När man sitter och zappar förbi kanalerna i sällskap av en person från ett annat land blir det smärtsamt uppenbart hur likriktat det svenska TV-programsutbudet är. Det är lätt att bli hemmablind, men när man ska visa en person som inte är van vid vare sig Doobidoo eller tiotals matlagningsprogram blir det så uppenbart att i stort sett alla kanaler har samma utbud.Ja, vi kan givetvis hävda att det var mycket värre förr. För det var det. Men det betyder inte att vi inte ska kunna kritisera det utbud vi i dag får. Det är sångprogram (Doobidoo, Så ska det låta, Idol, True talent, Copycat singers, Så mycket bättre är bara ett fåtal av dem alla), matlagningsprogrammen (Vad blir det för mat, Mat-Niklas, Den stora matresan, Havets mat, Masterchef, Masterchef USA med flera) och olika sorters göra-om-våra-hem-program där vissa handlar om fuskbyggen som ska fixas till och andra om att bara gå in i folks hem och dekorera dem. Plus alla matprogram ska det också lagas mat i morgonsofforna och pratprogrammen i TV.
Dokusåpatrenden började med Expedition: Robinson i SVT 1997 och fortsatte med otalet (betydligt sämre) kopior. Robinson har återvänt och sköts nu med beröm av TV4. Men i dag fortplantas idén med b-kändisar som larvar sig på bästa sändningstid på i stort sett samtliga kanaler i urgamla Fångarna på fortet, Waterwörld, Vem kan slå Filip och Fredrik och en mängd annan bråte.
Ett av alla dessa program som jag följt en del och faktiskt gillat är Masterchef (den engelska versionen). Det ger en seriös ton, är en hård tävling och härom kvällen sändes det sista avsnittet för säsongen där härlige Tim Anderson till slut stod som slutsegrare i en mästerlig final. Programmet är dock ett undantag i ett hav av dynga. Tyvärr.
