Dreamfall Chapters släpps äntligen till konsol

Efter en bedrövligt lång väntan har det nu äntligen blivit klart när Dreamfall Chapters, uppföljaren till The Longest Journey och Dreamfall: The Longest Journey, ska släppas till konsol.

Dreamfall Chapters har släppts i episodform till PC mellan oktober 2014 och fram till juni 2016 med löftet att det skulle dyka upp en konsolversion av hela berättelsen. Någon gång.

Nu är det bekräftat att det blir den 24 mars. Då släpps Dreamfall Chapters i sin helhet, både digitalt och fysiskt, till Xbox One och PlayStation 4.

Väntan är snart över.

Dreamfall Chapters kommer den 21 oktober

Jag gillade verkligen Dreamfall: The Longest Journey och har ända sedan Kickstarterinsamlingen för nya Dreamfall Chapters kom i hamn längtat efter det nya episodbaserade spelet.

Nu har vi äntligen fått ett releasedatum. Den 21 oktober släpps den första delen, Dreamfall Chapters - Book One: Reborn, till Mac och PC. Det kommer till PlayStation 4 vid "ett senare datum". Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge.

Totalt ska fem delar släppas.

Dreamfall Chapters bekräftas till PS4

Jag tyckte mig se loggan för Dreamfall Chapters skymta förbi i en trailer som Sonys visade under sin pressvisning på tyska spelmässan Gamescom. Men någon bekräftelse om att spelet verkligen skulle släppas till PlayStation 4 dök inte upp.

Förrän nu. Dreamfall Chapters, som utvecklas av Red Thread Games, kommer även till PS4. Men det släpps först till PC. Som namnet antyder kommer det släppas i episodformat (digitalt). Förhoppningsvis kommer även Xbox One-spelare får chansen att spela det.

Dreamfall Chapters drog in 1,5 miljoner dollar på Kickstarter. Det är alltså ganska många som vill spela uppföljaren till Dreamfall: The Longest Journey (som jag personligen älskade för dess berättelse och atmosfär).

Dreamfall får en avslutning

Dreamfall: The Longest Journey får en fortsättning. Det kan vi nog konstatera nu.

Utvecklarna Red Thread Games startade i fredags en Kickstarter-kampanj för att få medel att göra spelet. De behöver 850 000 dollar för att utvecklingskostnaderna ska täckas. Redan nu har de samlat in 600 000 dollar. Smått fantastiskt. Det säger en del om hur trogna fans serien har. Folk har skänkt ända upp till 10 000 dollar.

Som tidigare konstaterat gillade jag Dreamfall. Väldigt mycket. Det var en moget berättad historia med trovärdiga karaktärer. Framför allt gillade jag huvudkaraktären Zoë. Hon återvänder i det tredje spelet, som enligt utvecklarna ska ta vid direkt där Dreamfall slutade.

Hur Zoë, som lyckades rädda världen men inte sig själv i det senaste spelet, ska återkomma får vi helt enkelt se. Hon blir i alla fall definitivt en viktig del av Dreamfall Chapters: The Longest Journey.

Än så länge är spelet bara bekräftat till PC och Mac. Förhoppningsvis letar det sig även till konsol.

Dreamfall får en fortsättning

Ragnar Tørnquist, en av skaparna av The Longest Journey och Dreamfall: The Longest Journey, planerar en Kickstarter-kampanj för att få in pengar till en fortsättning av den älskade serien.

Tørnquist, som lämnade Funcom för att starta den egna studion Red Thread Games, har licensrättigheterna från Funcom att utveckla spelet. Nu fattas pengarna. Studion har fått pengar från norska filminstitutet som täcker en del av produktionen, men långt ifrån hela. Därför kommer de nu vädja till fansen av serien att ställa upp.

Jag spelade Dreamfall till Xbox och återvänder till det ibland (jag har skrivit en del om mina tankar om spelet här). Trots en del brister i kontroll och animationer är spelet fängslande och oerhört atmosfäriskt. Funcom arbetade uppenbarligen hårt med både story och miljöer och själva manuset utklassar det mesta vi sett i spelsammanhang. Vissa tekniska delar blev i stället lidande.

Funcom skapade en magiskt mysig värld (egentligen flera världar) som jag mer än gärna återvänder till. Tillsammans kan vi alltså finansiera spelet och se till att det blir verklighet.

Jag hoppas bara att det letar sig till konsol. Då kommer jag att stå långt fram i kön vid releasen.

En av många atmosfäriska miljöer i Dreamfall: The Longest Journey.

Dit drömmar når

Det mest fantastiska med spel är att de låter oss färdas till en annan värld för en stund. Genom interaktiviteten blir denna resa mer genomgripande än när man bara läser en bok eller ser en film. Vi deltar på ett annat sätt, vi påverkar skeendet.

Jag sträckspelade Alan Wake (och de två nedladdningsbara kapitlen) för inte så länge sedan. Det är en speciell känsla att leva sig in i en annan värld så intensivt under kort tid. Därefter kom turen till ett spel som legat alldeles för länge och väntat på min uppmärksamhet: Dreamfall: The Longest Journey till Xbox (finns även till PC). Spelet släpptes 2006, alltså efter att Xbox 360 lanserats, och är en uppföljare till peka-och-klicka-äventyret The Longest Journey till PC.

Trots alla de svagheter som spelet onekligen lider av - ryckiga animationer, alldeles för många laddtider, en spretighet på grund av att man lite väl ofta byter mellan tre olika karaktärer, värdelösa strider samt alldeles för många och långa mellansekvenser som tär på spelbarheten - bjuder det på en spelupplevelse som lever kvar ett bra tag efter att eftertexterna rullat förbi.

Blind Bob är bara teoretiskt blind. Men namnet hjälper honom att tigga.

Dreamfall har tydliga politiska undertoner. Det utspelas i en dystopisk framtid 2219 med en nära nog allsmäktig säkerhetstjänst och där ett jätteföretag försöker få kontroll över människors drömmar. Zoë är en 20-årig tjej som har tappat både lust och inspiration i livet, men när hennes före detta pojkvän ber henne om en tjänst dras hon in i något som kommer att förändra hennes liv fullständigt. Spelet börjar i Casablanca men Zoë kommer även att resa till Japan och Ryssland. Spelaren färdas också till en parallell värld, ett slags medeltida rike som blir en stor del av spelet. Det intressanta är att människor i både denna sagoidyll och i den moderna verkligheten är förtryckta och övervakade. Fienden ser bara annorlunda ut. Tidigt i spelet får huvudkaraktären Zoë budskap från en liten flicka via TV-skärmar. Vem är hon? Varför vänder hon sig till Zoë? Sanningen som rullas upp mot slutet blir ganska chockartad.

Puben Journeyman Inn blir nästan en huvudperson i spelet.

Dreamfall har som sagt tydliga brister som vi i dag har svårt att acceptera, men dessa vägs upp med råge av berättelsen, miljöerna och dialogen. Röstskådespelarna gör med något enstaka undantag ett strålande jobb. Det är omöjligt att inte tycka om Zoë, men man möter även många knasroliga karaktärer under resans gång som är lätta att ta till sig. Miljöerna är underbara. Det är därför lite synd att de är så begränsade till sin omfattning. Man vill helt enkelt se mer av Funcoms världar.

Det pratades länge om en uppföljare till det norskutvecklade Dreamfall, men hittills har vi inte sett något. Jag skulle gärna se en HD-version av spelet. Att det har några år på nacken bör dock inte hindra någon från att spela Dreamfall. Det är en resa som är värd din tid.

Jag kommer att sakna den charmiga och kommunikativa apan Wonkers.
Sorry att jag var tvungen att tillfälligt plocka ut din hjärna, kompis.