Dead or Alive: Dimensions = barnporr?

Den svenska barnpornografilagen har redan fått en mangaöversättare dömd för barnpornografibrott då 51 (senare 39) bilder klassades som skildring av barn i sexuella positioner. Tecknade bilder, alltså. Manga. Serier.

Nu får lagstiftningen även konsekvenser för spelbranschen. Dead or Alive: Dimensions till Nintendo 3DS kommer inte att släppas i Norden. Utgivaren Bergsala har hotats med åtal för barnpornografibrott och hävdar att Nintendo of Europe har valt att inte släppa spelet här. Underförstått för att det skulle kunna bli anmält.

Team Ninja är kända för att utveckla spel med lättklädda damer med stora behag. Det har de gjort sedan det första Dead or Alive till arkad 1996 (senare även till Saturn och PlayStation). De tog steget vidare med volleybollspelet Dead or Alive Xtreme Beach Volleyball till Xbox 2003. Man kan kalla spelen för mycket. Omoraliska, gubbsjuka och sexistiska, exempelvis. Men barnpornografiska? Lägg av.

I spelet kan några av tjejerna, som beskrivs som under 18 år, studeras lättklädda i spelets fotoläge. Eftersom även tecknade och animerade figurer går under den svenska lagstiftningen skulle spelet kunna betraktas som barnpornografiskt och därmed vara olagligt att inneha. Nintendo tar det säkra före det osäkra, vilket är fullt förståeligt.

Tyvärr lär det nog inte vara sista gången detta inträffar. Framöver är det inte bara serietidningsbranschen utan även spelbranschen som får se upp för att inte kränka sina tecknade/animerade karaktärer.

Uppdatering: Webhallen uppger att de tänker saluföra spelet i alla fall. Karaktärerna är "någorlunda utmanande", tycker företaget och slår fast att "[d]et är upp till dig som konsument att avgöra vad du vill ta del av, en återförsäljare eller statlig instans skall inte ta det beslutet åt dig." Kudos.

Göta kanal 3 på Göta kanal

"Handlingen är mycket hemlig än så länge, men jag kan bekräfta att filmen utspelar sig på Göta kanal."

Producent Anders Birkeland chockar en hel värld med att berätta att Göta kanal 3 kommer att utspela sig på Göta kanal.

Två riktigt värdelösa svenska filmer ska alltså bli tre. Premiär om ett år.

Dumheter!

Ataris koncernchef David Gardner och VD Phil Harrison (ja, han arbetade tidigare hos Sony) vill stoppa försäljningen av begagnade spel. Det är nämligen "ekonomiskt kännbart" för industrin att spelare köper begagnade spel i så stor usträckning i stället för att bara köpa nytt.

Man häpnar. I dessa Ipred-tider är det uppenbarligen bara vad industrin tjänar på som är relevant. Skit i kunderna, skit i användarna.

Spel är dyra. Det är därför helt naturligt att det uppstår en andrahandsmarknad. Dessutom: de pengar som människor får genom att sälja sina gamla spel, lägger de på nya spel. Begriper inte Gardner och Harrison det?

Varför spelar vi?

När slutade föräldrar att vara föräldrar? När upphörde föräldraansvaret för minderåriga? Det kan man fråga sig efter ännu ett larm om hur farligt det är att spela dator- och TV-spel.

En 15-åring har kollapsat efter ett dygns spelande. Orsaken: för lite näring och sömn. Jo, om man varken äter, dricker eller sover säger kroppen till slut ifrån. Det är ganska välkänt. Det spelar liksom mindre roll vad man gör under tiden...

Nyligen fick vi veta att när vi spelar våldsamma spel kan hjärtrytmen öka, vilket även gäller när vi gått och lagt oss. Jaha, typ. Har ni kollat hjärtrytmen på någon som sett en väldigt spännande thriller eller tempofylld actionfilm? Är det ens intressant?

Nu hör oroliga föräldrar av sig till "experter" för att deras barn spelar för mycket World of Warcraft. Det är verkligen ett underkännande av dessa föräldrars förmåga. Jag har bekanta som ställt ägguret för sina barn så att de vet precis hur länge de får spela. Denna metod kanske inte passar alla, men det visar i alla fall att föräldern inte är maktlös. Det är faktiskt vårdnadshavarens uppgift att sätta gränser och lära ut regler, oavsett om det gäller spel, TV-tittande eller bordsskick.

I media söks det alltid efter svar på frågan "varför spelar unga TV- och datorspel?". Det söks efter positiva effekter av spelandet och omedvetet rycks gamers med i detta och försöker försvara sitt spelande med att det minsann håller minnet och reaktionstiden igång, att det är socialt och så vidare. När det egentligen skulle räcka med ett kort, och mycket ärligt, svar: för att det är kul! Föreställ dig samma frågor till människor som ser på film, läser böcker eller går på teater. Tänk dig att de måste motivera sitt val av kultur utifrån vilken positiv effekt det har på dem själva eller samhället i stort. Fullständigt otänkbart. Men när det gäller spel förväntas vi avkrävas svaren.

Det är märkligt att detta tramsande kan fortsätta trots att spelbranschen är större än någonsin tidigare och attraherar fler grupper i dag än för bara fem tio år sedan. Men att vuxna oroas av eventuellt spelberoende hos barnen säger nog mer om dem själva som föräldrar än det gör om barnen eller spelbranschen...