Nintendos katastrofsiffror från Nordamerika börjar sjunka in. Siffran 55 000 sålda enheter under en fem veckors mätperiod i USA ska enligt insiderkällor vara "väldigt nära" det exakta resultatet. Någonstans där landade alltså Wii U (bäst säljande Xbox 360 sålde fem gånger mer).
Läget tycks ytterst besvärligt även i resten av världen. Uppskattningar visar att Wii U globalt kan ha sålt ungefär 35 000 enheter i veckan, varav 11 000 i USA. Kanske hamnar vi på runt 10 000/vecka i hela Europa. Detta går att beräkna utifrån hur spelen har sålt (och de har sålt uselt). Det kan rimligen inte säljas fler exemplar av ett spel än det har sålts konsoler, och utifrån detta kan informativa uppskattningar göras.
Hur kan detta hända? Nintendo befann sig i en stark position när de visade upp Wii U på E3 i juni 2011. Wii hade blivit ett fenomen, nu visade de upp efterföljaren. Och de kunde arbeta i lugn och ro. Sony och Microsoft hade ingenting att säga om nästa generations hårdvara, de ville inte ens antyda att det var något i görningen. Detta gav Nintendo all möjlighet att göra konsolen känd hos en bredare allmänhet, att marknadsföra dess styrkor, att övertyga tredjepartsutvecklare att satsa på den, att färdigställa egna spel. Kort sagt att kratta manegen för en framgångsrik lansering. Det var upplagt för Nintendo ännu en gång.
Ändå misslyckades de med allt detta. Presentationen på E3 var så förvirrande att Nintendo efteråt tvangs förtydliga att jo, Wii U med Gamepaden var en ny konsol, inte bara ett nytt tillbehör till Wii. Men bilden av Gamepad som ett Wii-tillbehör har fått fäste och Nintendos oförmåga att marknadsföra den har gjort att den breda massan inte ens känner till konsolens existens. Och de som gör det, bryr sig inte.
Går då detta inte att vända? Wii U är trots allt en väldigt ny konsol och Nintendo lyckades ju få fart på 3DS med både en prissänkning och lansering av spel som Super Mario 3D Land. Jag skulle vilja hävda att läget för Wii U är allvarligare än det var för 3DS. Det som talar emot en snabb vändning är dels att Nintendo saknar stora releaser de kommande månaderna, då de behövs som allra mest, dels att Sony och Microsofts nya konsoler kommer att stjäla allt medieutrymme.
Nintendo riskerar att helt hamna i medieskugga under resten av året. När de väl hamnat där, är frågan om ens ett nytt Mario eller Zelda kan ta dem ur den. Hamnar man i en förlorarspiral är det hemskans svårt att ta sig ur den. Utvecklare drar öronen åt sig. Ingen vill utveckla spel till en konsol som ingen köper. Och ingen vill köpa en konsol som det saknas intressanta spel till.
Återstår Nintendos egna stortitlar. De kommer att komma, men några datum finns inte än. Wii U:s 55 000 sålda enheter under fem veckor är historiskt lågt. Inte ens Gamecube nådde så lågt förrän efter tre år på marknaden. Wii U riskerar att bli en ny Gamecube - eller i värsta fall en Dreamcast.
Några förklaringar till den uppkomna situationen:
Marknadsföring
Nintendo tycks ha skapat en produkt som de inte vet hur de ska marknadsföra. Det krävdes bara några sekunder för alla att förstå hur Wii fungerade. Den var lättillgänglig och lättbegriplig även för spelovana, vilket var huvudorsaken till att den appellerade till så många olika kundgrupper.
När Nintendo of Americas Reggie Fils-Aime sade att syftet med Wii U är att locka ännu fler grupper än Wii gjorde, undrar jag hur genomtänkt detta projekt egentligen var. Wii U har inte alls samma tillgänglighetsappeal som Wii. Den liknar snarare en hardcorekonsol. Framför allt saknas reklam över huvud taget. Nintendo har misslyckats med att sätta Wii U på kartan. Det Nintendo behöver göra nu är att pumpa igång maskineriet och förklara för människor 1) att Wii U är en ny konsol, inget tillbehör och 2) vilka Gamepadens styrkor är.
Prissättning
Wii lanserades för 250 dollar. Wii U ligger 100 dollar över det priset. Även om det i dag går att få tag i en Wii U Premium för en bit under 3 000 kronor i Sverige har priset sannolikt skrämt iväg många kunder. Den kostar inte 6 000 kronor som PlayStation 3 gjorde i början, men givet vad den erbjuder är priset sannolikt lite i överkant. Priset är ett problem, men det är inte konsolens största bekymmer.
Spel
Bristen på spel är Nintendos största huvudvärk. De valde att lansera Wii U utan någon killer app. New Super Mario Bros. U är inte tillräckligt. Nintendoland är ingen systemsäljare. Wii U hade behövt ett nytt Super Mario Galaxy, ett nytt Zelda eller ett nytt Mario Kart direkt vid release. Problemet är att vi ännu inte har några datum för dessa spel. Pikmin 3 är på väg, men inte heller det är något som får kunder att flockas runt spelbutikerna. De kommande månaderna ser tämligen ödsliga ut. Då är det svårt att övertyga folk att lägga ut 3 000 kronor på en Wii U.
En förändrad marknad
Kanske såg idén med en TV-integrerad spelplatta bra ut i Nintendos laboratorier. Men samtidigt har verkligheten trängt sig på. Alltfler spelar på sina surfplattor och smarttelefoner. Dessa kan i stort sett göra det Gamepaden kan. Jämfört med Ipad eller Galaxy Tab är Gamepad en plastig tingest som doftar gammal leksak snarare än ny teknik. Nintendo konkurrerar i lika hög grad med Samsung och Apple som med Microsoft och Sony.
För sen lansering?
Att lansera en konsol som tekniskt är likställd med den förra generationens fungerade bra 2006. Wii var, som konstaterat ovan, en konsol som det tog några ögonblick att begripa. Den var lätt att ta till sig. Framför allt erbjöd den ett nytt sätt att spela på. Det kan hävdas att även Wii U gör detta, men redan när reklamen för ett nytt Dance Central till Wii U visades på E3 anade jag oråd. Menade Nintendo verkligen att vi skulle stå och sjunga hållandes i en Gamepad? Kanske borde Nintendo ha lanserat Wii U redan i november 2011. Innan Wii dog. Då hade konsolen kanske känts mer aktuell och spännande.
Slutsats:
Jag är inte beredd att räkna ut Nintendo än. De är veteraner i denna bransch och har gått igenom tuffa perioder tidigare. De kan vända detta. Emellertid har Nintendo satt sig själva i en ytterst knepig sits som det kommer att krävas tuffa åtgärder för att komma ur. En prissänkning blir troligen nödvändig, trots att Nintendo själva avfärdat sådana planer efter att frågan aktualiserats då siffrorna för december blev offentliga. Därefter behöver Nintendo utannonsera och visa upp nya spel - om så bara en logga eller någon enstaka screenshot - för att försäkra sina kunder om att det är mycket i görningen. Sist men inte minst behöver Nintendo köra igång en reklamkampanj för att göra folk medvetna om sin konsols styrkor. Om försäljningen fortsätter att vara lika låg som hittills, kan Nintendo helt enkelt behöva göra en nylansering av konsolen.
Det är inte alls säkert att detta räcker. Men något måste Nintendo göra och det snart. Inom kort kommer vi ha fått se både PlayStation 4 och nästa Xbox. Då trummar Sony och Microsoft igång sitt respektive maskineri. Nintendos smekmånad är då definitivt över och de har tvärtemot sina förväntningar inte lyckats skapa en bred kundbas för sin konsol utan tvärtom grävt en grop åt sig själva. De kommande månaderna kan komma att avgöra vilken plats i historieböckerna Wii U får.
