Den mest framgångsrika franchisen under Xbox historia dog inte med Halo 3. Vi skulle avsluta striden och det gjorde vi. Emellertid stod det inte på innan Halo Wars såg dagens ljus och nu sitter en hel värld och spelar Halo 3: ODST, som utspelas innan Halo 3 och där Master Chief inte ens är med.
Jag är inte förvånad. Halo har blivit för populärt för att lämnas ifred. Det har släpps serietidningar, noveller och leksaker, allt för att exploatera vår grönklädde hjälte och äventyren i ringvärlden. Jag har egentligen inget emot det så länge det sköts värdigt. Sonic the Hedgehog är ett perfekt exempel på en franchise som vanskötts, misshandlats, våldtagits, och därmed förlorat all charm och trovärdighet. Halo är ljusår från en sådan behandling och är faktiskt endast inne på sin andra konsolgeneration. Spelen går fortfarande att räkna på ena handens fingrar.
Nästa höst kommer Halo: Reach, som ska vara en fortsättning på Halo 3. Eftersom Xbox 360 är tänkt att leva till 2014, om vi tar Microsoft på orden, lär vi hinna se minst ett Halo-spel till och kanske något eller några spin-offs. Varför inte ett Halo Portable till PSP eller Nintendo DS? Problemet är att Halo inte kan utvecklas på samma sätt som tidigare så länge Xbox 360 är plattformen. Vi har i praktiken redan sett vad Microsofts konsol kan prestera. Halo var jättesnyggt och Halo 2 slog oss med häpnad. Halo 3 tog allt till ytterligare en nivå, men detta har inte Halo 3: ODST kunnat göra. Det är snyggt, javisst, men ger ingen haktappande effekt. På något sätt känns det lite snopet att spela ett nytt Halo utan att få njuta av en ny generations fantastiska hårdvara.
Samtidigt gör Microsoft bara vad alla andra skulle göra i deras situation: använder en populär pengako på bästa sätt. Börja räkna alla Zelda- och Mario-uppföljare som vi har fått se och du förstår poängen...
Om ett år smäller det.