Ghost Protocol är ojämn. Tempot är som väntat hysteriskt, vilket gör att man snabbt glömmer bort de logiska luckor som uppstår emellanåt. Detta är en väl använt knep i actionfilmer. Publiken hinner helt enkelt inte sitta och fundera på hur det de nyss såg gick till eftersom filmen rusar vidare i 180. Ghost Protocol har ett lika högt tempo som Mission: Impossible III, om inte ännu högre.
När den som är bäst, som när Tom Cruise klättrar på utsidan av världens högsta byggnad Burj Khalifa, är det högklassig spänning. Jag, som ogillar höga höjder, spänner varje muskel i kroppen. När den är som sämst är det medelklassaction av vanligt Hollywoodsnitt. Filmen är således något av en bergochdalbana.
Simon Pegg har en mycket större roll denna gång och fungerar precis som tidigare som ett skojfriskt inslag bland de hårdkokta agenterna. Hans komiska talang hade dock kunnat utnyttjas ännu mer. Överlag känns karaktärerna något tråkigare än i seriens bästa film, Mission: Impossible III.
Som helhet är det, förstås, välgjort och polerat. Det är fartfyllt och småputtrigt. Precis som en Mission: Impossible-film ska vara. Jag var lite tveksam, men konceptet håller än. Tom Cruise håller än. Han må vara tokig, men som skådespelare levererar han alltid.
