Bakåtkompatibilitet. Ett krångligt ord som har underlättat för flera generationer spelare att enkelt ta del av äldre spel på sina nya konsoler. Men när får vi se en maskin som klarar alla format?
Sony gjorde det möjligt för alla PlayStation 2-ägare att spela (nästan) alla gamla PlayStation-spel på sin nya maskin. Det var rent av ett köpargument när PlayStation 2 lanserades. "Släng din gamla PlayStation, du kan spela allt på din PlayStation 2!" Trångbodda japaner lär ha blivit glada över detta. Men lyckan är trots allt övergående. Att kunna spela förra generationens spel på sin nya maskin är något som mest fyller en funktion i början innan det har kommit tillräckligt många bra spel till det nya formatet. Och det brukar gå rätt fort numera.
Sony beslöt att skippa bakåtkompatibiliteten i sin PlayStation 3 och protesterna har inte direkt varit högljudda. Det som enligt Sony var i princip obligatoriskt - kompatibilitet med tidigare PlayStation-generationer - var plötsligt inte så viktigt längre. Microsoft meddelade sina presumtiva kunder att Xbox 360 skulle vara bakåtkompatibel med "de bästsäljande" Xbox-spelen när den släpptes. Listan av Xbox-spel som via en uppdatering går att spela på Xbox 360 har växt undan för undan, men det är knappast något som har hetsat upp spelarna. Än mindre nu när allt fler Xbox-spel går att ladda ned via Xbox Live mot en nätt summa. Nintendo gjorde Wii bakåtkompatibel med Gamecube. Även de gamla handkontrollerna går att använda för den som inte är överdrivet förtjust i classickontrollen till Wii. Det är en mycket bra idé att kunna återanvända handkontroller. Dels är de dyra, dels är en bra handkontroll alltid en bra handkontroll. Med usb-portar i alla framtida konsoler borde vi kunna få använda de handkontroller vi föredrar oavsett vilken maskin vi spelar på. Kan man tycka.
Nåväl, bakåtkompatibilitet har således utnyttjats av både Sony, Microsoft och Nintendo i olika grad. Det må vara användbart eller fullständigt onödigt. I vilket fall pratar vi bara om bakåtkompatibilitet i ett eller två led. Det förutsätter dessutom att du har en konsol av ett särskilt märke. Du kan inte spela gamla Xbox-spel på din PlayStation 3 - och sitter du med spel till gamla Sega-konsoler är det hur kört som helst. Varför kan då ingen släppa en maskin som tar alla format? Det är säkert oerhört komplicerat att kombinera olika kassettformat som de till Mega Drive, NeoGeo och Nintendo 64 i samma maskin som ska hantera CD-, GD-ROM- och DVD-skivor. Så skippa alla kassettformat då. Ta bara alla skivformat. Det är fortfarande en oerhörd mängd olika format som skulle rymmas under samma skal. Tänk vilken befrielse. Och en fullständig utopi.
Men, invänder någon, finns det inte en mycket enklare lösning på allt detta? Jo, visst gör det det. Öppna upp spelhistorien för nedladdning! Det håller till viss del redan på att ske, men ännu i rätt liten skala. Och det förutsätter fortfarande att du har en Wii om du vill komma åt gamla Nintendo-spel, en Xbox 360 om du vill spela gamla Xbox-spel och så vidare. Jag tror att Xbox-spelare kan vara lika intresserade av att få möjlighet att spela gamla Nintendo-spel som Wii-ägare kan vara intresserade av gamla Xbox-klassiker. Betalt kan företagen ta likafullt. Det krävs bara lite samarbete. Microsoft, Sony och Nintendo har chansen att tillsammans med alla spelutvecklare öppna upp flera årtionden av spelhistoria. Det kommer bara an på viljan. Det positiva är att spelindustrin, till skillnad från filmindustrin, verkar vilja ta till sig de möjligheter som den nya tekniken erbjuder.
Det blir lätt trångt när man samlat på sig konsoler i några generationer...