Jag har GTA V liggande hemma, men känner inte riktigt det där suget att dyka ned i det på allvar än. Kanske för att jag vet att det kommer att kräva många timmar av min tid (mer om det problemet i denna bloggpost).
Men också för att jag råkar ha ett annat spel som ständigt pockar på min uppmärksamhet: Sonic & All-Stars Racing Transformed. Det går inte att slita sig från denna fantastiska smällkaramell. Och framför allt: det är lika roligt i fem minuter som i femtio. Det ställer inga krav på att stjäla min tid i onödan utan underhåller från första ögonblicket.
Jag gillade verkligen det första spelet och kallade det ett lyckopiller. Men uppföljaren är flera nivåer bättre. Grafiken är vackrare och mer detaljerad, bandesignen är bättre. Men framför allt är kontrollen mer slipad och varierad. Nu bedrivs racing på land, på vatten och i luften. Jag var lite orolig för att spelet skulle bli väldigt obalanserat, men övergången mellan bil, båt och flyg fungerar föredömligt.
Här finns massor av Sega-nostalgi att gotta sig i. Musik från och världar inspirerade av spel som Sonic & Knuckles, After Burner, Nights: Into Dreams (fantastisk bana), Shinobi (inte så fantastisk), Burning Rangers, House of the Dead, Jet Set Radio och Super Monkey Ball gör att hela jag förvandlas till ett stort fånigt leende.
Övergångar mellan land, luft och vatten sköts jättesmidigt i blå checkpoints.
Alla banor är inte lika roliga. Vissa är tvärtom ganska virriga med märklig bandesign och ologiska hinder. Men de flesta banor är en ren njutning att spela och inbjuder till att höja svårighetsgraden och köra en gång till. Bara en gång till.
Jag skulle faktiskt kunna sträcka mig till att utnämna Sonic & All-Stars Racing Transformed till det roligaste racingspelet under sin generation. Och det vill inte säga lite. Jag hoppas bara att Sega vågar sig på en tredje del.
