Jag har inte varit särskilt imponerad när jag sett bilder och filmklipp från Josef Fares Brothers: A Tale of Two Sons. Slutresultatet är emellertid överraskande charmigt och vackert.
Två moderlösa pojkar ger sig ut på en jakt efter ett botemedel till den sjuke fadern. Eftersom det är väldigt ont om apotek i trollskogen blir det en lång och mödosam resa, fylld av faror och utmaningar. Eller tja, händelser i alla fall.
Spelet är överlag inte särskilt utmanande. Pusslen är väldigt enkla och går alltid ut på att bröderna ska samarbeta. Kontrollen är byggd så att den äldre brodern styrs med den vänstra styrspaken och den yngre brodern med den högra. Det tar sin tid att lära sig. Det är därför bra att vi slipper precisionshopp som hade slutat i fördärvet för att man råkar skicka den ena brodern åt helt fel håll.
Flygscenen är ett utmärkt exempel på hur brödernas samarbete
byggts in i kontrollen.
byggts in i kontrollen.
Spelet bjuder på en del riktigt fiffiga sätt att samarbeta. När pojkarna knyter ett rep mellan sig är det en början på en klättring som bygger på att en av dem håller fast medan den andra släpper tag och svingar till nästa avsats. Jag hade gärna sett fler sådana här lösningar. Det hade motiverat kontrollschemat bättre. I större delen av spelet är sättet på vilket kontrollen används inte fullt lika spännande.
En annan sak som utvecklarna Starbreeze lyckats med är att få pojkarna att interagera med omgivningen på sitt eget sätt. Medan den äldre brodern konverserar på spelets hittepåspråk har den yngre ett barns typiska lekfulla sätt som är svårt att inte charmas av.
Runt om i världen finns bänkar utplacerade. Det är inte bara där för syns skull utan för att man ska kunna sätta sig ned och beundra utsikten en stund. Under spelets gång kämpar sig pojkarna genom trolska skogar, höga berg och isiga sjöar. Brothers kan bäst beskrivas som en blandning av Fable och Bröderna Grimm. Med ett stänk av Bröderna Lejonhjärta.
Första halvan av spelet är gullig, pittoresk och ganska händelselös. Om det hade fortsatt i samma anda hade Brothers varit ett rart men tämligen innehållslöst spel. Lyckligtvis förändras tonen. Pojkarna tvingas både se och begå handlingar som hade känts otänkbara i början. Men jag hade gärna sett att Starbreeze fyllt sin värld med mer innehåll och fler stickspår.
Slutet är det som kommer att diskuteras mest. Det ska inte avslöjas här eftersom det skulle förstöra upplevelsen. Men det gör definitivt spelet värt att spela, även om du inte är helt såld på vare sig berättelsen eller kontrollen.
Brothers är i grunden en charmig men även allvarlig historia om syskonkärlek och familjeband. Jag tror inte att Josef Fares har skrivit manus till sitt sista spel. Vi behöver fler berättelser som den här.
Se även Gamespots YouTube-recension.
+ Undersköna och varierande miljöer
+ Stark historia
+ Kul kontrollexperiment
+ Pojkarnas sätt att möta världen känns äkta
- Den speciella kontrollen utnyttjas för lite
- Miljöerna hade tjänat på fler stickspår
- Tidvis enahanda
Betyg: 8/10
Format: PC, PS3, Xbox 360 (testad)
