måndag 22 december 2008

CSI - vem tittar och varför?

Det amerikanska kriminaltekniska missfostret CSI är oerhört populärt. Vilket jag inte begriper. Serierna har inga charmiga karaktärer, manusen verkar vara skrivna på en snabb lunchrast och upplösningen är nästan alltid förutsägbar. Och så det oerhört fåniga kriminaltekniska arbetet som alltid går ut på att hitta ett hårstrå under någon säng (vilket de givetvis hittar direkt med en pincett, för alla vet att på en brottsplats finns det bara ett enda hårstrå så polisen behöver bara hitta det så är fallet löst).

Något annat som förenar de flesta amerikanska polis- och kriminalserier är föraktet för sexualbrottslingar (som inte förtjänar att leva, om man läser mellan raderan) och hatet mot kriminella rent generellt. De behöver inga advokater, polisen har rätt att misshandla dem under förhören (och tittaren förväntas heja på). Helst ska polisen som löst fallet säga något elakt och dräpande till den misstänkte innan avsnittet avslutas också. Det är kort sagt vidrig amerikansk syn på "rättvisa" som sipprar fram.

Serierna är så långt ifrån verkligheten att de lika gärna hade kunnat utspelas i någon av Guillermo del Toros sagovärldar i stället för valfri amerikansk storstad. Det hade i alla fall gett dem lite känsla.

CSI är skit rent generellt, oavsett vilken amerikansk stad eländet utspelas i. Men CSI: Miami tar nog ändå priset i att vara sopigast. Och kom nu för tusan inte och säg att det här skulle vara bra: