torsdag 21 juli 2011

Olycklig kärlek

Alla har vi nog någon gång drabbats av olycklig kärlek. Vi älskar men personen älskar oss inte tillbaka. Sånt är livet. Olycklig kärlek kan dock även drabba gamers och det är förstås inte fullt lika dramatiskt som när den där älskade kvinnan eller mannen ber oss att fara och flyga. Men det är likafullt trist.

Jag verkar ha en tendens att förälska mig i fel spel. Fel spel i betydelsen att de floppar kommersiellt, att planer på uppföljare skrotas och att alla går vidare. Alla utom vi som älskade spelet, då.

Shenmue är väl det bästa exemplet. Yu Suzukis episka saga om Ryo Hazukis jakt på sin fars mördare i Japan och Kina har en liten men mycket trogen skara fans. Fans som skriver petitioner på nätet som kräver ett Shenmue III och ett avslut på sagan som fick ett abrupt slut i en grotta någonstans utanför kinesiska Guìlín (桂林). Fans som driver Shenmue Dojo och griper alla tänkbara halmstrån om det där tredje spelet. Shenmue trollband mig därför att det inte befolkades av drakar och demoner, därför att hjälten inte var övermänsklig. Spelet utspelades 1986 i ett minutiöst återskapat Japan. Huvudpersonen var en vanlig skolgrabb.

I dag tar vi ofta frihet för given i spel som Grand Theft Auto och Just Cause. Men för över tio år sedan var friheten som erbjöds i Shenmue helt unik. Det jag gillade mest var att friheten kunde utnyttjas som spelaren själv behagade eftersom det sällan var något akut uppdrag som skulle utföras omedelbums. Man fick tid att besöka mataffären, restaurangen eller arkadmaskinerna, prata med folk, insupa atmosfären - och träna lite kampsport. Det var ett klokt upplägg eftersom så oerhört mycket tid och kraft lagts på miljöerna och alla karaktärer som befolkade dem. Hur många spel har jag inte spelat sedan dess där utvecklarna lagt ned massor på att skapa fantastiska miljöer men där spelupplägget sedan förvägrat mig att utforska allt vid sidan om den snitslade banan.

Att tjäna pengar genom att köa truck var ett av Shenmues roligaste minispel.

Shenmue fick visserligen en uppföljare 2001, men spelen blev kommersiella fiaskon och den 16 kapitel långa saga som Yu Suzuki ville berätta har förblivit oavslutad. Spelen var onekligen före sin tid och kanske upplevdes de som lite för hardcore och otillgängliga av den breda massan. Att Dreamcast inte blev någon framgång hjälpte förstås knappast fler att få upp ögonen för den förra generationens mest episka berättelse. Men jag tror att Shenmue hade haft svårt att bli någon jättesuccé ens på PlayStation 2.

Det var miljöerna, stämningen, storyn och upplägget som fick mig att älska Shenmue och Shenmue II. Av samma skäl älskar jag också ett spel som släpptes så sent som i fjol, Remedys Alan Wake till Xbox 360. Spelet, som av utvecklarna själva beskrevs som "en psykologisk thriller", har ett episodupplägg som liknar en TV-serie. Remedy lyckades verkligen skapa den där filmiska känslan rakt igenom hela äventyret.

I Alan Wake spelar ljus och mörker en avgörande roll. Starka karaktärer (och strålande röstskådespelare), fantastisk grafik, spännande story och en ständig känsla av panik när besatta människor anfaller i mörkret gjorde Alan Wake till ett av 2010 års allra bästa spel. Men det var det inte alla som tyckte. Det ständigt försenade äventyret fick ett svalt mottagande och ibland undrar jag om det enda som går att sälja på Xbox 360 är shooters.

Kritiker har hävdat att striderna är alldeles för enahanda. Det är sant att de är repetitiva. Men även Shenmue byggde mycket på upprepning. Jämfört med det briljanta Resident Evil 4 framstår striderna måhända som stelbenta. Men spelet måste ses som mer än en fightingsimulator. Man måste betrakta helheten, där stämning, story och karaktärsutveckling ingår. Själv återvänder jag gärna till de bedårande miljöerna i Bright Falls, greppar ficklampan, pistolen och ger mig ut i skogen efter min försvunna fru Alice. Igen och igen.

De finska utvecklarna Remedy släppte visserligen två extra episoder, The Signal och The Writer, för nedladdning. Särskilt The Writer var bra och knöt ihop lösa trådar och banade väg för en uppföljare. Men det är osannolikt att vi någonsin kommer att få se en sådan. Remedy arbetar på något Alan Wake-relaterat, sannolikt även det för nedladdning, men har förnekat att de planerar en uppföljare. Vi som är olyckligt kära får helt enkelt nöja oss med det vi har fått hittills och vara tacksamma för det - samtidigt som utvecklare fortsätter att spotta ur sig menlösa uppföljare i andra spelserier.

Kommer solen någonsin gå upp över den plågade författaren Alan Wake igen?