När slutade föräldrar att vara föräldrar? När upphörde föräldraansvaret för minderåriga? Det kan man fråga sig efter ännu ett larm om hur farligt det är att spela dator- och TV-spel.
En 15-åring har kollapsat efter ett dygns spelande. Orsaken: för lite näring och sömn. Jo, om man varken äter, dricker eller sover säger kroppen till slut ifrån. Det är ganska välkänt. Det spelar liksom mindre roll vad man gör under tiden...
Nyligen fick vi veta att när vi spelar våldsamma spel kan hjärtrytmen öka, vilket även gäller när vi gått och lagt oss. Jaha, typ. Har ni kollat hjärtrytmen på någon som sett en väldigt spännande thriller eller tempofylld actionfilm? Är det ens intressant?
Nu hör oroliga föräldrar av sig till "experter" för att deras barn spelar för mycket World of Warcraft. Det är verkligen ett underkännande av dessa föräldrars förmåga. Jag har bekanta som ställt ägguret för sina barn så att de vet precis hur länge de får spela. Denna metod kanske inte passar alla, men det visar i alla fall att föräldern inte är maktlös. Det är faktiskt vårdnadshavarens uppgift att sätta gränser och lära ut regler, oavsett om det gäller spel, TV-tittande eller bordsskick.
I media söks det alltid efter svar på frågan "varför spelar unga TV- och datorspel?". Det söks efter positiva effekter av spelandet och omedvetet rycks gamers med i detta och försöker försvara sitt spelande med att det minsann håller minnet och reaktionstiden igång, att det är socialt och så vidare. När det egentligen skulle räcka med ett kort, och mycket ärligt, svar: för att det är kul! Föreställ dig samma frågor till människor som ser på film, läser böcker eller går på teater. Tänk dig att de måste motivera sitt val av kultur utifrån vilken positiv effekt det har på dem själva eller samhället i stort. Fullständigt otänkbart. Men när det gäller spel förväntas vi avkrävas svaren.
Det är märkligt att detta tramsande kan fortsätta trots att spelbranschen är större än någonsin tidigare och attraherar fler grupper i dag än för bara fem tio år sedan. Men att vuxna oroas av eventuellt spelberoende hos barnen säger nog mer om dem själva som föräldrar än det gör om barnen eller spelbranschen...
