När jag köpte Xbox på den svenska releasen 2002 såg jag till att även få med ett exemplar av Halo. Jag hade hört en hel del om Bungies hypade shooter, men aldrig satt mig in i detaljerna kring det. Jag föll för hypen utan att veta särskilt mycket om spelet, kan man säga.
Halo blev till en personlig favorit (och i det var jag knappast ensam). Det var en genuint positiv överraskning som blev till just detta tack vare att jag inte lusläst varje spaltmeter som skrivits.
Jag närde en liknande förhoppning om Bungies nya epos Destiny. Jag avhöll mig från att läsa på utan inväntade releasen. Men den här gången lämnades jag i stället gruvligt besviken.
Tonen sätts redan i inledningen. Det är snyggt, påkostat och tämligen storslaget. Kontrollen är tajt, närkamperna liknar dem i Halo. Men jag kastas in i något utan att riktigt veta varför eller vad syftet är. Förutom att jag tydligen varit död förut. Fienderna väser. De är tydligen arga på mig.
Polygons Phil Kollar är inte imponerad av spelet:
It's impossible to pinpoint an exact moment where Destiny broke my heart. The 30-plus hours I've spend in the game so far have been a slow rollout of small disappointments, each adding up to a growing sense of the emptiness at Destiny's core.Lite så känner även jag. Och jag vet ungefär var skon klämmer. Jag är främst en single player-kille. Destiny kommer säkerligen bli hågkommet som ett populärt multiplayerspel, och i detta avseende ska vi nog betrakta det som i sin linda. Bungie kommer bygga på, lappa och laga. Men jag gillar bra historier. Destiny har knappt någon alls.
Efter ett tag tröttnar jag på network error, att bli skickad tillbaka till huvudmenyn när jag har pausat för länge och att varje ny bana, de vackra miljöerna till trots, erbjuder ungefär samma sak som den förra. Jag känner inget engagemang. Ingen glädje. Ingen nyfikenhet på vad som väntar runt hörnet. När allt detta saknas så saknas även ett giltigt skäl att fortsätta spela.
Jag måste säga att jag är lite förvånad över att just Bungie levererar ett spel som inte känns färdigt och som inte har ens en ansats till att vilja berätta en historia. Men jag får nog helt enkelt inse att Destiny inte är ett spel för mig. För mig blev Bungies återkomst bara en storslagen besvikelse.
