Gamecube sålde sämst av den generationens spelkonsoler. Microsofts Xbox blev visserligen inte alls den stora framgång som mjukvarujätten hade trott, men sett till försäljningssiffror petade den faktiskt ned Nintendo till en tredjeplats med endast 22 miljoner sålda Gamecube. Det var ännu sämre än Nintendo 64. Nintendo tjänade visserligen fortfarande bra med pengar tack vare sin dominans på det bärbara området (PlayStation Portable släpptes först 2004), men helt klart hade företaget fått sig en knäck. Och nu fanns en amerikansk jätte att slåss mot. Wii blev svaret och vi vet hur det gick. Nintendo var tillbaka igen. Sett ur det perspektivet var Gamecube en konservativ och försiktig evolution av Nintendos arv medan Wii var en vision om något nytt och annorlunda.
Gamecube tillhör den gamla stammens spelkonsoler i den meningen att den var ämnad för en enda sak: spel. Och då i synnerhet spel med kompisar i vardagsrummet. Samtidigt som Microsoft rullade ut Xbox Live över världen snålade Nintendo med onlinefunktionerna. En bredbandsadapter var det mest generösa Nintendo hade att komma med. Någon hårddisk fanns inte på kartan. Spelfiler skulle sparas på minneskort. DVD-spelare? Glöm det.
I den lilla lila kuben fanns emellertid tillräckligt med hästkrafter för att utmana Xbox om vilken som var den generationens mest kraftfulla spelkonsol, vilket märktes inte minst i spel som F-Zero GX och Resident Evil 4 men också bedårande (men något enformiga) Starfox Adventures - Rares sista spel till en Nintendokonsol - och udda upplevelser som P.N.03.
Sedan var det förstås en hel del gulligt också. Super Monkey Ball charmade en hel spelvärld, Super Mario Sunshine, The Legend of Zelda: The Wind Waker och Metroid Prime hyllades och Super Smash Bros. Melee älskades av många. Det fanns kort sagt ungefär det spelutbud man kunde vänta sig till Gamecube - plus Capcoms Resident Evil, vilket åtminstone var tungan på vågen när jag köpte konsolen. Men Nintendo kunde aldrig mäta sig med Sony eller Microsoft när det gäller FPS eller action. Ej heller racinggenren var väl representerad. Gamecube blev därför en utmärkt komplementkonsol till Xbox eller PlayStation 2. Och när musiktrenden slog igenom med Guitar Hero och Singstar hade Nintendo inget att sätta emot.
Gamecube må ha varit ett kommersiellt misslyckande. Den må vara en parentes när Nintendos stolta historia återberättas. Men de lyckades åtminstone charma mig med en liten lila kub och massor av spelglädje.
