House of Cards är igång igen

Tredje säsongen av House of Cards släpptes i går på Netflix. Kevin Spaceys moderna Richard III, Frank Underwood, har tagit sig till toppen och erövrat presidentposten.

Säsong 1 var bra. Säsong 2 sviktade. Förhoppningsvis blir säsong 3 bättre. Jag håller den brittiska förlagan med Ian Richardson som Francis Urquhart högre. Den var en vass politisk satir som den amerikanska serien inte är. Här står aldrig politiken i fokus utan spelet runt om.

Det betyder dock inte att Netflix-serien inte är sevärd. Den ska förstås ses nu under de närmsta dagarna. Starten var stabil.

The Order: 1886 är vackert men tomt

En sak måste sägas med en gång: The Order: 1886 är det vackraste spelet jag någonsin spelat. Det är så snyggt att jag inte märker övergångarna mellan de bedårande mellansekvenserna och spelbara sektioner. Men det dras dessvärre även med betydande problem.

Spelet, som är en av årets stora exklusiva titlar till PlayStation 4, har närmast sågats unisont av spelmedia. Tyvärr måste jag instämma i mycket av kritiken.

Men vi gräver lite mer i det positiva först. The Order: 1886 är alltså magnifikt vackert. Miljöerna, ett slags alternativt viktorianskt England, är makalösa. Detaljrikedomen i allt från kläder och insignier till hår och ansiktsdrag, är nästan sinnessjuk. Att Ready at Dawn är kapabla utvecklare råder således ingen tvekan om.

Det märks verkligen att spelet utvecklats på en ny generations hårdvara. Att spel kommer se ut så här från och med nu får det att kittlas lite i magen. The Order: 1886 är förmodligen spelet som kommer få alla spel från den förra generationen att se dassiga ut.

Övergången från mellansekvenser till spelbara moment är sömlös på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Detta verkar ha varit utvecklarnas ambition i sitt försök att skapa en "cineastisk upplevelse".

Användningen av mellansekvenser, hur vackra de än må vara, blir dock ett problem. Det finns flera sätt att driva en historia framåt. Ett sätt är att låta en del av dialogen ske mellan karaktärerna när spelaren har kontroll. Detta gjorde Naughty Dog förtjänstfullt i The Last of Us och det är ett bra sätt att göra spelaren mer involverad och engagerad i det som sker.

Ready at Dawn har valt rakt motsatt väg. Här blir spelaren passiv när karaktärerna har sina (många) pratstunder, släpps in igen för några ögonblick och förpassas åter till kulisserna när personerna i bild ska ta sig nedför en trappa (vilket blir en helt meningslös mellansekvens).

Inskränkningarna i vad spelet låter dig göra är frustrerande. Spelet låter dig bara springa när spelet vill att du ska springa, skjuta när spelet vill att du ska skjuta och begränsar också användningen av vapen på ett irriterande sätt. Att coola vapen dyker upp för att sedan lika snabbt försvinna i nästa strid är inte bara tråkigt. Det gör framför allt att jag inte kan vara särskilt strategisk i mitt val av vapen inför varje strid. Jag får alltid ta det som erbjuds och kan inte sluta fundera över vart det där häftiga vapnet från den förra fajten tog vägen.

Berättelsen börjar lamt men tar sig efter en handfull kapitel och blir mot slutet riktigt spännande. Användningen av Quick Time Events och mellansekvenser i berättandet retar mig i början, men efter ett tag vänjer jag mig vid denna berättarstil och accepterar den. Då går det lite lättare.

Miljöerna imponerar.

The Order: 1886 känns som en onödigt sträng magister som inte litar på mig, inte tror att jag på egen hand kan ta de där stegen utan ständigt måste fösas framåt. Det finns inget utrymme att välja alternativa vägar eller att utforska på egen hand i några ögonblick. En stängd dörr är en stängd dörr, och det syns på långt håll om den går att öppna eller ej. Allt är förutbestämt. Vilket är synd, eftersom dessa 1800-talsmiljöer är fantastiska och verkligen skulle förtjäna att utforskas lite mer.

Samtidigt har de lyckats med vapnen, skapat en smidig kontroll och ett välfungerande stridssystem. Allt är således inte nattsvart. Men när jag dör för tionde gången på grund av att en fiende dyker upp bakom min rygg, oavsett åt vilket håll jag står vänd eller vilket skydd jag valt, kastar jag handkontrollen i frustration och undrar vad som är poängen.  Det var länge sedan jag dog så här ofta och orättvist. Det enda som får mig att fortsätta är ren envishet, inte spelglädje.

Flera vapen är riktigt roliga. 
Därför är det irriterande att de får användas så sparsamt.

Sammantaget tycker jag att Ready at Dawn har gjort en rad felprioriteringar under utvecklingen av The Order: 1886. De har skapat en fantastisk värld, snickrat ihop en spännande berättelse och strävat efter ett linjärt och filmiskt actionspel. Men de har samtidigt skalat ned tiden då jag faktiskt får kontrollera karaktären till ett minimum. Det gör mig väldigt kluven inför detta spel.

Jag lider inte av linjära spel, kräver inte full frihet hela tiden. Tvärtom kan jag tycka att det är ganska skönt att slippa välja mellan femton olika alternativ i alla situationer. Men jag uppskattar samtidigt att kunna göra vissa val. Ready at Dawn har prioriterat bort spelarens initiativförmåga helt och hållet här. Det gör att The Order: 1886 inte bara är linjärt utan faktiskt känns tvångsmässigt kringskuret och lite som en interaktiv film.

Jag tänker på hur bra det här hade kunnat bli. Det hade kunnat bli lika storslaget som BioShock Infinite, med lika roliga strider som i The Last of Us och med liknande fläkt och flärd som i Uncharted. Då hade detta varit ett fantastiskt spel.

Ready at Dawn kom inte i närheten på någon punkt. Det gör The Order: 1886 till världens just nu snyggaste spel men ett spelmässigt högst mediokert sådant.

+ Makalös grafik
+ Underbara 1800-talsmiljöer
+ Spännande berättelse
+ Bra röstskådespeleri

- För lite gameplay
- Alldeles för linjärt
- Inga valmöjligheter
- Enformiga strider
- Rumphugget slut

Betyg: 6/10
Format: PS4

"Du luktar vitlök."

Därför köper vi nya konsoler

Nielsen har gjort en undersökning om amerikaners bevekelsegrunder till att köpa de nya konsolerna på marknaden.

De skiljer sig åt beroende på om konsumenten valt PlayStation 4, Xbox One eller Wii U. Medan "fun-factor" är viktigast för Wii U-köparna har PS4-ägarna större fokus på tekniken ("better resolution"). För Xbox-spelarna är märket viktigt ("brand").

I hög grad känns de uppgivna skälen mer eller mindre som karbonkopior av företagens egna reklamkampanjer. Vilket skulle kunna tolkas som att reklambudskapen verkligen har gått fram.

Undersökningen visar också att nästan alla, 9 av 10, som köpt en konsol ur den nya generationen (PS4, Xbox One, Wii U) ägde eller äger en konsol ur den sjunde generationen (PS3, Xbox 360, Wii).

Rent konkret betyder alltså detta att konsolmarknaden inte attraherar särskilt många nya konsumenter. I alla fall inte om man ska tro Nielsen.

Birdman vann - men det gjorde även Citizenfour

Som väntat blev Birdman bästa film på den 87 Oscarsgalan som hölls i natt. Filmen tog även hem de tunga kategorierna bästa regi och bästa foto.

Däremot vann inte Michael Keaton pris för bästa manliga huvudroll. Det gick i stället till Eddie Redmayne för rollen som Stephen Hawking i The Theory of Everything. Julianne Moore vann pris för bästa kvinnliga huvudroll för sin roll i Still Alice.

Glädjande var också att The Grand Budapest Hotel, Wes Andersons i mitt tycke bästa film, fick fyra Oscars för bästa originalmusik, bästa produktionsdesign, bästa kostymdesign och bästa make up och hår. Små kategorier, visst, men likväl priser.

Minst lika glädjande var att Laura Poitras dokumentär om Edward Snowden, Citienfour, vann en Oscar i kategorin bästa dokumentär. Se den om du inte redan har gjort det.

Ready at Dawn om The Order: 1886

Jo, jag har köpt The Order: 1886 nu. Jag sket i recensionerna. Kanske får jag ångra det.

Denna är väldigt rolig i vilket fall.

The Order: 1886 får svalt mottagande

Det hypade exklusiva actionspelet till PlayStation 4, The Order: 1886, som släpps i morgon, har fått minst sagt medelmåttiga betyg från i stort sett alla seriösa spelmedier. Detta var nog inte riktigt vad Ready at Dawn hade hoppats på. Men de kanske kände det på sig.

IGN ger spelet 6,5/10, Videogamer 6/10, Gamespot 5/10, Polygon 5,5/10 och Eurogamer delar inte ut betyg längre men är inte nådiga i kritiken mot spelets frikostiga mellansekvenser, instängda miljöer, QTE och klumpiga spelmekanik.

Av det jag sett hittills tycks recensenterna vara tämligen eniga om vilka problem som The Order: 1886 dras med: det är helt enkelt efter sin tid rent speltekniskt, ger inte spelar några val, bjuder på föråldrat stridssystem och är dessutom alldeles för kort.

Grafiskt tycks spelet vara ett underverk. Men det hjälper ju inte när resten fungerar så pass dåligt. Tråkigt, även om jag inte är jätteförvånad. Jag "förutspådde" faktiskt detta inser jag när jag tittar tillbaka i en bloggpost från den 7 januari.

Jag planerar att köpa det i alla fall. Måste ha något nytt att spela nu. Annars sitter jag snart där med The Last of Us igen.

Men mina förväntningar, som gick upp ett snäpp efter de senaste släppta trailrarna, har åter mildrats.

Är Xperia-telefonerna i fara?

Sony visade upp hyggliga kvartalssiffror i början av månaden. De visade en vinst, men Sony räknar ändå med att räkenskapsåret kommer sluta med nya miljardförluster. Prognosen pekar mot förluster på 4,2 miljarder dollar.

Bolaget Sony har gått knackigt länge nu, och det kan såklart inte fortsätta i all evighet. Sony har sparkat tusentals anställda, sålt lokaler. sålt verksamheter (som Vaio) och ändå går det inte ihop.

PlayStation är ett ljus i mörkret, vilket gör det begripligt att Sony vill satsa mer på den divisionen. Även sensorer samt film och musik kommer vara fokus framöver. Sony försköker nu renodla sin verksamhet genom att skära bort sjuka delar och odla dem som går bra.

Detta reser frågetecken för TV- och telefonverksamheterna. VD:n Kaz Hirai utesluter inte att Sony kommer dra sig ur dessa branscher helt och hållet.

Sony har inte lyckats göra vinst på sina TV-apparater på jag vet inte hur länge. Här får de storstryk av framför allt Samsung men också av andra konkurrenter. Om vi tittar på hur Sonys marknadsandelar på LCD-TV-marknaden har sett under mellan 2008 och 2013 är det ingen rolig läsning. Detta är förstås inte hållbart.

Det vore trist om några av marknadens absolut bästa smarttelefoner försvann (eller såldes till någon annan). Men jag är nog själv ett exempel på varför det kanske kommer att ske. Jag är nämligen en av de där som nästan köpt en Xperia Z-telefon. Vi är för många.

Jordskott rasande bra

I går kväll sändes första avsnittet av den nya serien Jordskott i SVT. Redan ensemblen med favoriter som Göran Ragnerstam och Peter Andersson gav visst hopp. Och premiäravsnittet var precis så lovande som jag hade kunnat hoppas.

Det är framför allt väldigt vackert. Ljussättningen, miljöerna... allt känns trolskt och mystiskt. Twin Peaks lär vara en inspiration av flera. Ragnerstam och Andersson ger pondus till sina roller som få andra.

Jag hoppas att det inte blir för mycket hokus pokus över alltsammans, men oavsett vilket lär jag följa Jordskott slaviskt under de kommande nio veckorna.

En riktigt bra svensk serie dyker upp ungefär en gång vart femte eller tionde år (nej, Blå ögon räknas inte till dem). Det är alltså lite av en högtidsstund.

Sony ger upp The Last Guardian

The Last Guardian har varit efterlängtat av en krympande skara fans sedan det utannonserades för sex år sedan. Många hoppades att Team Ico skulle lyckas skapa ett spel som var lika bra som Ico och uppföljaren Shadow of the Colossus.

Men sedan har det varit tyst om spelet. Sony har hela tiden sagt att spelet är under utveckling men inte velat gå in på hur långt fortskriden utvecklingen är. Det enda vi har fått är ett antal bilder, som visar ett spel som starkt påminner om Team Icos tidigare alster.

Nu visar det sig att Sony inte har förnyat varumärket The Last Guardian. Det känns ganska väntat, trots allt. Team Ico har inte gjort något väsen av sig på evigheter, vi har inte fått ett livstecken på spelet sedan 2007 och spelets director Fumito Ueda har lämnat Sony

Troligen är detta spiken i kistan för ett spel som nog hela tiden har varit större och verkligare i mångas fantasi än i verkligheten. 

Nintendo och framtiden

Efter att det blev uppenbart för de flesta att visionen för Wii U helt grusats och att konsolen skulle komma att bli Nintendos största kommersiella fiasko sedan Virtual Boy, har många frågat sig hur Nintendo ska agera för att bli relevanta igen.

Förslagen är många. Bättre hårdvara som kan konkurrera med Sonys och Microsofts konsoler är ett vanligt krav. En riktig onlinelösning som liknar Xbox Live och PlayStation Network likaså. Bättre samarbete med tredjepartsutvecklare, fler finansierade spel som läggs på andra utvecklare (enligt den modell som användes vid utvecklingen av Bayonetta 2), ett enhetligt konto till både bärbara och stationära Nintendo-konsoler och ett stopp för alla gimmickkontroller hör vi ofta.

Personligen tror jag inte att Nintendo kan tävla med Sony och Microsoft vare sig när det gäller prestanda eller nätverkstjänster. Därför bör de inte ens försöka. Låt mig förklara varför.

Samma prestanda?
Om Nintendo ska kunna konkurrera med Sony och Microsoft måste de släppa dyrare hårdvara. Wii U var den dyraste Nintendo-konsolen någonsin när den släpptes för 349 dollar, och givet vad konsolen erbjöd var det en kaxig prissättning av Nintendo. I synnerhet som det bara inom ett halvår blev uppenbart att Wii U inte skulle bli mer än ett (i bästa fall) andrahandsalternativ för de allra flesta.

Prestandakriget är ett race Nintendo aldrig kan vinna. Därför bör de inte ens ge sig in i det. Det är egentligen aldrig prestanda som har lockat folk till Nintendos produkter.

"En vanlig handkontroll!"
Nintendo har alltid legat i framkant när det gäller att utveckla hur vi spelar våra spel. Från rumble pak till styrkors och rörelsekänslig kontroll - Nintendo har gått i bräschen. Oftast har det gått bra och konkurrenterna har följt efter. Men efter succén med Wii gjorde Nintendo en stor missbedömning. De behöll både Wiimoten, introducerade en tabletliknande handkontroll och kompletterade allt detta med en traditionell handkontroll, Pro Controller. Att spela på Wii U är ett gytter av olika kontrollmetoder och onödigt förvirrande (för att inte säga dyrt).

Nu kräver många ett slut på experimenterandet. Gör som Sony och Microsoft och släpp en helt vanlig handkontroll till nästa konsol, hör vi. Precis som de gjorde med Gamecube då? undrar jag. Detta är den sortens konsol jag personligen allra helst skulle vilja se, men det är inte den väg Nintendo kommer att ta eller ens bör ta. En Nintendo-konsol behöver något som drar uppmärksamhet. Därför tror jag att Nintendo även denna gång kommer försöka erbjuda en icke-traditionell handkontroll.

Tredjepart...?
En Nintendo-konsol kan inte sälja enbart på Nintendos egna spel. Det vet vi nu. Problemet för tredjepartsutvecklarna är att just Nintendos egna spel konkurrerar ut allt annat. Ubisoft fick betala surt för att ha utvecklat Zombi U exklusivt till Wii U, och även multiformatsspel som Call of Duty och Assassin's Creed har i princip ignorerats av konsumenterna på Nintendos format.

Det kommer bli knepigt att locka tillbaka ett bredare tredjepartsstöd. Att ligga nära konkurrenterna i hårdvara underlättar portningar. Men om spelen ändå inte säljer, kommer få till slut att lägga ned ens det arbetet.

Michael Pachter hävdar att Nintendo lever i någon sorts förnekelse kring vilket fiasko Wii U är. Han tycks mena att de borde dumpa priset för att sälja fler enheter. Men vad skulle detta göra för gott? Nintendo skulle förlora pengar och Wii U i slutändan ändå inte ha sålt bättre än Gamecube. Pachter tycker att Nintendos nästa konsol borde ligga runt 249 dollar. Det tror jag är rimligt. Men då kan de inte tävla med Sony och Microsoft i prestanda.

Jag tror att Nintendos framtid ligger i att inte tävla med de stora elektronikbolagen utan göra sin egen grej. De kan tjäna pengar även på att sälja 10-20 miljoner enheter om de samtidigt lyckas få några av spelen att sälja i flera miljoner exemplar, kränga leksaker och få inkomster på franchising.

Satoru Iwata säger att Nintendo siktar på att komma tillbaka till de vinstmarginaler som företaget hade innan Wii U släpptes. Ett sätt att nå dit är att släppa fler budgetspel och utveckla remakes på gamla titlar, tror Iwata. Tanken tycks vara att intressera fler för Nintendos varumärken och möjligen locka dem att sedan betala för fullpristitlar.

Detta har Nintendo med emfas tagit avstånd från tidigare. Nu har de uppenbarligen kommit över en puckel, vilket är positivt. Jag tror att Nintendo behöver komma över fler pucklar och svälja stoltheten i fler avseenden framöver för att bli framgångsrika. Marknaden har förändrats, och frågan är om det finns någon potentiell framgång i en ny traditionell Nintendo-konsol som säljs sida vid sida med PS4 och Xbox One. Jag är tveksam.

När Iwata tidigare berättade att Nintendo inte hade några planer på att lansera Wii U eller 3DS i Kina, nämnde han att företaget inte tror på idén att lansera exakt samma produkter på den kinesiska marknaden. Denna invändning mot Sonys och Microsofts lanseringar tror jag är klok. Om Nintendo ska lyckas i Kina - och det tror jag att de kan - behöver de en produkt som specifikt tilltalar kineser och är billig. En Wii U för över 3000 RMB kommer inte att sälja.

Det finns som synes mycket för Nintendo att klura på. Vägen till framgång är snårig. Vid sidan om ovannämnda utmaningar finns också en annan nöt att knäcka: dagens unga växer i all väsentlighet upp utan en relation till Nintendo. Hur Mario, Zelda och Donkey Kong ska bli relevanta för en helt ny generation är en stor fråga - och troligen helt avgörande för Nintendos framtid.

Är Satoru Iwata rätt person att leda Nintendo framåt?

NPD: PS4 i topp igen

Efter två månader i topp för Xbox One är ordningen återställd. PlayStation 4 var bäst säljande konsol i Nordamerika igen när siffrorna för januari summeras.

Det gör inte heller Microsoft. Dock hävdas att januari var den bästa januarimånaden "någonsin" för Xbox One, vilket alltså betyder att den var bättre än januari 2014.  Som vanligt får vi förlita oss på läckor och matematiska krumbukter för att komma fram till några siffror.

Wii U ökar med 30 procent jämfört med samma månad i fjol. Men eftersom det är en ökning från så låga nivåer landar Nintendos konsol bara på 60 000. Detta gör att det kommer bli hart när omöjligt för Nintendo att nå målet på 3,6 miljoner sålda Wii U under räkenskapsåret som slutar den 31 mars. De behöver nämligen kränga 570 000 konsoler under tre månader. I Japan snittar Wii U under 7 000 ex per vecka just nu.

Januari var överlag ingen bra månad för något format. Xbox One sålde faktiskt sämre än vad den första Xbox gjorde under sin andra januarimånad, och PS4 ligger långt efter PS2 i det avseendet. Men båda har samtidigt gjort klart bättre ifrån sig än vad Xbox 360 och PlayStation 3 gjorde under sina första 14 månader.

Konsolförsäljning i USA i januari 2015

1. PlayStation 4 - 190 000

2. Xbox One - mer än 150 000

3. 3DS - -

4. Wii U - 63 000
5. Xbox 360 ~ 39 000

6. PlayStation 3 - 35 000
7. Wii - 8 000

Speltoppen skiljer sig inte jättemycket från decembers lista. Dying Light är dock ny i toppen. Bra start för ett nytt IP, även om runt en halv miljon sålda ex inte är svindlande. I övrigt kan man nästa copy-pasta förra månadens lista.

Spelförsäljning i USA i januari 2015

01. Dying Light (PS4, XBO, PC)

02. Call of Duty: Advance Warfare (XBO, PS4, 360, PS3, PC)

03. GTA V (XBO, PS4, 360, PS3)
04. Minecraft (360, PS3, XBO, PS4)
05. NBA 2K15 (XBO, PS4, 360, PS3, PC)
06. Super Smash Bros. for WiiU /3DS (WiiU, 3DS)
07. Far Cry 4 (PS4, XBO, 360, PS3, PC)

08. Madden NFL (XBO, PS4, 360, PS3)

09. 03. Destiny (XBO, PS4, 360, PS3)

10. FIFA 15 (PS4, XBO, 360, PS3, Wii, PSV, 3DS)

Läs mer på NeoGAF.

Sonic Boom blev Sonic Doom

På 90-talet slog Sonic hastighetsrekord. I dag, drygt 20 år senare, slår han bottenrekord.

När Sega släpper siffror för spelförsäljningen visar det sig nämligen att Sonic Boom till 3DS och Wii U tillsammans har sålts i 490 000 ex. Det är bottenrekord för ett Sonic-spel. Sega uppger att det var under företagets förväntningar.

Men vilka förväntningar var det egentligen rimligt att ha på denna soppa, utvecklad inte av Sonic Team utan av Big Red Button Entertainment? Sonic Boom såg aldrig bra ut. Varken på bild eller i rörelse. Varken i tidiga konceptskisser eller i sena trailrar. Alla insåg att Sonic Boom skulle bli dåligt. Frågan var bara hur dåligt.

Som gammal Sega-räv gör det förstås lite ont att se hur nonchalant och korkat Sega hanterar sin gamle maskot. Jag hoppas att Sega har lärt sig något av detta. Ty tidigare har ju även dåliga Sonic-spel lyckats sälja hyggligt. Detta har bekräftat att det på något vis "fungerar" att slänga ihop ett halvkasst Sonic-äventyr och casha in. Det gick inte den här gången. Lär av det.

Bättre har då Sega-publicerade Alien: Isolation sålt med 1,76 miljoner ex. Även detta var dock under Segas förväntningar, och jämför man med storspel från exempelvis Ubisoft ser man att det inte är särskilt bra. Watch Dogs har passerat 10 miljoner sålda ex nu.

Visas Galaxy S6 den 1 mars?

Samsung Galaxy S5 var ett steg bakåt. Både utseendemässigt, prestandamässigt och vad gäller telefonens nya funktioner. Med Galaxy S6 hoppas Samsung kunna vinna tillbaka en del kunder till sitt premiumvarumärke.

Rykten om den nya modellen har florerat i månader. Efter att Samsung släppte Galaxy Alpha i glas och aluminium är det alltfler som tror att Galaxy S6 kommer bli den första i serien som inte blir i plast med avtagbart bakstycke. Det skulle också betyda att Samsung för första gången släpper en S-telefon utan utbytbart batteri.

Personligen tror jag att Samsung kommer släppa en modell med avtagbart bakstycke precis som vanligt så att användaren kan sätta i micro-SD-kort och byta batteri. De kan fortfarande bygga telefonen i glas och aluminium och ge den lite premiumkänsla. S6 ska också ha en bättre fingeravtrycksläsare än S5.

Ett annat rykte är att telefonen kommer lanseras i två modellerna varav den ena, kallad Edge, har böjd skärm som sträcker sig över kanterna. Den är tänkt att vara den dyrare och något lyxigare modellen av de två. Förutsatt att ryktet med två S6-modeller stämmer, innebär det att Samsung tar det säkra före det osäkra eftersom böjda skärmar fortfarande kan ses som lite suspekt av många användare.

Samsung ska hålla en pressvisning den 1 mars vid namn Galaxy Unpacked. Det låter troligt att de kommer passa på att visa upp S6 då. Vi kommer säkert få veta mer på Mobile World Congress som hålls den 2-5 mars.

Jag gillar fortfarande min snart tre år gamla S3 men har kikat länge på Sonys Xperia Z3. Det ska nog mycket till för att jag väljer S6 i stället. I så fall måste Samsung göra något åt batteritiden. Hellre ett bättre batteri än ännu en halvfungerande gimmick.

Sony behöver inte vinna

Branschanalytikern Michael Pachter hävdar i en intervju angående striden mellan Sony och Microsoft, att företagen har olika approacher till det så kallade konsolkriget.

Sony, menar Pachter, bryr sig egentligen inte om att sälja flest konsoler, det som alla som följer branschen brukar kalla att "vinna". De vill först och främst tjäna pengar. Microsoft, å den andra sidan, är mer fokuserade på att vinna (vilket måste göra det frustrerande att de aldrig lyckas).

Detta är en ganska självklar analys. Sony som bolag befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge sedan lång tid tillbaka. De enda delen som egentligen går riktigt bra är PlayStation. Dess betydelse för Sony växer i takt med att vinsterna ökar och att bolaget börjar skala bort förlusttyngda delar.

Microsoft är i en annan sits. Företaget som helhet är ytterst lönsamt, Xbox är det inte. Men för dem är Xbox, tror jag, ett sätt komma närmare ungdomar och köpstarka konsumenter. Genom att lansera tjänster via Xbox ökar chansen att kunderna även ska prova dessa tjänster på andra produkter. Microsofts vision är säkerligen att Xbox-kunder ska uppleva att steget till att även köpa en Surface-platta och en Windows-telefon ska bli mindre. Hittills har denna strategi inte riktigt burit frukt.

Så ja. Sonys och Microsofts ingångar i branschen skiljer sig åt. Microsoft kan förlora miljarder på Xbox utan att det rubbar bolagets finansiella status ett dugg. Sony behöver tjäna pengar på PlayStation, vilket de nu också gör, för att fylla de hål som andra verksamheter gräver.

Därför tror jag inte vi kommer få se ett race mot botten vad gäller priset på Xbox One och PlayStation 4. Sony lär inte matcha Microsofts prissättning om de inte är tvungna. Räkna därför med att PS4 kommer kosta 399 dollar ett tag till.

Läs hela intervjun med Pachter här.

Släpps Halo 5 i september?

Microsoft har en sval spelvår. Medan PS4-ägarna får spela The Order: 1886 och Bloodborne finns endast multiformatsspel att tillgå till Xbox One. Det betyder förstås inte att det blir speltorka. Men de exklusiva upplevelserna blir få.

Efter sommaren börjar det däremot hetta till. Under årets fjärde kvartal räknar vi med exklusiva lanseringar av Halo 5: Guardians, Quantum Break, Rise of the Tomb Raider och Fable Legends. Dessutom kommer sannolikt det nyligen utannonserade Forza Motorsport 6 att släppas under andra halvåret.

Halo brukar av tradition släppas i november. Men i år blir det tjockt. För vi vet att i november släpps alltid ett nytt Call of Duty, som alltid hör till årets absolut största releaser. Få spel kan konkurrera. Call of Duty säljer dessutom alltid bäst till Xbox. Det vore korkat att minska Halos chanser genom att ställa det mot Activisions storsäljare.

Jag lutar därför åt att Microsoft gör som de gjorde med Halo 3 - släpper Halo 5 i september. De behöver inte så mycket annat i november än ett nytt Call of Duty (Fable Legends kan de släppa i oktober, november eller december eftersom det är ett spel som inte konkurrerar på samma sätt). Rise of the Tomb Raider blir Microsofts svar på Uncharted 4 och behöver tajmas med Naughty Dogs spel.

Återstår Quantum Break. Jag har haft en magkänsla som säger att spelet mycket väl kan komma att försenas till tidigt 2016. Det är ett stort och ambitiöst spel, och Remedy är inte kända för att stressa fram sina spel.

Om det ska släppas i år, behöver det få mycket uppmärksamhet för att kunna lyckas. Det är alltid en utmaning att etablera nya varumärken, i synnerhet om de vill göra något lite annorlunda.

Ska vi tro att Quantum Break släpps i oktober i så fall?

Interstellar: storslagen, filosofisk och trist

Vad gör man när man är småkrasslig och inte har någon lust att göra så mycket annat än att ligga i soffan? Jo, man ser en film. Interstellar blev det denna gång.

Interstellar har 8,8 i betyg på IMDB. Den har haussats. Kallat poetisk å ena sidan, en film om en fars kärlek till sin dotter å den andra. Klart man blir nyfiken.

Men precis som i fallet Inception, en annan hypad Nolan-rulle, är jag inte så imponerad. Denna är bättre än Inception men fortfarande inte särskilt underhållande.

Interstellar är mycket. Den är storslagen, filosofisk, vetenskapligt kittlande. Men sällan underhållande eller särskilt spännande. Och det är trots allt de två sistnämnda egenskaperna jag mest av allt söker i en film.

Förutom ett fåtal passager då det tänder till lite grand, är detta nästan att betrakta som en tre timmar lång TED-föreläsning om universum, gravitation och dimensioner. Intressant, jovars, men inte underhållande.

Jag förstår ungefär vart Christopher Nolan ville ta oss med den här filmen. Jag förstår vilka punkter han ville trycka på och när. Men jag kan inte säga att det fungerade särskilt bra.

3/5

Man behöver åka långt, långt bort för att hitta

en plats där det är så här långgrunt.

Säljer Microsoft ut Kinect?

Microsoft satsade hårt på Kinect när de planerade för sin tredje Xbox. Hela konsolen utvecklades med kameran i åtanke. Nu vet vi att det var en präktig felsatsning, och Microsoft har ägnat stor möda åt att stöpa om Xbox One som en "games first"-konsol.

Sedan våren 2014 har alla prisvärda bundlingar sålts utan Kinect. Kameran kan fortfarande köpas, både tillsammans med konsolen och löst, men vi har inte fått några som helst försäljningssiffror eller besked om hur stor andel av alla Xbox One som säljs tillsammans med Kinect. Troligen är andelen väldigt låg, kanske 10-15 procent.

Nu försöker Microsoft kränga Xbox One med Kinect i Nordamerika. Under två veckor i februari säljs paketet för 449 dollar.

Det är troligt att Microsoft befinner sig i en liknande situation som Nintendo här. Nintendo planerade, om någon minns det, att sälja hela nio miljoner Wii U mellan 1 april 2013 och 31 mars 2014. Det blev 2,8. Det betyder att de har tillverkat alldeles för många konsoler och sannolikt knutit upp sig i avtal de inte bara kan komma ur. Därför kan de inte dumpa Gamepaden utan tvingas göra det bästa de kan av den.

Microsoft räknade med att varje såld Xbox One skulle innebära en såld Kinect. När kameran gjordes till ett valfritt tillbehör ändrades förutsättningarna. Troligen sitter Microsoft därför med stora lager Kinect-kameror nu som de vill bli av med.

Men om de verkligen vill att vi ska lockas av kameran får de nog anstränga sig lite mer än så här. Som att erbjuda nya spel som utnyttjar Kinect till att börja med. Det kanske vore något?

Sony närmar sig 20 miljoner sålda PS4

Sist ut bland spelkonsolbranschens giganter att släppa sin kvartalsrapport för perioden oktober-december 2014 är Sony.

Bolaget gjorde en vinst på 89 miljarder yen, vilket var välkommet. Precis i Nintendos fall har den svaga yenkursen påverkar delårsrapporten positivt.

Mest intressant är förstås hur det har gått för PlayStation. Sony har hittills skeppat 19,9 miljoner PS4 till butik. Sedan tidigare vet vi att 18,5 miljoner av dem sålts till kund. Under senaste kvartalet skeppades 6,4 miljoner PS4, 1,1 miljoner PS3 och 1,4 miljoner PS Vita och PSP (varav den sistnämnda nog knappt påverkar statistiken). Totalt sålde Sony 3,5 miljoner bärbara spelenheter under 2014, vilket ändå är överraskande bra med tanke på hur stendöd PS Vita känns.

Det är väldigt imponerande att Sony lyckades sälja så pass många PS4 trots att de saknade en stor exklusiv titel under dessa månader. Nu i februari släpps The Order: 1886 och i mars kommer Bloodborne. Båda dessa exklusiva spel har potential att öka försäljningen en del.

Man kunde dock önska att även mobilverksamheten började göra ännu lite bättre ifrån sig.

GTA V slår nya rekord

Rockstar fortsätter att slå rekord. Grand Theft Auto V har nu sålts i 45 miljoner exemplar. Det gör det till världens mest sålda spel någonsin efter Wii Sports (som inte riktigt kan räknas eftersom det bundlades med Wii i väst) och Minecraft (som kostar under 200 kr och dessutom finns till alla tänkbara plattformar).

Framgången är otrolig. GTA har alltid sålt bra, och serien har verkligen blivit något av ett unikum i spelbranschen sedan GTA III till PlayStation 2. Men ingen kunde nog förbereda sig på en sådan här otrolig framgång.

GTA V blev genast en hit när det släpptes hösten 2013 till PlayStation 3 och Xbox 360. 35 miljoner sålda ex talar sitt tydliga språk. En remaster släpptes i höstas till PlayStation 4 och Xbox One, vilket alltså sålts i ytterligare tio miljoner ex. Många har köpt det två gånger.

Dessutom ska vi komma ihåg en sak: GTA V har inte ens släppts till PC än...

Quantum Break Remedys mest ambitiösa spel hittills

Xbox One lider brist på exklusiva spel. Remedys actionhistoria om frusen tid, Quantum Break, ska hjälpa till att fylla hålet under detta år.

Enligt Remedy är det deras mest ambitiösa spel hittills. Det stämmer säkert. Remedy har i alla fall behållit sitt intresse för bullett time, slowmotion-effekter och denna gång alltså kryddat det med en förmåga att frysa tiden och utnyttja detta i strider och plattformsmoment.

Om Quantum Break verkligen blir så bra som Remedy antyder får vi se. Jag gillade verkligen deras Alan Wake, så jag borde inte vara så orolig. Men det gameplay som hittills släppts visar ett spel som ser snyggt men inte fantastiskt ut och som bjuder på ett ordinära strider - förutom möjligheten då att frysa tiden. Jag är nyfiken men långt ifrån jättehypad.

Positivt är att Sam Lake upprepar att spelet ska släppas under 2015. Sådant kan förstås ändras, men än så länge tycker jag att vi håller tummarna för en stekhet höst på Xbox One.

Se gameplay och en intervju med Sam Lake här.