Sega har alltid ett nytt Sonic-spel under utveckling. Nästa stora Sonic-äventyr är Sonic Unleashed, som släpps till alla format i höst. För femtioelfte gången säger Sonic Team att de vill "gå tillbaka till seriens rötter". Vi har hört detta till leda nu och faktum kvarstår: det har inte släpps ett riktigt bra Sonic-spel sedan Sonic & Knuckles till Mega Drive 1994. Vi har sedan Sonics 3D-debut i det grafiskt mycket imponerande men emellanåt helt ospelbara Dreamcast-spelet Sonic Adventure fått genomlida katastrofer som Sonic Heroes och Sonic the Hedgehog (vars namn sannolikt skulle markera en sorts nystart).
Vad säger att det ska bli annorlunda den här gången? Lite grand ändå. Sonic Unleashed är faktiskt inte ett renodlat 3D-spel. Eftersom det aldrig har släppts ett riktigt bra Sonic-spel i 3D, medan Sega har fortsatt att producera stabila Sonic-spel i 2D till exempelvis Nintendo DS, har kritiken kommit att handla om att speltypen inte fungerar i tredimensionella miljöer. Denna kritik tycks Sega nu ha lyssnat på. Men av trailern att döma ser förändringarna inte ut att bli särskilt radikala. Och vi lär få fortsätta att dras med den vedervärdiga musiken.
Jag håller inte med om att 3D är det främsta problemet. Jag är övertygad om att det går att göra ett bra Sonic-spel i 3D. Det är inte här problemen har funnits de senaste 10 åren. De tredimensionella Sonic-spelen har helt enkelt inte varit bra i någon aspekt. Kameran har levt sitt eget liv (vilket är värdelöst när det handlar om ett spel med höga farter), kvaliteten på banorna har varit mycket varierande, musiken har varit usel, det har saknats roliga bossfajter, sidokaraktärer har tagit upp för mycket plats... Det finns massor att anmärka på och inget har egentligen med 3D i sig att göra.
Musiken i de gamla spelen var alltid mycket bra. Begränsningen i de svarta Mega Drive-kassetterna gjorde att den rockmusik som Yuji Naka uppenbarligen gillar inte kunde användas. Så snart detta "problen" var överkommet med den nya tekniken, fick vi skränig, värdelös rock. Och Sonic fick en röst som bara kan tillhöra en bortskämd snorunge på den amerikanska västkusten. Bosstriderna har helt kommit på skam. Det fanns några stycken halvbra bossfajter i Sonic Adventure. I de gamla Sonic-spelen var de en självklar avslutning på varje bana. Stora, pampiga men inte nödvändigtvis svåra bossar bara skulle besegras innan spelaren kunde gå vidare. Det var en del av spelidén.
Jag är försiktigt optimistisk inför Sonic Unleashed. Det kan bli bättre än det vi sett de senaste tio åren. Tyvärr säger det inte särskilt mycket.
Slutbossen i Mega Drive-spelet Sonic the Hedgehog 2, fortfarande ett av de bästa spelen genom tiderna, krävde både tålamod och lite taktik. Liknande bossfajter har saknats i Sonics tredimensionella äventyr.
