Det låter föga upphetsande. Independence Day var en USA-patriotisk smörja med vissa underhållande inslag (dialog, estetik). Filmen kom när jag gick i åttonde klass. Då var det förstås en väldigt häftig film, jomenvisst. Vi använde klipp ur filmen i skol-TV bara för att de var häftiga. Men någon bra film var det egentligen inte. Emmerichs filmer går mest ut på att människor flyr medan världen runt om dem går sönder. Så är det i synnerhet i nya 2012. Handling och karaktärsutveckling intresserar honom inte. Allt blir en enda lång ursäkt för att få göra häftiga effekter i datorn. (Amerikanska) män som räddar världen, kvinnor och barn som tar skydd (tillsammans med någon söt hund).
Eftersom dessa mastodontfilmer är dyra att producera kräver de en så bred publik som möjligt. Följaktligen sätts en lägre åldersgräns så att även de lite äldre barnen kan följa med på bio (och köpa leksakerna efteråt). Detta påverkar givetvis filmens innehåll, inte minst språkmässigt. Det vi ser sedan katastroffilmerna började dyka upp vart och vartannat år mot 90-talets slut är ett Hollywood gone crazy med stelopererade kopior av tidigare mastodontverk. Det värsta exemplet på detta är Transformers, som jag tidigare kallat en blandning mellan Terminator och Herbie.
Gör något vettigt av era miljarder i stället!
Inte igen...