Jag har väntat. Väntat på att filmutbudet skulle växa till sig. Väntat på att spelarna skulle gå ned i pris. Väntat på att kunna få en Blu-ray-spelare som inte tar evigheter på sig att starta upp för under 2 000 kronor. Så äntligen var det dags.
Samsung BD-P1600 hittar du för mellan 1 800 och 2 300 kronor, beroende på var du handlar. Jag köpte den för 1 790 kronor och skuttade hem. För detta verkar jag ha fått en hygglig Blu-ray-spelare som fyller mina behov. Designen är viktig när jag köper hemelektronik, många Blu-ray-spelare valdes bort bara för att de helt enkelt är för fula. Samsung gör oftast smakfulla produkter så det var ingen överraskning att valet slutligen föll på en Samsung-spelare.
Hur är det då att uppgradera till Blu-ray? Det beror på hur det har gått till, är väl det bästa svaret. När jag gick från DVD till HD DVD var det en liten revolution. Filmer som The Prestige, Hot Fuzz och King Kong var sjukt imponerande bildmässigt jämfört med sina DVD-diton. Nu har ögat vant sig varför Heat på Blu-ray blir något av en axelryckning. Men visst är det trevligare att se skarpa filmer än flimriga. Filmbolagen måste bara börja skärpa till sig och fylla Blu-ray-utgåvorna med lite extra. Hur ska de annars motivera oss att lägga ut extra pengar på en blå utgåva? Blu-ray-versionen av Heat innehåller i princip identiskt material med DVD-versionen. Den förstnämnda är bara flera gånger dyrare. Det är lite slött, minst sagt.
Nej, att köpa HD DVD var inget misstag. Jag har fortfarande runt 35 HD DVD-filmer (och Fear and Loathing verkar inte ha kommit på Blu-ray än så den är faktiskt än så länge HD DVD-exklusiv) varav flera är några av de bästa filmer jag äger. HD DVD-spelaren från Toshiba är den bästa DVD-spelaren jag har haft vad bildkvalitet beträffar. Återstår att se om den bräcks av Samsungs Blu-ray-spelare.
Så HD DVD- och Blu-ray-spelarna får helt enkelt trängas om utrymmet i TV-bänken framöver. Det börjar bara bli lite jobbigt med alla fjärrkontroller...