Silent Hill (2006) är en OK film, men den misslyckas med att förmedla den psykiska skräck som spelen (i synnerhet Silent Hill 2) gör. Tomb Raider-filmerna är bara fånig b-action. Resident Evil med Milla Jovovic ska vi inte ens prata om. Och då tillhör ändå nämnda filmer de bästa - ett synnerligen relativt begrepp här - i en lång rad av ren dynga. Alone in the Dark (2005) var skrattretande usel.
Varför har det blivit så här? Varför behandlas stora spelserier så styvmoderligt på vita duken? Valet av spel när det ska göras en filmatisering är en rimlig orsak. Det är inte lätt att göra en seriös och sevärd film av Super Mario Bros. eller Street Fighter. Men andra spel - som ovannämnda Silent Hill och Alone in the Dark - hade potential att bli riktigt bra. I dessa fall handlar det mer om oengagerade och/eller talanglösa manusförfattare och regissörer.
Det finns en rad spel som med rätt budget och rätt person bakom spakarna skulle kunna bli väldigt bra filmer. BioShock. Halo. Dreamfall. Spel med fantastiska miljöer och en intressant story. Peter Jackson var inblandad i projektet som skulle leda till att vi fick se Halo på vita duken. Det blev emellertid aldrig av. Inte heller planerna på en film av spelet BioShock blev verklighet. Det är trist och i fallet Halo också en smula obegripligt. Här fanns nämligen, i synnerhet tack vare hypen inför Halo 3, stora pengar att tjäna.
Mindre seriösa projekt dyker däremot upp titt som tätt. För inte så länge sedan fick vi veta att Gears of War ska filmatiseras och att producenten till Battleship ska ratta projektet. Vi kan därmed redan nu sluta oss till att det blir en riktig skitfilm. Ännu en gång.
Ännu ett spel som aldrig blir film.
