Det var roligare förr...

Det var en tid när spelpressen såg helt annorlunda ut. När de långa, djuplodande och betraktande artiklarna inte fanns. När fanboyism var norm och inte ett pinsamt undantag. När spelredaktörer förväntades kasta skit på motsåndarlägret (som alltså var Sega eller Nintendo), inklusive dess fans. Vi läste Nintendomagasinet och Sega Force. Minns ni?

Jag ska inte vara nostalgisk och säga att det var bättre förr, för det var det inte. Men ibland kan jag ändå sakna glimten i ögat i dagens spelpress - kanske i synnerhet hos den svenska. Den tar sig själv på väldigt stort allvar, vilket är positivt. Men det kan också bli lite tråkigt. Super PLAY (innan tidningen bytte format och blev till bajs) var ett slags balansgång mellan seriositet och en viss glimt i ögat. Roliga bildtexter. Oskar Skog skrev en recension på rim. Insändarsida med kontakt med läsarna. Små saker som gjorde att avståndet mellan läsare och spelpress var mindre.

Jag tog en nyligen titt i mina gamla Sega Force-tidningar från 90-talets början och fram till dess mitt. Kvalitetsmässigt är det förstås småskola jämfört med dagens professionella speltidningar. Men det är ren och skär glädje att läsa recensionerna (särskilt sågningarna). Smaka bara på:

"De som skänkt oss denna spelhimlens glänsande pärla har varit lika engagerade i sitt jobb som en wienerbrödspackare med 20 år i yrket." Det rör sig om sågningen av spelet T2 The Movie till Mega Drive. De enda som kan uppskatta spelet är enligt Sega Force-recensenten den "som såg filmen T2 under en migränattack, dagarna innan sin starroperation och vill återuppväcka minnet".

Detta var alltså tiden före internets genomslag. Det fanns inte så många sätt att tillgodogöra sig information från den stora världen. Tidningar var the shit. Sega Force utkom dessutom bara varannan månad till en början innan den slutligen fick en utgivningstakt på var sjätte vecka. "Nyheterna" som presenterades i varje nummer var alltså inte så mycket nyheter när de väl kom i tryck. Å andra sidan snurrade världen inte lika snabbt då som i dag.

Betygssystemet var ett kapitel för sig. Varje spel bedömdes utifrån olika kategorier, ett system som fortfarande står sig i många speltidningar. Men i stället för att bara bedöma grafik, spelkänsla och ljud för sig tog sig Sega Force även friheten att göra en bedömning av spelets "irritationsnivå", det vill säga hur förbannad och irriterad spelaren blev av att spela spelet. Hur denna mätning gick tills förklarades i ett tidigt nummer: "Irritationsnivån mäts i gkB (gram knäckeBröd), enhet i SI-systemet som irritation i gram knäckebrödssmulor per kvadratcentimeter i en säng där man just lagt sig för att sova."

I sisådär vartannat nummer ackompanjerades betygsskalan av en jämförelselista från topp till botten. Temat varierade från gång till gång. I nedanstående lista är jämförelsetemat "semester":

110 (och uppåt) NY City med Rockefellers kreditkort så länge man orkar.
100 Sabbatsår på Söderhavsö med alla tillbehör.
90 En månad på Seychellerna med bra väder, Lisa Nilsson och helikopterlinje till en bra krog.
80 Som ovan fast bara i 14 dagar.
70 Som ovan i en vecka.
60 Som ovan med Anne Wibble.
50 Som ovan med Alf Svensson och hans riksdagsgrupp.
40 Som ovan med Ian och Bert.
30 En vecka i Florida just när orkanen Oskar väntas.
20 En vecka i Florida just när orkanen Oskar kommit.
10 En vecka i Florida just när orkanen Oskar har varit där. Med Alf Svensson som reseledare.
0 En vecka i Florida just när orkanen Oskar har varit där. Med Ian och Bert som reseledare.
-10 En vecka i Sarajevo.

Seriöst? Inte direkt. Men visst var det roligare förr...

Sega Force utkom mellan 1992 och 1995
och har blivit kultförklarad med åren.