Fortfarande går många och hyr filmer i filmbutiken eller i allt högre grad på ICA i samband med att middagsmaten inhandlas. Jag måste erkänna att jag faktiskt gör det själv ibland. Det är sällan jag kommer iväg för att se film på bio så det blir oftast en DVD/Blu-ray och lite godis. Old style.I dag går det förstås att hyra film online både via bredbandsoperatörer som Telia och via din spelkonsol. Om du vill vara laglig. Sent har syndarna (filmbolagen) vaknat och insett att allt fler vill ha tillgång till film hemma i stället för att behöva kuta iväg till en butik (där de mest populära filmerna ändå är uthyrda). Allt till ett rimligt pris.
Detta är med all säkerhet hur film kommer att distribueras i framtiden. Skillnaden är att tillgången förbättras och att det kommer att gå snabbare. Prima Cinema siktar på att erbjuda sina kunder filmer inom 24 timmar efter att de gått upp på biograferna i stället för de runt tre månader som är praxis i dag. Redan mot slutet av året siktar Prima på att göra detta möjligt.
Men smakar det så kostar det. Prima vill ha 20 000 dollar för lådan du behöver för att ladda ned filmen och 500 dollar per hyrd film för 24 timmar. Det höga priset lär göra att tjänsten endast når ett fåtal rika entusiaster. Men allt är som bekant dyrt till en början. Om fler filmbolag hakar på och tjänsten görs mycket billigare kan Primas tjänst bli var mans sätt att hyra film på i framtiden. För alla som inte orkar vänta på en sen DVD/Blu-ray-release eller bara föredrar hemmabion framför biografsalongen på stan är detta perfekt.
Skulle då Prima Cinema ta död på bion? Troligen inte. Trots att vi i dag kan se film i utmärkt kvalitet hemma, trots att allt fler sitter på feta plasma- och LCD-skärmar med fantastiskt ljud och trots att många laddar ned film går vi på bio lika mycket som tidigare. Om inte mer. Detta trots att biljettpriserna skenar och filmbolagen försöker kräma ut ännu mer genom att göra dyra 3D-versioner av nya filmer. Vi går på bio för popcornlukten, spänningen och därför att det är själva grejen att köa för en ny film. Det vill säga allt som ny teknik aldrig riktigt kan ersätta.
