Bakåtblick: Condemned

När Xbox 360 släpptes i november 2005 var den stora snackisen Rares comeback med Perfect Dark Zero. Spelet visade sig vara ett godkänt äventyr men inte mer - vilket när vi pratar om de gamla mästarna Rare var en klar besvikelse (föga förvånande har någon uppföljare heller inte dykt upp under de sex år som förflutit).

Något nytt Halo fanns inte tillgängligt, Call of Duty 2 utnyttjade inte riktigt kraften i den nya konsolen och Kameo: Elements of Power var gulligt och vackert men inte direkt något nytt Super Mario.

Releasens bästa spel blev i stället oväntat nog Monoliths Condemned. Det var kombinationen av läskig smygare, våldsam förstapersonsfajting och enkla CSI-ambitioner som gjorde spelet så underhållande. Att alla dessa bitar fungerade så pass bra gjorde helheten väldigt övertygande. En spännande story, en ständig känsla av utsatthet och en huvudperson som alltmer tappade greppet om verkligheten förstärkte intrycket av Condemned som oerhört välgjort och det bästa releasespelet till Xbox 360.

Att fienderna var nedgångna och aggressiva hemlösa i stället för monster med tentakler var enbart positivt. Det kändes nästan som att det var människor av kött och blod som man slog sönder och samman med de järnrör och spikförsedda plankor som fanns till hands.

Jag håller fortfarande Condemned som ett av de bästa spelen till formatet. Inte topp fem, men väl topp 10. Tråkigt bara att mitt exemplar här hemma har börjat krångla...

Ogift.

Bilder ur Condemned 2

Nedslitna lägenheter. Ostädade kontorskomplex. Nedgångna hemlösa med aggressionsproblem. Och fri tillgång till vapen. Det var mycket som gjorde Condemned till det kanske bästa releasespelet till Xbox 360. Denna förstapersonsskräckis överraskade många, även mig.

Framför allt handlade Condemned om utsatthet. Inte nog med att han slogs mot krälande, hasande och springande knäppskallar, Ethan Thomas slogs även mot sig själv. Huvudpersonens förfallande psyke blev en fiende i sig när gränsen mellan verklighet och fantasi suddades ut. Som bäst var Condemned när utsattheten blev som störst. När sista pistolkulan avfyrats och den där spikplankan var det enda som fanns att tillgå samtidigt som en hord av fiender attackerade från golv, väggar och tak briljerade denna skräckis. Betydligt sämre blev det när fienderna kvarlämnat automatkarbiner som ersatte känslan av utsatthet med den av överlägsenhet.

Hittills har vi inte fått se så värst mycket av den efterlängtade uppföljaren. Det har pratats om mindre brutalt våld och mer av CSI-undersökande, men av bilderna att döma innehåller även uppföljaren fiender i mänskliga gestalter i stället för monster, vilket vi tackar för. Dålig vapenbalans är något som kan sänka ett sådant här spel fullständigt, varför det är lite oroande att många bilder från uppföljaren innehåller skjutvapen. Förhoppningsvis är bilderna inte representativa för hela spelet.

Några skärmdumpar att gotta sig åt innan Condemned 2: Bloodshot släpps om några veckor: