Producenten till vampyrfilmen Let Me In, som baseras på den svenska Låt den rätte komma in, tappade tydligen hakan när han fick veta hur mycket (litet) samma scener kostade att spela in i den svenska versionen. Svensk film är småskalig jämfört med amerikansk. Men att den amerikanska filmen är många gånger dyrare betyder förstås inte att den är bättre. I Hollywood är allt dyrt. Halvkassa skådespelare som John Cusack, Jennifer Lopez, Orlando Bloom (för att nämna några få) blir mångmiljonärer på att inte kunna agera trovärdigt framför en kamera. Det är märkligt när utbudet av bra skådespelare borde vara väldigt gott i USA. Att skådisar får jobbet på sitt utseende är knappast någon överraskning.Nyligen gick den fjärde Pirates of the Caribbean-filmen upp på svenska biografer. Hoppsan, ännu en trilogi som råkade få en fjärde film. Den första filmen var rätt underhållande. Johnny Depp fick spela romdrickande lekfarbror i piratmiljö. Det var fartfyllt och småtrevligt rakt igenom. Framför allt var filmen skickligt producerad och stilmässigt snygg. Redan i den andra filmen började det dock gå utför och den tredje var ett enda långt sömnpiller. Men betoning på långt. Pirates of the Caribbean-filmerna har alla gemensamt att de är på tok för långa. Den första filmen var 143 minuter, den andra 151 och den tredje galna 169 minuter lång. Med den fjärde filmen bryts denna trend, även om den är klart över två timmar.
Varför gjordes ännu en film när de egentligen bara skulle bli tre? Svaret är förstås pengar, för alla inblandade. Redan på förhand vet nämligen regissörer, manusförfattare, producenter, filmbolag och skådespelare att det kommer att rassla in gott om kulor när en ny Pirates-film kommer på bio. Hollywood älskar bombastiska och svindyra produktioner. Manusförfattandet sätts åt sidan. I stället hyrs välkända skådespelare in, de som är bäst på ljud, ljussättning och animationer anlitas. Och så kör man. Därför får vi pinsamma blunders som Transformers, Day after Tomorrow, 2012 samt fyra Pirates of the Caribbean och mycket annan dynga. Filmer som har gemensamt att de är snygga att titta på (effekter, effekter) men knappast innehåller en enda rad vettig dialog.
För varje Heat, Winter's Bone och Den gröna milen kommer det minst tio Fast & The Furious, Bad Boys eller fåniga superhjältefilmer. Alla med skådespeleri och dialog långt ned på prioriteringslistan. Vissa roller skulle egentligen lika gärna kunna ersättas med en vattenmelon och voice over. Det vore mycket billigare. Men en fet budget är å andra sidan ännu ett försäljningsargument för film i Hollywood.
Alla vi som gillar dialog, karaktärsutveckling och starkt skådespeleri får helt enkelt vänta och ge oss till tåls tills det dyker upp något sevärt. Det händer ju ibland. Och det är långt ifrån alltid filmen kommer från USA. Häromsistens dök det, tro det eller ej, upp en bra svensk film vid namn Himlen är oskyldigt blå. Bättre är det mesta som släpps i Hollywood i dag.
