Personligen är jag inte helt förtjust i utvecklingen, även om den på grund av Nintendos stora framgångar med Wii tycks oundviklig. Både Microsoft och Sony kommer att lansera sina egna rörelsekänsliga kontroller i höst och Microsoft tar här steget längre än sina konkurrenter och ger oss en kamera framför vilken vi inte ens behöver hålla någon kontroll. Problemet med denna nya rörelsekänsliga trend är att spel tenderar att skapas utifrån dess förutsättningar i stället för att använda rörelsekänsligheten som ett roligt tillägg. Vi har sett mängder av gimmick-spel till Wii, mer eller mindre förfärliga. Och de säljer. Både Sony och Microsoft lär anstränga sig för att lanseringsspelen till sina respektive produkter inte bara blir Wii Sports-kopior. Men det är troligen oundvikligt att vi kommer att få se en del av det slaget i alla fall, särskilt till Microsofts Natal som erbjuder kunden lite nya perspektiv som utvecklarna säkert vill få oss att leka med.
Hur nyfiken jag än är på Natal går det inte att komma ifrån att jag trivs med min handkontroll. Jag trivs med att sitta stilla och i full koncentration styra karaktären genom kniviga situationer, bilen genom en perfekt avvägd kurva och spelaren förbi motståndarens backlinje. Jag behöver inte upp och hoppa för att få ut något av de situationerna. Microsofts handkontroll till Xbox 360 är, möjligen styrkorset undantaget, den bästa handkontrollen genom alla tider. Den är som gjord att ömt hålla i timme efter timme. Ta den inte ifrån mig!
Vi vet ännu inte hur den rörelsekänsliga trenden kommer att utvecklas. Det är inte osannolikt att den i framtiden blir ännu mer avancerad om/när 3D blir var mans intresse i vardagsrummet. Att med sin kropp slåss mot fiender på en 3D-TV låter ju rätt häftigt. Men kan sådana extravaganta upplevelser någonsin ersätta ensamspelandets magi? Att ensam på natten utforska ett rum i Silent Hill? Eller skogen i Alan Wake? Eller ett helt ny bana i Halo? Jag tror inte det.
Din vän i mörkret.