetsgraden och köra en gång till. Bara en gång till. 

Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig till att utnämna Sonic & All-Stars Racing Transformed till det roligaste racingspelet under sin generation. Och det vill inte säga lite. Jag hoppas bara att Sega vågar sig på en tredje del.

Återupptäckt: Midtown Madness 3

Xbox var en utmärkt racingkonsol. Vid sidan om mer seriösa spel som Project Gotham Racing, RalliSport Challenge och Forza Motorsport fanns även lättsmälta bekantskaper som FlatOut och OutRun 2. Och givetvis Midtown Madness 3, ett galet och underhållande racingspel utvecklat av svenska Dice.

Midtown Madness 3 går i korthet ut på att utföra olika uppdrag genom att ta sig från en punkt till en annan på snabbast möjliga sätt. Det gäller att följa den gröna pilen och titta på kartan för att få en snabb överblick för att inte hamna i en återvändsgränd och förlora värdefull tid - vilket inte är så lätt när man samtidigt måste köra full gas för att hinna.

Det mesta kan köras på och sönder. Uppdragen utspelas i krispigt vackra versioner av Paris och Washington. Framför allt Paris är vackert återgivet med sina gränder, sevärdheter och närheten till vatten. Allt är emellertid gjort med glimten i ögat, vilket blir särskilt tydligt i den ömsom pinsamma, ömsom underhållande dialogen.

Uppdragen är varierande och fordonen likaså. Vad sägs om limousine, buss, sportbil eller sopbil? Det handlar alltså om att ta sig till en bestämd plats inom en utsatt tid. Roligast är racen mot konkurrenterna då man med alla upptänkliga medel ska ta sig först i mål, gärna genom att ställa till det för motspelarna.

När jag först återvänder till spelet känns det en aning daterat. Grafiken är, föga förvånande, inte så vacker som jag minns den. Men spelglädjen känner jag snart igen. Midtown Madness 3 är kort sagt ruskigt underhållande, och ger den där känslan av "bara en gång till" som bara riktigt bra racingspel gör.

Jag skulle inte tacka nej till ett Midtown Madness 4.

Kör rakt fram, korsa den stora gatan 

och skit i trafikreglerna. 

Mera Sega-karting

"Ett spel för hela familjen". Så skulle nog Sonic & Sega All-Stars Racing beskrivas om det gjordes reklam för det. Spelet är ett plagiat av Mario Kart (såklart), men för alla som kommit att gilla Segas karaktärer är det ett riktigt lyckopiller.

Jag gillar spel som man kan plocka fram och spela i tio minuter och ändå få ut något av. Sonic & Sega All-Stars Racing är ett sådant spel. Det är lättillgängligt, snyggt och ger en skön nostalgisk kick.

Det är därför med glädje vi kan konstatera att en uppföljare är på gång: Sonic & Sega All-Stars Racing Transformed (var ingen kortare titel ledig?). Nya banor, nya karaktärer och avsevärt bättre grafik pratas det om. Låter som allt man behöver.

Sonic & Sega... Äh. spelet släpps till Xbox 360, PlayStation 3, PS Vita, Nintendo 3DS och PC.

Forza 4 - snyggt!

Jag kommer inte att köpa Forza Motorsport 4. Det är inte min kopp te, jag föredrar arkadupplevelser av typen Project Gotham Racing och Colin McRae DiRT. Men det är ett riktigt snyggt omslag!

Lyckopiller

Ibland kan spel vara något fantastiskt. Som när man är lite allmänt less och nedstämd och behöver lite uppmuntran. Då är Sonic & Sega All-Stars Racing om inte lösningen så i alla fall ett litet välbehövligt lyckopiller.

Ja, det är sockersött och gulligt. Och man kan definitivt ifrågasätta valet av vissa karaktärer i spelet, som främst är hämtade från Dreamcast-eran. Inget fel i det, men det utesluter ju många populära Sega-karaktärer från tidigare generationer. Variationen i spelet kan också ifrågasättas, miljöerna kunde ha varit fler och banorna längre.

Men oavsett allt detta går det bara inte att tycka illa om det här spelet. Det erbjuder oförfalskad spelglädje, precis som Mario Kart alltid har gjort. För alla som sitter på en Xbox 360 eller PlayStation 3 och därmed inte har tillgång till Nintendos alla kartklassiker är Sonic & Sega All-Stars Racing ett givet val. Att man kan kasta sig in i spelet och ha lika roligt i fem minuter som i femtio gör det oerhört lättillgängligt. Detta gör också att det aldrig samlar damm.

Förseningar

I spelbranschen är det vanligt med förseningar. Ibland är det taktiska skäl bakom dem (att släppa sitt spel när många andra storspel släpps är inte särskilt affärsmässigt), ibland drar utvecklingen ut på tiden.

Sedan tidigare vet vi att det ständigt försenade äventyrsspelet Alan Wake släpps först 2010. Nu har även BioShock 2: Sea of Dreams fått ett definitivt släppdatum: 6 februari. Därutöver försenas Bizarre Creations första racingspel sedan de lämnade samarbetet med Microsoft och köptes upp av Activision, Blur, från november till någon gång 2010. Det går att ana taktik bakom det beslutet eftersom denna höst bjuder på en hel del hett efterlängtade racingspel: Det hyllade Colin McRae DiRT 2 har nyss släppts och både Forza Motorsport 3 och Gran Turismo 5 väntar bakom hörnet för release. I den konkurrensen står sig nog Blur ganska slätt.

Första halvåret 2010 lär bli fullproppar med intressanta spel.