En sak kan vi lätt konstatera: en spelkonsol är i dag något annat än vad den var 2002. Då var den först och främst ämnad för spel. I dag är den en hub för film, musik och sociala tjänster. Utvecklingen har gått stegvis men ändå i en bestämd riktning. Nintendo har stretat emot och, som vanligt, vandrat sin egen väg. Med blandad framgång, kan konstateras. Men för både Sony och Microsoft har vägen varit tämligen utstakad de senaste åtta åren.
Ett tecken på att konsolerna är på väg bort är produkter som Amazons Fire TV, den visserligen misslyckade GameStick samt Sonys PSTV och PS Now (en streamingtjänst för spel). TV, film, spel och annan underhållning bakas ihop i en enda produkt. Hårdvaran kan köpas relativt billigt, runt en tusenlapp, och tala till såväl gamers som casualkonsumenter som vill spela ibland men kanske framför allt titta på film, surfa och facebooka.
Är konsolernas tid verkligen förbi eller kommer de bli mer seglivade än många tror? Jag minns både dagstidningens och bokens förutspådda död. De är kvar än, även om sättet att sälja dem har förändrats.
Men visst ligger det mycket i Pachters resonemang. Även Sony själva har antytt att det inte nödvändigtvis blir någon fler PlayStation efter PS4. I alla fall inte en konsol av den sort vi är vana vid att se. Affärsmodellen måste förmodligen förändras, och tjänster som PS Now är ett steg i den riktningen. Även Microsoft sägs arbeta på streaming av spel, vilket inte är någon överraskning.
Hårdvara kommer alltid behövas. Men i takt med att våra behov förändras kanske också intresset för en stor stationär pjäs minskar. Något som talar emot detta är förstås det stora intresset för PS4 just nu. I ren säljtakt nosar den på Wii, och Nintendo lyckades sälja över 100 miljoner Wii-konsoler.
Men det är inte riktigt poängen. Intresset för PS4 i dag behöver inte utesluta att marknaden ser annorlunda ut om fem år. Vi vet faktiskt inte hur PS4 eller Xbox One säljer om ens två år. Spelbranschen har aldrig varit så oförutsägbar som nu.
Pachter tror inte att Nintendo kommer vara framgångsrika med en spelkonsol igen:
"There's no place for Nintendo," Pachter concluded. "There's a place for their content, there's no place for a Nintendo device. Nintendo hardware goes away, because nobody cares. The only reason anybody buys Nintendo hardware is because you really want to play their software, and I think they're going to end up having to abandon hardware because they're going to get destroyed on the Wii U – they already have been – and they're going to get destroyed even further on the handhelds. Every kid who wanted a DS ten years ago, the 10 and younger kid, today wants a smartphone. As I said, I think consoles go away anyway, so Nintendo suffers even if they hit the right console the next cycle – there won't be a next cycle. Consoles are so much less relevant five years out."Jag tror att det ligger mycket i Pachters analys här. Samtidigt ska vi inte underskatta Nintendos innovativa kapacitet. Att de sitter på starka varumärken vet vi. Den stora frågan är hur de även ska kunna sälja hårdvara som är tillräckligt intressant om fem och tio år. Jag tror att det kommer bli en stor utmaning.
Nintendo är nämligen långt efter sina konkurrenter på viktiga områden som online och sociala funktioner. Miiverse i all ära, men det är ett ålderdomligt sätt att kommunicera. Nintendo har inte ens stöd för riktig röstchat på Wii U, och är inte i närheten av Xbox Live eller PSN. Här är de 12 år efter Microsoft, vilket är eoner av tid i denna bransch.
Alla kommer tvingas anpassa sig efter den nya tiden. PS4 och Xbox One är båda produkter av sin tid, även om Microsoft egentligen ville gå steget längre innan de fick på tafsen av konsumenterna. Frågan är var Nintendo befinner sig och hur deras strategi ser ut.
Personligen gillar jag prylar, och således även spelkonsoler. Jag har lite för många av dem hemma, egentligen. Men min passion för ny och gammal teknik, för burkar som spelar en viss sorts spel och dessutom tar upp en massa plats i hemmet, delas inte av gemene man. Jag tror att många gärna skulle föredra att slippa en konsol när de vill spela.
Den konservativa gubbjäveln i mig önskar spelkonsoler med fysiska spel i fodral som köps i butik. Men min rationella sida säger att det bara är en tidsfråga innan allt detta är borta.
Läs hela intervjun med Michael Pachter här.
Traditionell och modern på samma gång.
