Efter att i flera veckor ha utsatts för stenhård kritik från såväl trogna Xbox-spelare som den internationella spelpressen, sett petitioner för att ändra sin policy för begagnade spel och uppkopplingskrav och inte minst ha blivit tillplattade av Sony på E3 under förödmjukande omständigheter,
gör nu Microsoft helt om.
De
tar bort kravet på ständig uppkoppling, de tar bort kravet på att spelaren måste logga in för att bekräfta sitt spelbibliotek varje dygn, de tar bort regionlåsningen och de förändrar framför allt sin syn på digitala rättigheter. Det betyder att spel till Xbox One kommer att kunna säljas och lånas ut precis som spel till Xbox 360 i dag. Dessa förändringar betyder emellertid även att family share-programmet, som innebar att man skulle kunna dela sin digitala kopia av ett spel med tio vänner, också försvinner.
Detta är den största kovändningen i branschen någonsin, och den sker redan innan Microsofts konsol ens lanserats. Det reser en del frågor kring hur väl uttänkta företagets policies egentligen var. Microsoft har hävdat att de inte ens började tänka på nästa Xbox förrän i slutet av 2010 och början av 2011. Sony har arbetat mycket längre med PS4. Någonstans i arbetet gick det uppenbarligen fel, och Microsoft missbedömde vilka reaktioner som DRM och uppkopplingskrav skulle få.
Förmodligen var det just efter E3 som Microsoft började fundera på att helt överge sin DRM-policy. Efter att ha blivit hånat i fyra veckor - först efter den katastrofala avtäckningen och sedan på och efter E3 - kände de att det var nog. De tänkte inte riskera en så stor investering för ett fåtal dumma policybeslut.
Microsoft ger upp försöket att övertyga oss om sina policies.
Det är helt unikt att ett stort företag gör ett sådan här avbön och fullständigt förändrar sin policy på så många områden, och dessa förändringar påverkar Microsofts vision för Xbox One som en konsol vars innehåll du kan nå överallt så länge du har en uppkoppling. Det vi nu får är en mycket mer traditionell spelkonsol.
Att kunna ändra sig är förstås stort, men det är samtidigt en aning besvärande i detta fall. Om det var så här enkelt att förändra illa omtyckta policies som Microsoft slagits för högljutt de senaste veckorna, varför var de ens på plats från första början? Trodde Microsoft att de kunde köra över oss konsumenter? Trodde de att vi inte skulle bry oss?
Redan långt innan Xbox One utannonserades ryktades det om begränsningar i rätten att sälja och låna ut spel. Det hade räckt att Microsoft läste alla de upprörda trådar bland kärnspelarna för att inse att detta
inte är ett populärt förslag. Ändå hävdar Marc Whitten att första gången de fick feedback var den 21 maj.
PS4 då?
Hur kommer då detta påverka Sony? PlayStation 4 har haft rejäl medvind de senaste veckorna, och Sony säger sig ha ökat säljprognosen (vilket vi förstås inte kan bekräfta). Men detta har varit mer tack vare Microsofts snedsteg än på egna meriter. Nu kommer Sony tvingas slåss på ungefär samma villkor. Väldigt lite kommer skilja Xbox One och PlayStation 4 åt.
Och jag, då? Som blev så besviken på Microsoft att jag förbokade en PS4. Även om Microsofts pudel gör att jag med största sannolikhet kommer att köpa en Xbox One någon gång framöver, är mitt förtroende för företaget fortfarande stukat. De har betett sig illa, de väntade sig bara inte ett så här starkt motstånd. Spelarna protesterade och vann.
Inget av detta gör emellertid att PlayStation 4 står sämre på sin egna meriter - det är fortfarande den mest kraftfulla konsolen och tack vare frånvaron av Kinect är den en mer traditionell gamerkonsol. Jag behåller därmed förbokningen.
