Efter två försök gick jag i mål och är nu en glad och lite småförälskad ägare av en PS Vita. Gudarna ska veta att jag har sneglat på den länge. Den är ju så vacker att man bara vill äta upp den. Men närmare 3000 kronor för en bärbar konsol har varit alldeles för mycket. Jag har egentligen aldrig känt ett stort behov av att bära med mig en spelenhet, särskilt inte en i den prisklassen.
Men tiden har gått, priset har sjunkit och spelen blivit fler. Så nu föll jag till föga och köpte en begagnad PS Vita i toppskick. Kalla det en försenad födelsedagspresent till mig själv eller kanske en nyårspresent.
Jag hade redan förberett mig med att köpa Sonic & All-Stars Racing Transformed och Super Monkey Ball: Banana Splitz. Båda är precis så bra som jag hade hoppats. Det förstnämnda är identiskt med Xbox 360-versionen jag nöter nästan dagligen. Härnäst på inköpslistan står Little Big Planet och Virtua Tennis 4.
PS Vita är, precis som det mesta Sony producerar, en smäcker och välbyggd maskin. Skärmen är fantastisk. Men jag är medveten om att jag nu köpt en konsol som är tämligen död på marknaden. Som en följd av detta är utbudet av spel till PS Vita hos svenska återförsäljare oerhört skralt. Lyckligtvis kan man importera från bland andra Amazon - konsolen är nämligen regionsfri.
Så välkommen till mitt hem, lilla vän. Vi kommer ha många trevliga stunder, du och jag. Aldrig mer en långtråkig långflygning eller bussresa.
Det blev en till slut.
