Sonic & All-Stars Racing Transformed är fantastiskt

Jag har GTA V liggande hemma, men känner inte riktigt det där suget att dyka ned i det på allvar än. Kanske för att jag vet att det kommer att kräva många timmar av min tid (mer om det problemet i denna bloggpost).

Men också för att jag råkar ha ett annat spel som ständigt pockar på min uppmärksamhet: Sonic & All-Stars Racing Transformed. Det går inte att slita sig från denna fantastiska smällkaramell. Och framför allt: det är lika roligt i fem minuter som i femtio. Det ställer inga krav på att stjäla min tid i onödan utan underhåller från första ögonblicket.

Jag gillade verkligen det första spelet och kallade det ett lyckopiller. Men uppföljaren är flera nivåer bättre. Grafiken är vackrare och mer detaljerad, bandesignen är bättre. Men framför allt är kontrollen mer slipad och varierad. Nu bedrivs racing på land, på vatten och i luften. Jag var lite orolig för att spelet skulle bli väldigt obalanserat, men övergången mellan bil, båt och flyg fungerar föredömligt.

Här finns massor av Sega-nostalgi att gotta sig i. Musik från och världar inspirerade av spel som Sonic & Knuckles, After Burner, Nights: Into Dreams (fantastisk bana), Shinobi (inte så fantastisk), Burning Rangers, House of the Dead, Jet Set Radio och Super Monkey Ball gör att hela jag förvandlas till ett stort fånigt leende.

Övergångar mellan land, luft och vatten sköts jättesmidigt i blå checkpoints.

Alla banor är inte lika roliga. Vissa är tvärtom ganska virriga med märklig bandesign och ologiska hinder. Men de flesta banor är en ren njutning att spela och inbjuder till att höja svårighetsgraden och köra en gång till. Bara en gång till. 

Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig till att utnämna Sonic & All-Stars Racing Transformed till det roligaste racingspelet under sin generation. Och det vill inte säga lite. Jag hoppas bara att Sega vågar sig på en tredje del.

Stukad Wii U fyller 1 år

Den 18 november 2012 lanserade Nintendo Wii U i Nordamerika. Det har alltså gått ett år. Mycket har onekligen hänt. Den där positiva känslan som spreds efter lanseringen har förbytts i nattsvart mörker och befogade frågor om konsolens framtid.

Där och då såg det positivt ut. Nintendo rapporterade stort intresse genom många förbokningar, och lanseringen föreföll stabil. I dag vet vi att intresset inte alls var så högt som Nintendo utmålade det som, och att 400 000 sålda enheter (till butik) inte var så där värst imponerande (särskilt inte när vi nu har sett PS4 sälja i en miljon ex på ett enda dygn).

Från och med januari tvärdog intresset för Wii U och försäljningen störtdök. Den har inte återhämtat sig. Wii U har kort sagt haft ett väldigt tufft första år på marknaden. Nintendos ursprungliga mycket ambitiösa målsättning att sälja 5,5 miljoner Wii U t.o.m. 31 mars grusades omgående. Det sänkta målet på 4 miljoner uppnåddes inte heller. Wii U stannade på 3,45 miljoner, och eländet fortsatte med ännu ett svagt kvartal. Och därefter ännu ett. Nu väntar julförsäljningen.

I dag är Wii U död i Europa, kämpar för att sälja bättre än PlayStation 3 på den japanska marknaden och säljer bara marginellt bättre än gamla Wii i Nordamerika, en konsol Nintendo sedan lång tid inte längre utvecklar några spel till.

Mycket har redan skrivits om orsakerna till att Nintendo gått från marknadsledare till trolig distanserad trea i det nya konsolkriget, och det finns ingen anledning att upprepa det. Mer intressant här och nu är att fundera över hur konsolens framtid ser ut nu när tredjepartsstödet under 2014 i princip består av ett uppskjutet Watch Dogs, ett ännu icke namngivet Sonic-spel samt Bayonetta 2 (som dock ges ut av Nintendo). Mycket mer än så är det inte.

Mer om vad som kommer att hända har jag skrivit om i en matig bloggpost på min andra spelblogg här.

PS4 säljer en miljon på en dag

Sony släppte PlayStation 4 i Nordamerika i fredags. Nu får vi veta hur det gick under det första dygnet. Sony låter meddela att de sålde en miljon konsoler under den första dagen.

Det är sanslöst bra siffror. Enligt Sonys Shuhei Yoshida tycks det röra sig om antal konsoler såld till konsument, inte butik. Vilket såklart gör det ännu mer imponerande.

Detta är inte bara den mest framgångsrika lanseringen av en PlayStation-konsol utan också den största någonsin för en spelkonsol. Som jämförelse kan nämnas att Nintendo sålde 400 000 Wii U under den första veckan när den lanserades i november i fjol (och att de mäktat med totalt 1,4 miljoner på 11 månader).

Nästa generation har startat med en riktig knall!

Det var många som gick hem

med en PS4 under armen i fredags.

Prisoners - välspelad, spännande och komplex

Hur långt skulle du vara beredd att gå för att få hem ditt barn när det försvunnit? Den frågan puffar ideligen på min uppmärksamhet när jag ser Prisoners, en dramathriller med Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal i de två huvudrollerna.

Två småflickor försvinner samtidigt. Familjerna har genast ett spår: En husbil har setts i närheten. Det visar sig att den körs av en ung man med en tioårings intellekt. Polisen avfärdar spåret, men inte de anhöriga. Jackmans karaktär visar sig vara beredd att gå oerhört långt för att få veta det han är övertygad om att föraren vet.

Prisoners är snygg, obehaglig och spännande. Den lider lite av sin längd (2 timmar och 26 minuter) och i slutändan visar sig plotten vara ungefär lika komplicerad som ett av de mer ambitiösa avsnitten av Morden i Midsomer. Det är med andra ord ingen vanlig enkel kidnappningshistoria det handlar om, och alla pusselbitar faller kanske inte riktigt på plats.

Skådespeleriet är framför allt det som får mig att sitta kvar. Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal är fantastiska. Jackman spelar rollen som desperat far i chock på ett imponerande sätt. Och Gyllenhaal har den där förmågan att gå igenom rutan oavsett vilken roll han gör.

I liket med alla filmer som innehåller en amerikansk polis på jakt blir skildringen av den ensamme polisen som fanatiskt jagar sitt byte lite väl orealistisk. Vi vet ju att polisen inte arbetar så här, så varför måla den bilden bara för att poliser alltid framställs så i film?

Prisoners är trots sin längd väl värd att se. Välspelade thrillers utan biljakter men med oförutsägbara slut växer minsann inte på träd.

"Faan... Nu kommer han som är så arg hela tiden."

Tiderna förändras

Sega till Sony 2000.

Microsoft till Sony 2013.

NPD: Wii U halkar nedåt igen, katastrof för Sonic

Försäljningssiffrorna för oktober i USA, den sista månaden innan nästa generation drar igång på allvar, har kommit.

Xbox 360 är tillbaka på den stationära tronen efter att ha blivit nedknuffad i september av PlayStation 3. Sonys konsol tappar ungefär hälften av sin försäljning jämfört med månaden före medan Microsofts ligger stilla, trots sitt fortfarande relativt höga pris.

Allra bäst säljer dock Nintendo 3DS, och detta troligen tack vare att Pokémon X och Y visar fin form på den amerikanska marknaden. De två spelen säljer tillsammans 1,7 miljoner ex.

Wii U ökade markant i september tack vare en prissänkning och en del nya spel. I oktober lyckades konsolen dock inte hålla stånd utan föll tillbaka igen. Detta är mycket oroande för Wii U som behöver en push inför årets två viktigaste månader. Att den bara med viss tvekan lyckas sälja bättre än Wii, som Nintendo börjar ta ur produktion, är talande för konsolens situation på marknaden.

Konsolförsäljning i USA i oktober 2013 

1. Nintendo 3DS - 452 000 

2. Xbox 360 - 166 000 

3. PlayStation 3 - ca 110 000 

4. Wii U - 55 000 

5. Wii - ca 35 000 

6. PS Vita - ca 28 000

GTA V fortsätter att sälja starkt. 1,1 miljoner ex bara i oktober är sanslösa siffror. Lika sanslösa, fast åt andra hållet, är siffrorna för Sonic Lost World till Wii U och Nintendo 3DS: under 30 000. Det är helt ofattbart dåligt, och faktiskt ganska svårt att begripa. Det finns inte direkt ett överflöd av spel till Wii U, och även om Sonic Lost World fått väldigt blandat mottagande (betygen har varierat från 3/10 till 8/10) förtjänar det i alla fall att ges en chans. Särskilt som det inte finns så mycket annat att spela.

Om inte Sonic Lost World säljer stadigt framöver och uppnår en hygglig siffra inom några månader måste nog Sega ompröva sitt stöd till Nintendos konsol. Detta är nämligen fruktansvärt illa. Det är uppenbart att ingen tredjepartsutvecklare verkar kunna tjäna några pengar på att utveckla till Wii U.

Inte heller den stora PS3-titeln Beyond: Two Souls gick särskilt bra i oktober. Runt 125 000 ex är inte fullständig katastrof, men helt klart sämre än vad som kan anses acceptabelt för ett sådant uppmärksammat och påkostat spel. Skälet är troligen timingen. The Last of Us har ganska nyligen släppts och nu i november släpps PlayStation 4. David Cages skapelse hamnade fel i tiden, helt enkelt.

Spelförsäljningen i USA i oktober 2013

01. GTA V (360, PS3) - 1 100 000

02. Pokémon X (3DS)* 

03. Pokémon Y (3DS) ** 

04. Battlefield 4 (360, PS3, PC)

05. Batman: Arkham Origins (360, PS3, PC, Wii U)

06. Assassin's Creed IV: Black Flag (360, PS3, Wii U)

07. NBA 2K14 (360, PS3, PC)

08. Skylanders: Swapforce (multi)

09. Lego Marvel Super Heroes (360, PS3, PC, Wii U, 3DS)

10. WWE 2K14 (360, PS3)

 Källa: NPD
*kombinerat med Y: 1 700 000
** kombinerat med X: 1 700 000

Nästa generation imponerar inte - än

I morgon lanseras PlayStation 4 i USA. Två veckor senare följer Europa. Med rekordmånga förbokningar säger sig Sony vara trygga med att PS4 ska bli en framgång.

Visst är intresset för konsolen onekligen stort. I USA visar en marknadsundersökning med 5 000 svarande att Sonys konsol är mest populär. 58 procent planerade att köpa PS4, 38 procent siktade på Xbox One. Bara en procent sade sig planera att köpa Wii U. På frågan om vilken konsol som har de mest imponerande spelen fick PS4 50 procent av rösterna, Xbox One 48 och Wii U ynka två procent. Det ser med andra ord nattsvart ut för Nintendo.

Resultaten från sådana här undersökningar ska alltid tas med en stor nypa salt, men Microsoft har anledning att inte blunda för dem helt och hållet. USA är deras absolut viktigaste marknad. Xbox är ett svagare varumärke i Europa och existerar knappt i Japan. Det är i USA som Xbox One ska sälja. Helt klart är Sony en starkare utmanare den här gången.

När det gäller lanseringsspelen är det svårt att känna någon större upphetsning inför något av de nya formaten. Xbox One har en liten fördel med spel som Forza Motorsport 5, Ryse: Son of Rome och Dead Rising 3. Men inget av dem är direkt ett nytt Halo.

Nu när recensionerna trillar in av lanseringsspelen till PS4 bekräftas den känsla många av oss haft hela tiden: Det är ingen imponerande lanseringslineup som Sony skrapat ihop. Knack har sågats ganska unisont i spelpressen och kan ses som ett tecken på att Mark Cerny borde ägna sig åt hårdvara i stället för spel i fortsättningen, Killzone: Shadow Fall har fått hyggliga betyg men erbjuder inget som vi inte sett förut (ljuseffekter allena är inte nog). Egentligen är det bara shoot'em up-spelet Resogun som hyllats. Men det är för nedladdning och inget man köper en ny konsol för.

Det är kort sagt med kluvna känslor vi välkomnar en ny spelgeneration. Både Xbox One och PS4 kommer att få sin beskärda del av riktigt bra spel under 2014. Men här och nu erbjuder Xbox 360 och PS3 betydligt bättre spelupplevelser.

Mitt råd till den som inte absolut måste ha en ny konsol i november är därför att inte hoppa på tåget nu utan vänta till nästa år. Då kommer barnsjukdomar, som alltid följer på ny elektronik, vara åtgärdade, tjänsterna smidigare och spelutbudet bättre.

Knack är inget som lockar.

Speltoppen vecka 45

Call of Duty förblir Call of Duty. Det kan vi konstatera nu när Call of Duty: Ghosts lanserats och genast övertar de tre översta placeringarna på topplistan. Pokémon X och Y faller lite förvånande ur.

Multiformat

01. Call of Duty: Ghosts (360)

02. Call of Duty: Ghosts (PS3)

03. Call of Duty: Ghosts (PC)

04. Battlefield 4 (PC)

05. Battlefield 4 (PS3)

06. Assassin's Creed IV: Black Flag (PS3)

07. GTA V (PS3)

08. Assassin's Creed IV: Black Flag (360)

09. Battlefield 4 (360)

10. GTA V (360)
11. FIFA 14 (PS3)
12. Skylanders: Swap Force (Wii)

13. FIFA 14 (360)

14. Football Manager 2014 (PC)

15. Minecraft (360)

16. Skylanders: Swap Force (PS3)

17. Just Dance 2014 (Wii)

18. NHL 14 (PS3)

19. NHL 14 (360)

20. Skylanders: Swap Force (360)

360: 8

PS3: 7

PC: 3

Wii: 2

Hela listan finns hos Dataspelsbranschen.

Sony lyssnar på kritiken: PS4 får stöd för mp3

Det är trevligt när stora företag lyssnar på sina kunder.

Microsoft lyssnade på den tuffa kritiken och dumpade sina DRM-planer. Sony har fått kritik för att PlayStation 4 varken stöder CD-skivor eller ens mp3-filer. Det betyder att det inte går att föra över musikfiler till sin PS4 och använda i exempelvis racingspel. I stället menar Sony att vi ska prenumerera på Music Unlimited till en månadskostnad.

Enligt Shuhei Yoshida var Sony helt oförberett på kritiken. Men det lönar sig uppenbarligen att göra sin röst hörd för Yoshida säger nu att Sony ska implementera CD- och mp3-stöd så snart som möjligt. Det lär inte hinnas med till lanseringen - PS4 lanseras i USA redan på fredag - men kanske kort därefter.

Stöd för CD-skivor är inte särskilt intressant för flertalet och ej heller för min egen del. Jag har aldrig spelat CD-skivor på min Xbox 360. Däremot har jag använt min Ipod som musikspelare i en rad racingspel och tyckt att det varit en jättebra lösning (att kunna välja min egen musik när jag racar har varit en självklarhet för mig ända sedan Project Gotham Racing till Xbox 2002).

Det är bra om Sony erbjuder sina användare den valfriheten även i sin nya konsol.

Spelare ett gnälligt släkte?

Skit ska skit ha, brukar det heta. Men frågan är om vi spelare inte är lite väl generösa med vårt skitkastande ibland.

Det finns nog få grupper som är så svåra att tillfredsställa som vi så kallade corespelare. Det senaste företaget att få smaka på sleven är Microsoft, som bokstavligt talat befunnit sig i en virvelstorm av invektiv det senaste halvåret.

Men det är lite kluvet. Å ena sidan verkar vi nöja oss så länge vi får uppföljare till redan omtyckta spelserier. Nintendo kan utveckla hur många Mario Kart och Super Mario som helst utan att vi ledsnar. Ubisoft mjölkar Assassin's Creed så att man nästan häpnar. Och så fort vi ser en ny bild av Master Chief blir vi lite våta.

Å andra sidan hänger vi upp oss på detaljer. Call of Duty: Ghosts i 720p till Xbox One har utmålats som ett gigantiskt misslyckande för Microsoft. När samma företag skickar med FIFA 14 gratis till alla som förbokar Xbox One i Europa klagar somliga över att de inte vill ha just det spelet. Och om Xbox One erbjuder färre inspelningsminuter än PS4 är den doomed.

Samtidigt tenderar vi att hela tiden blicka bakåt och minnas hur otroligt bra det var förr i tiden (vilket vi förmodligen inte tyckte där och då). Som om generationen före den pågående alltid var lite bättre. Sannolikt har det mer att göra med att nostalgins skimmer förblindar oss.

Ty allt har faktiskt blivit lite bättre genom åren. När jag upplevde helt magiska ögonblick i Phantasy Star Online till Dreamcast gjorde jag det på en skakig modemuppkoppling som kopplade ned med jämna mellanrum och tvingade mig att ringa upp igen. Dessa problem är sedan länge historia. Men kanske minns vi dessa småproblem med samma nostalgiska känslor som vi minns gamla bilar som krävde lite extra kärlek och specialknep för att starta. Alla vet väl att bilar var bättre förr?

Jag skulle vilja hävda att spelföretagen, såväl de tre giganterna som de fristående spelutvecklarna, i dag är mer lyhörda för konsumenternas önskemål än tidigare. Sonys och Microsofts försök att trumfa varandra genom att erbjuda gratisspel och bättre tjänster är ett tecken på att marknaden har mognat och att konkurrens faktiskt fungerar. Vi corespelare borde försöka se helheten i stället för att fastna i detaljer.

Ibland finns dock väldigt goda skäl att bli upprörd och besviken. Microsofts plan att frånta oss spelare våra grundläggande konsumenträttigheter föll platt tack vare att vi corespelare slog näven i bordet så att porslinet krasade. Nintendo har rättmätigt kritiserats för att erbjuda ett OS segt som sirap och ligga långt efter Sony och Microsoft vad beträffar smidiga onlinelösningar. Och Sony har kunnat förbättra PSN tack vare att de kritiserats för dess brister.

Men ofta känns kritiken och gnället mer ryggmärgsmässigt och instinktivt än välgrundat och nyanserat. Jag hoppas att vi inte håller på att utvecklas till spelbranschens egna små Janne Jofessons med samma höga tonläge i alla frågor.