Välkommen till Reach

I Halo: Reach får vi uppleva händelserna före det första Halo, den ödesdigra kampen på planeten Reach. Vi vet redan hur det går, vi vet att de soldater vi gestaltar är dödsdömda, men i likhet med historien om Titanic fascineras vi ändå. Även en undergång är värd att uppleva.

Det vilar en ödesmättad stämning över Halo: Reach. Från titelskärmen till spelets början och vidare låter både musik, miljöer och väder oss veta att detta inte är någon picknick. Detta är en avgörande strid mot omöjliga odds. Striderna känns dessutom lite mer intensiva än tidigare, kanske delvis därför att vi vet vad som står på spel. Fienderna, som tycks fler än någonsin, grupperar sig och understöder varandra för att få maximal effekt. De pratar nu på sitt eget språk och känns elakare. Vapnen känns tyngre och ger mer effekt i handkontrollen.

Eftersom Halo: Reach faktiskt utspelas före det första Halo-spelet, har Bungie ändrat en del. Det går inte att ha två vapen samtidigt nu, att "dual-wielda", en funktion som infördes i Halo 2 och enligt många förstörde den sköna balansen mellan vapen och granatkastning.

Saknaden efter Master Chief avtar längs spelets gång i takt med att gruppkänslan infinner sig (vilket den aldrig gjorde i det mediokra Halo 3: ODST). De första intrycken är att Bungie i Halo: Reach tagit det bästa från de gångna årens Halo-äventyr, kryddat med något vassare grafik och ännu mer undergångsstämning. Fler reflektioner kommer när äventyret är slut...

Halo, Halo 2, Halo 3, Halo 3: ODST och Halo: Reach.
Fattas på bilden gör strategispelet Halo Wars.

Väntan på Duke Nukem inte längre så forever

Väntan har varit i det närmaste evig. Faktiskt 13 år lång, vilket i TV-spelvärlden är en oändlighet. 1997 utannonserades Duke Nukem Forever. Sedan dess har spelet utannonserats på nytt, i princip glömts bort och hunnit läggas ned. Och nu är det plötsligt färdigt.

Duke Nukem Forever var spelbart på Penny Arcade Expo och en snabb titt visar att spelet lär bjuda på det vi vant oss att Duke ska: action och humor. Säkerligen lite skön sexism också.
Gearbox äger rättigheterna till detta evighetsprojekt och siktar på en release under 2011 till PC, Xbox 360 och PlayStation 3.

Undrens tid är uppenbarligen inte förbi. Mycket har dock hänt sedan 1997. Vi har en helt annan värld, konkurrensen i genren är stenhård. Duke Nukem Forever lär få svårt att attrahera särskilt många nya spelare om det inte erbjuder något revolutionerande. Men att spelet över huvud taget släpps är säkert tillräckligt för alla som väntat.

Nu är det bara ett betydligt viktigare spel kvar då, nämligen Shenmue III...

Ja, tack.

Die Hard 5 - bra eller anus?

Bruce Willis ger inte upp. Han hoppas fortfarande på att åter få axla rollen som John McClane. "Jag tror att vi gör Die Hard 5 nästa år", säger actionskådisen till MTV. Om Willis själv får välja är det Len Wiseman som ska regissera Die Hard 5, det vill säga samma regissör som låg bakom den fjärde filmen.

Ska vi se fram emot en ny film eller ska Die Hard-serien lämnas i fred? Die Hard från 1988 är fortfarande en av de bästa actionfilmerna som finns att se. De två uppföljarna höll båda god klass och hade den där speciella Die Hard-känslan: någorlunda smart handling, rapp dialog och bra karaktärer. Die Hard 4.0 var emellertid något annat. En hygglig actionfilm, visst, men det kändes inte som en Die Hard-film. Dessutom släpptes den i barnvänlig form för att kunna tilltala en större publik, vilket gjorde att större delen av John McClanes verbala underhållning tonades ned betänkligt. Kort sagt: roligheterna uteblev.

Dessutom finns risken att John McClane blir något slags snutversion av James Bond, särskilt om den femte filmen - som Bruce Willis vill - ska utspela sig "runt om i världen". John McClane ska inte vara James Bond. Han ska vara en ständigt bakis snut, avstängd eller på gränsen till att bli avstängd från sitt jobb, som råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt. Den känslan förmedlades inte i Die Hard 4.0.

Att lyckas "skjuta ned" en helikopter med en polisbil var kanske
det allra fånigaste tecknet på att John McClane förvandlats
till en superhjälte i Die Hard 4.0.

Ny Die Hard?

Bruce Willis vill göra en femte Die Hard-film. "Men det måste bli snart" säger skådisen och hänvisar till sin ålder.

Ja, visst kan det fungera med ännu ett kapitel i den svärande John McClanes närvaro. Problemet är att film nummer fyra, Die Hard 4.0, var ett stort steg bakåt. De tre första Die Hard-filmerna hade alla en viss charm. Den fjärde filmen var en dussinfilm, anpassad för en yngre målgrupp (vilket inte minst märktes i språket). Slutresultatet blev rätt dåligt. För att vara Die Hard, alltså.

Die Hard är en riktig actionklassiker. Till skillnad från många andra actionfilmer från 80-talet står den sig fortfarande. Den har en tajt historia, bra skådespelare och bra dialog. De tyska skurkarna pratar till och med tyska med varandra emellanåt.

Om man såg filmen på TV3 när det begav sig fick man dessutom tillfället att njuta av en alldeles fantastisk textning. DVD-versionen lider tyvärr av både särskrivningar och tråkiga översättningar. TV3-versionen är desto roligare. Några exempel ur minnet:

McClane, som just undkommit automateld och blöder ymnigt inne på en toalett, pratar i komradio med Powell.
"I feel like shit anyway." övers. "Jag mår som en röv."

McClane får den smarta idén att kasta ned en kontorsstol i hisschaktet, fullproppad med sprängmedel.
"Fuck it...! övers. "Nu jävlar...!

McClane har låtit brandlarmet gå för att tillkalla polis, men terroristerna avstyr det hela och polisen vänder tillbaka.
"No, no, you macho assholes!!" övers. "Nej, era bängarslen!"

Terroristledaren Hans Gruber försöker locka fram McClane ur sitt ide genom att använda en person som låtsas vara McClanes vän. Som han sedan skjuter. McClane replikerar.
"Go fuck yourself, Hans." övers. "Gå och runka, Hans!"

Det är inte i alla actionfilmer som hjälten kallar ärkeskurken för "sumprunkare" eller "slasktratt" heller... Även film två och tre innehåller gott om rolig dialog. Om det ska göras en femte film, kalla in en bra manusförfattare och låt John McClane vara John McClane. Det vill säga bakis, förbannad och med en hel drös nya svordomar på lager. Annars kan antihjälten gott få vila i frid.

Yippe-ki-yea, motherfucker.