Ja, visst kan det fungera med ännu ett kapitel i den svärande John McClanes närvaro. Problemet är att film nummer fyra, Die Hard 4.0, var ett stort steg bakåt. De tre första Die Hard-filmerna hade alla en viss charm. Den fjärde filmen var en dussinfilm, anpassad för en yngre målgrupp (vilket inte minst märktes i språket). Slutresultatet blev rätt dåligt. För att vara Die Hard, alltså.
Die Hard är en riktig actionklassiker. Till skillnad från många andra actionfilmer från 80-talet står den sig fortfarande. Den har en tajt historia, bra skådespelare och bra dialog. De tyska skurkarna pratar till och med tyska med varandra emellanåt.
Om man såg filmen på TV3 när det begav sig fick man dessutom tillfället att njuta av en alldeles fantastisk textning. DVD-versionen lider tyvärr av både särskrivningar och tråkiga översättningar. TV3-versionen är desto roligare. Några exempel ur minnet:
McClane, som just undkommit automateld och blöder ymnigt inne på en toalett, pratar i komradio med Powell.
"I feel like shit anyway." övers. "Jag mår som en röv."
McClane får den smarta idén att kasta ned en kontorsstol i hisschaktet, fullproppad med sprängmedel.
"Fuck it...! övers. "Nu jävlar...!
McClane har låtit brandlarmet gå för att tillkalla polis, men terroristerna avstyr det hela och polisen vänder tillbaka.
"No, no, you macho assholes!!" övers. "Nej, era bängarslen!"
Terroristledaren Hans Gruber försöker locka fram McClane ur sitt ide genom att använda en person som låtsas vara McClanes vän. Som han sedan skjuter. McClane replikerar.
"Go fuck yourself, Hans." övers. "Gå och runka, Hans!"
Det är inte i alla actionfilmer som hjälten kallar ärkeskurken för "sumprunkare" eller "slasktratt" heller... Även film två och tre innehåller gott om rolig dialog. Om det ska göras en femte film, kalla in en bra manusförfattare och låt John McClane vara John McClane. Det vill säga bakis, förbannad och med en hel drös nya svordomar på lager. Annars kan antihjälten gott få vila i frid.
Yippe-ki-yea, motherfucker.